Bilder, berättelser och tankar från vardag och fest i mitt liv.

En tripp längs Minnenas Allé

Till flydda tider återgår min tanke än så gärna… och: Var med år 68 ren, men var inte så värst gammal då…

I själva verket hade jag 1968 precis tagit studenten, och hade nu flyttat ner till Göteborg för fortsatta studier. Där mötte mig ett helt nytt liv, det sjöd av engagemang och aktivitet och det var lätt att ryckas med.

Hjärtat sitter ju till vänster, och idéer som handlade om lojalitet, jämlikhet och solidaritet var lätta att ta till sig, vilket har följt mig genom livet, även om jag aldrig köpte någon revolution, ens då. Men är man 20 år vill man gärna skapa sitt eget liv, och i detta revoltera mot allt det gamla, det hör mer eller mindre till, även om det fanns olika sätt och olika grader när det kom till den revolten. Men demonstrationerna avlöste varandra, med mig ibland som deltagare, ibland som åskådare, beroende på saken i fråga.

Och så slår nostalgin till och man befinner sig på Memory Lane. På TV ses i serien Vår Tid Är Nu slaget (kriget?) om almarna i Kungsan, vänsterrörelsen tecknas, om än delvis med en orättvis nidbild – alla var inte dubbelmaoister – och de utsvängda byxbenen väcker minnen.

Och ännu mer minnen väcks till liv när jag såg dagens demonstration, Sjukvårdsupproret; såväl sjukvårdspersonal som patienter/vanliga människor gick i tusental mot Landstingshuset för att demonstrera mot korruptionen i vården, mot alla idiotiska beslut som tagits och som försämrar för såväl de som jobbar inom vården som de som söker den. Och slagorden hördes på nytt: - Ropen skalla, valfritt slagord åt alla (men här var tidigare slagord ersatta av exempelvis ”sjukvård”) etc etc. Och plakaten syntes igen!

Trots det direkt tveksamma vädret – typ några få plusgrader och ett envis, kallt och strilande regn var det enligt uppgift bortemot 3000 personer ute i tåget. Fascinerande!

Och roligt att se att det finns frågor som engagerar och till och med driver man ur huse för att protestera, göra sin röst hörd och utnyttja det faktum att vi fortfarande lever i demokrati.

Också här återkommer vi//Göran

Inlagt 2019-12-14 15:46 | Läst 1194 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Hej Göran.
En annan trevlig historia. Du vet att jag gillar sådana historier.
1968 var jag redan en gift man och 1969 blev jag pappa för första gången. Så jag var bara en åskådare på studentrevolten runt om i världen och mestadels på TV. Jag kunde sympatisera med mycket av det - så gammal jag var inte :-)
Fin dokumentarserie från nye demonstrationer.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Svar från gorred 2019-12-15 00:50
Tack Erik. Det var några häftiga år där, mycket hände, det smiddes stora planer, och sen kom, livet och vardagen emellan . Men ändå, jag tycker det är häftigt att så många går med idag och protesterar mot uppenbara idiotier, som nu här.
//GöranR
Jo Moderat politik med skattesänkningar som främsta mål ger ju onekligen utslag, snart är hela Europa högervridet, tror vi går en mörk framtid tillmötes tyvärr, hälsn, LO
Svar från gorred 2019-12-15 00:48
Vill inte gärna tro att du har rätt, men visst anas ugglor i mossen. Jag tycker man ser de mest befängda uttalanden idag som ingen reagerar på längre, vilket är direkt olycksbådande. Nå, vi får se, och under tiden kämpa för vad vi tycker är rätt och peka på det som är fel.
//GöranR
Helt överens om sjukvårdspolitiken, obegripligt med nedskärningar inom ett område som ständigt lider brist på resurser och kapacitet och där akutvård är under all kritik, hälsningar/ Björn T
Svar från gorred 2019-12-15 00:54
Jo det är tyvärr mycket i vårt samhälle idag som är snedvridet. Vi har en fungerande sjukvård, en sjukvård som fortfarande är bland de bästa i världen, särskilt för de som är riktigt allvarligt sjuka. Men, risken är att den nedmonteras pga politikers verklighetsfrämmande idéer. Men ett sundhetstecken att människor verkligen tar sig före att protestera, i demokratins namn.
//GöranR