En tripp längs Minnenas Allé
Till flydda tider återgår min tanke än så gärna… och: Var med år 68 ren, men var inte så värst gammal då…
I själva verket hade jag 1968 precis tagit studenten, och hade nu flyttat ner till Göteborg för fortsatta studier. Där mötte mig ett helt nytt liv, det sjöd av engagemang och aktivitet och det var lätt att ryckas med.
Hjärtat sitter ju till vänster, och idéer som handlade om lojalitet, jämlikhet och solidaritet var lätta att ta till sig, vilket har följt mig genom livet, även om jag aldrig köpte någon revolution, ens då. Men är man 20 år vill man gärna skapa sitt eget liv, och i detta revoltera mot allt det gamla, det hör mer eller mindre till, även om det fanns olika sätt och olika grader när det kom till den revolten. Men demonstrationerna avlöste varandra, med mig ibland som deltagare, ibland som åskådare, beroende på saken i fråga.
Och så slår nostalgin till och man befinner sig på Memory Lane. På TV ses i serien Vår Tid Är Nu slaget (kriget?) om almarna i Kungsan, vänsterrörelsen tecknas, om än delvis med en orättvis nidbild – alla var inte dubbelmaoister – och de utsvängda byxbenen väcker minnen.
Och ännu mer minnen väcks till liv när jag såg dagens demonstration, Sjukvårdsupproret; såväl sjukvårdspersonal som patienter/vanliga människor gick i tusental mot Landstingshuset för att demonstrera mot korruptionen i vården, mot alla idiotiska beslut som tagits och som försämrar för såväl de som jobbar inom vården som de som söker den. Och slagorden hördes på nytt: - Ropen skalla, valfritt slagord åt alla (men här var tidigare slagord ersatta av exempelvis ”sjukvård”) etc etc. Och plakaten syntes igen!
Trots det direkt tveksamma vädret – typ några få plusgrader och ett envis, kallt och strilande regn var det enligt uppgift bortemot 3000 personer ute i tåget. Fascinerande!
Och roligt att se att det finns frågor som engagerar och till och med driver man ur huse för att protestera, göra sin röst hörd och utnyttja det faktum att vi fortfarande lever i demokrati.
Också här återkommer vi//Göran
En annan trevlig historia. Du vet att jag gillar sådana historier.
1968 var jag redan en gift man och 1969 blev jag pappa för första gången. Så jag var bara en åskådare på studentrevolten runt om i världen och mestadels på TV. Jag kunde sympatisera med mycket av det - så gammal jag var inte :-)
Fin dokumentarserie från nye demonstrationer.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
//GöranR
//GöranR
//GöranR