Facebook har rätt – ibland och för en gångs skull. Om blogg och bilder.

Eller, vem är jag som fotograf och varför bloggar jag.

Jag är en visuell berättare! Epitetet är inte mitt från början, utan Facebooks. Men det stämmer in väldigt väl. Och funkar när det gäller vårt vanliga behov av att kategorisera och gruppera, och när man ställer sig den där existentiella frågan: Vem är jag när det gäller fotografi, vad för fotograf är jag egentligen?

Jag har haft svårt att passa in. Jag fotograferar rätt så allmänt; lite natur, ibland svartvita träd, porträtt förstås och till och med fåglar ibland, förutom vanliga semesterbilder etc etc. Alltså lite här och där, utan att egentligen bli bra på nåt speciellt. Inte minst i bloggarna här ser jag fotografer som är duktiga på sitt; nattbilder, broar och arkitektur, fåglar och natur, stämningsfulla gryningsbilder etc. Men jag har alltså mer och mer hamnat i det mer allmänna reportage- och dokumentationsfacket.

Jag har ett stort engagemang i musiksammanhang, i körvärlden, barbershopgenren. Men förutom att sjunga så fotograferar jag också, dokumenterar vad jag är med om, och mycket av den dokumentationen sker på Facebook och i viss mån på Instagram, som alltså fungerar som kommunikationsplattformar i den världen. Det betyder att det är många som ser mina bilder och tycker om dem fastän de många gånger inte är så märkvärdiga. Men människor känner igen sig, de ser sig själva och de återupplever situationer och minns, och då gör bilderna nytta, då gör de jobbet. Det har Facebook lagt märke till, och så har jag alltså fått epitetet ”visuell berättare”. Och då har jag funnit att det är så jag funkar med mina andra bilder också, dvs utanför musiken och körvärlden – jag dokumenterar och berättar med mina bilder.

Det känns bra, jag känner att jag på nåt sätt hittat min nisch och då behöver jag inte vara sportfotograf eller naturfotograf per definition (även om jag fotograferar sånt också…).

Och här kommer då bloggen in. I bloggen kan jag lägga till ytterligare en dimension, texten, och utvidga mitt berättande. Och det är alltså därför jag bloggar, jag vill dokumentera och berätta, både med text och med bilder. Bloggen är ett forum för att dela med sig, egentligen en slags utställningshall; man möter andra fotografer och kan interagera om bild och det som tagits upp i texten.

Första ledet i kören har i vissa låtar en ganska avancerad koreografi och behöver alltid drillas lite extra. 

Innan varje repetition bygger vi gradänger, dvs sätter upp de avsatser som vi står på när vi sjunger. 

Vi är alla olika i vårt bloggande här på Fotosidan, vilket är mycket av charmen. Det är en salig blandning av bilder, motiv och text. Och det är precis som det ska vara i mina ögon. Då blir bloggsidan intressant. Mångfalden berikar.

Och då kan det aldrig bli för många bilder på fåglar, eller gamla kameror.

På återseende//Göran

2019-03-18 12:51   ehrsa

Dina 'körbilder' och allt vad där hör till brukar vara väldigt fina och håller en hög klass! En genre som aldrig skulle fungera för mig.. Dina fiske/naturbilder inte heller att förglömma!
Hälsn!

Besvara

Svar från gorred 2019-03-18 13:07

Tack Jan - roligt att höra! Jag tror att om man är intresserad av nånting, och kan det bra, så kan man ta bättre bilder på det. Det tycker jag mig se här bland bloggarna, dina bilder inte minst!
//GöranR

Svara

2019-03-18 16:38   Erik Madsen

Hej Göran.
Jeg har det på nøjagtig samme måde, men det ved du godt. Da jeg blev medlem på FS troede jeg, at jeg skulle blive inspireret og finde min "egen stil". Jeg blev og bliver inspireret og jeg bliver måske også klogere og en bedre fotograf -
på trods af at jeg vel næppe kan blive meget klogere :-) :-) der skal stå hi hi.
Jeg har stadig ikke fundet en interesse erstatning for min veteranbils interesse. Som supplement til foto-hobbyen. Dokumentar og reportage er også mit yndlingsområde.
Med mange venlige hilsener fra Erik.

Besvara

Svar från gorred 2019-03-19 22:41

Nej, det är inte lätt, det här med att försöka skaffa en egen stil. Under tiden fotograferar jag på så gott jag kan med att dokumentera vad som är runt om mig.
Tack Erik!//GöranR

Svara

2019-03-19 14:20   mombasa

Visuell berättare tycker jag ligger fint på tungan. Dina bilder är dessutom de där dokumenterande som kommer att få stor betydelse när våra barnbarn nån gång vill skriva historien. Det gäller väl bara att hitta ett tryggt sätt att spar dem till eftervärlden.

Besvara

Svar från gorred 2019-03-19 22:40

Jo jag gillar det också. Passar mig. Och jag känner mig tillfreds i min nisch, ä'ven om det alltid finns utrymme för att bli en bättre fotograf, oavsett vad du fotograferar.
Tack för kommentaren!//GöranR

Svara