Bilder, berättelser och tankar från vardag och fest i mitt liv.

En lyckad blandning

Labradoodle? - Hva i Hällsicke ä de för en Göran? Som Kolingen sa när han hittat en tandborste, varpå Kolingens Halfbror svarade:– Ä, dä ä väl någe njutningsmedel, som öfverklassen har hittat på.

Labradoodle är alltså en korsning, en blandrashund per definition, mellan labrador retriever och pudel, precis som det låter. Men det är ingen gatukorsning vilken som helst, utan frukten av ett numera långvarigt och riktat avelsarbete som från början syftade till att få en snäll och intelligent hund som (med pudelns päls) inte var så allergiframkallande som andra hundar. Nu blev det inte riktigt så, det här med allergi och hundar är mer komplicerat än att hunden har en päls som den inte fäller, men i övrigt blev kombinationen väldigt lyckad och man har alltså fortsatt att avla längs den här linjen, eller snarare linjerna, för det finns några varianter.

Labradoodlen är i dagsläget en hund som är väldigt snäll, smart och intelligent och lättlärd och med ett stabilt psyke. Vidare är det en frisk hund, utan några egentliga sjukdomar eller besvär som kan kopplas till rasen. Och den fäller inte! Vilket kan tyckas vara en bagatell, om den ändå inte är antiallergisk, men, tro mig; för nån som haft en hund som fäller är det guld värt att den inte gör det! Men den är alltså inte en ”godkänd” ras enligt Svenska Kennelklubben. Det är å andra sidan inget man strävar efter, man vill vara ifred med aveln, så att man inte hamnar i samma utseende- och utställningshundtänkande som annars med andra ”rena” raser, med risk att man missar det mentala hos hunden.  

Dessutom är även renrasiga hundar blandade någon gång, eller flera gånger. För att få fram en ras, med typiskt utseende och typiska karaktärsdrag har man hela tiden i aveln plockat in hundar som har de önskade egenskaperna även om det varit andra raser.  

Labradoodlen är främst en sällskapshund. Men den används också flitigt i serviceverksamhet; som ledarhundar, som diabeteshundar och som hundar som kan lära sig känna igen epileptiska anfall, särskilt hos barn.

 Vi har nu haft vår labradoodle, Mystique i snart tre veckor. Vi har den än så länge liksom till låns, vi är fodervärdar, vilket innebär att hon ska bo hos oss utom när hon ska ha valpar. Och när hon inte längre är aktuell för avel steriliseras hon och kan övergå i vår ägo.

De här tre veckorna kan verka vara en kort period, men hon har acklimatiserat sig bra i sitt nya hem,  mer och mer blivit ”våran hund” och det känns som hon varit hos oss ”alltid”, faktiskt.

Och vi mår bra med det. Jag kommer ut, har stramat upp en del rutiner och att ha en hund sovandes vid fötterna när man ser på TV eller jobbar vid datorn är ett rent njutningsmedel, inte bara för överklassen 😉

På återseende//Göran

Inlagt 2019-06-23 02:51 | Läst 1954 ggr. | Permalink


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Härligt! Inget går upp mot en vovve i huset. De labradoodles jag träffat har varit mycket trevliga krabater, så det vi ser är troligen början på en ny och lyckad ras. En mindre "släkting" är cockerpoo (cocker och pudel), och den är lika trevlig den om man vill ha något mindre.

Och Kennelklubben... den är då inget att bry sig om!
Svar från gorred 2019-06-23 12:28
Tack Per. Roligt att höra och jag tror också på den här rasen. Det finns några varianter, precis - jag har till och med träffat en Maltipoo på gatan i New York, dvs en Malteser och pudel.
Så nu är det fortsatt tillit och förtroende plus vardagslydnadsträning som gäller.
//GöranR
2019-06-23 12:04   Nils-Erik Eriksson
Jag har haft hund de senaste 40 åren. Är egentligen uppväxt med hundar, min far hade Schillerstövare för jakt, men även,som sällskapshund. Även när jag arbetade till sjöss hade vi skeppshund Hektor en Sydamerikan . En del av dessa hundar har jag genom övertagande räddat från förgängselse pga. olika skäl och fostrar i egen regi. Bouvier två stycken en Foxterier en Schabrador en Labrador reitriver och en Spansk gathund, som vi köpt från SOS-animal. Ser ut som en terrier och har samma temprament ett smidigt muckelknippe på 22 kilo snäll , lydig och smart som bara den. Buster är nog en av de trevligaste hundar vi haft och ett bra exempel på att hunden är människans bästa vän/ NE
Svar från gorred 2019-06-23 12:32
Intressant. Jag tror också att hunden är människans bästa vän, det går ju tillbaka minst 15 000 år, möjligen (sannolikt) längre. Och för jakt och vakt, plus sällskap är det ovärderligt.
Den här hunden, och den h'är rasen, verkar väldigt lovande. Får säkert anledning att återkomma om den (som om jag skulle kunna låta bli ;) )
Hälsningar//GöranR
Vad trevligt med hundtillskott! Och skönt med fällnings-fri hund. Här har vi en roller i bilen, så maken kan dra ett par varv på svarta kostymen när han kör till jobbet för att spela orgel 😂

Fina bilder på hundtjejen - jag gillar särskilt den översta med lite fart i!

Ha en fin kväll :)
/Lisa
Svar från gorred 2019-06-24 00:03
Tack Lisa. Väldigt trevligt med den här hunden! Och att den inte fäller är så skönt, jag har varit med om annat.
Det kommer nog bli en hel del bilder på henne nu, lite svårt att fånga i flykten, men får väl öva!
//GöranR
Kul att du blivit med hund Göran!
Både nyttigt, trevligt och kul.
/Affe
Svar från gorred 2019-06-27 00:07
Tack Alf. Det har legat i luften länge nu, lite av och till sedan min första hund på 70-talet och som långvarig kattägare tills för några år sedan. Och det känns lovande ur många synvinklar, inte minst när det gäller hur de här tre parametrarna - nyttigt, trevligt och kul - inverkar på mig, en välkommen uppstramning av rutiner, utan att jag fördenskull är en helt ny människa.
Kort sagt - det är väldigt mysigt! Och det verkar vara en väldigt trevlig hund.
//GöranR