Ett race ingen vinner
Så är hösten snart här. Löven gulnar och faller till marken, blommorna vissnar och fallfrukten ruttnar på marken. Och med hösten kommer alla fotomässorna. Och där presenteras de senaste modellerna av kameror och objektiv, alla nyheter, alla nya grejor som är så mycket bättre än de gamla modellerna. Och det är då problemen kommer.
Jag har i min enfald suttit rätt så nöjd med min kamerautrustning. Jag är tillfreds med mina kameror som kompletterar varandra, med lite av varsin uppsättning objektiv, kameror jag har för lite olika ändamål.
Jag har dels en Olympus OM-D E M10 mkII som jag har som den kameran som jag nästan alltid har med mig, ifall att om liksom. På den sitter för det mesta ett 17mm/f1,7-objektiv som är en liten pärla i sin skärpa och allmänna behändighet. Motsvarande ungefär ett 35 mm’s objektiv är det perfekt för gatufoto inte minst. Till detta har jag en OM-D E M1, Olympus flaggskepp, lite större så det kan bära mina objektiv i den sk Pro-serien, som går från vidvinkel till ett hyfsat tele, en fantastisk utrustning som jag använder vid mer krävande och mer dedikerad fotografering, direkta fotoutflykter etc.
Men i den allmänna uppgraderingshysterin har det nu kommit (eller kommer ut inom kort) en uppföljare till E M 1:an, alltså en OM-D E-M1 mk II, som är ”så mycket bättre” än min nuvarande kamera, med fler finesser, fler möjligheter och nyheter. Som varandes prylnörd – även om jag med mitt förnuft vet att det inte hänger på kameran, i alla fall inte bara – så blir jag frustrerad. Jag vill naturligtvis ligga i framkant, och när jag nu vet att min kamera är obsolet, att det finns en ännu bättre kamera än den jag har – kort sagt, jag vill ha!
Men det går inte. Om jag ska datera upp mig så fort det kommer ut en uppgraderad version hamnar jag i personlig konkurs fortare än jag blinkar.
Sen är ju frågan om det behövs. Om jag nu (åtminstone ibland) kan ta hyfsade bilder med min nuvarande utrustning, behöver jag då en ännu ”bättre” kamera? Slutar min kamera fungera, att kunna ta bra bilder med för att modellen är uppgraderad? Och igen, hur mycket hänger det på kameran?
Jag tror att vi är blåsta, vi fotonördar som ständigt spanar efter det nyaste och bästa. Och jag tror att kameratillverkarna blåser oss. Jag tror att de har en plan, att de egentligen skulle kunna göra de här bästa kamerorna från början, men släpper små förbättringar undan för undan för att stimulera köplusten och tjäna pengar på vår osäkerhet. Att hänga med i alla uppgraderingar och nya modeller är direkt omöjligt. Och det är det racet som ingen kan vinna. Det finns alltid något ännu nyare eller ännu bättre som väntar om hörnet.
Så jag får sitta still i båten och göra det bästa med den utrustning som jag har. Även om det är svårt.
Bilden har egentligen ingenting att göra med texten, utom att det är ett gatufotografisnapshotporträtt som är taget med en ganska enkel och billig kamera, Panasonic G3 med ett likaledes ganska enkelt och billigt objektiv, Lumix PZ 45-175. Även om det inte är världens mest intressanta bild är jag rätt nöjd, med skärpa och detaljer, vilket i någon mån illustrerar att min frustration är direkt missriktad.
Nu bemannar jag mig, tar inte något extralån på huset utan fortsätter med min nuvarande utrustning som jag tyckte var så bra ända fram till nu.
På återseende//Göran
//GöranR
Själv har jag en GH4, ett par Olympus pro-objektiv och har varit fullständigt
lycklig fram till nu när GH5 och OM-D E-1 mkll är på gång. Nu lever man i en
miserabel tillvaro, frågan är om man kan stå emot habegäret.
//GöranR
Sen är jag faktiskt fortfarande nöjd med den kameran jag har. Den är bra nog, och kommer att få hänga med ett tag till innan jag, eventuellt, uppgraderar.