En bild säger mer än tusen ord - då behöver inte bilden förklaras - eller?

Spontanbesök på Fotografiska – om det nu var den fina sommarkvällen eller vad det var – men förvånansvärt lite folk, faktiskt fler människor i kafeterian än bland utställningarna.

Som vanligt hög klass på utställningarna också; Nick Brandt som placerat sina natur- och djurbilder i urban miljö, dokumentärreportage om romernas situation i Europa och en gammal popsångare, Bryan Adams, som visar sig vara en duktig fotograf med underbara bilder dels på kändiskollegor men också gripande dokumentation av krigsskadade och lemlästade soldater.

Och så Hanna Modigh som ställde ut ett projekt från Louisiana, vardagsbilder från ett fattigt Södern, i skuggan av och efter stora naturkatastrofer som, som alltid, drabbar de redan fattiga hårdare.

Fotografiska är väldigt bra på att presentera utställningarna och fotograferna. Väl skrivna texter, som ger bakgrund till och perspektiv på bilderna, sätter dem i en kontext som gör upplevelsen rikare. Inte minst Göran Segeholms presentation av Hanna Modigh och hennes bilder förhöjde upplevelsen med en alldeles utmärkt analys och bakgrund. Bilder som annars kunde verkat dokumentära rakt av fick ett sammanhang, också för att de presenterades tillsammans.

Jag är svag för serier, dvs flera bilder tillsammans som berättar nån slags historia. Enstaka bilder som inte håller fullt ut, kan bli mer meningsfulla tillsammans med bilder ur samma berättelse. Och att få reda på fotografens intentioner, tankar och mål med sina bilder betyder – åtminstone för mig – också mycket för att kunna se bilderna i ett annat perspektiv.

Det är ju sagt annars, och jag har fått det som svar på direkt förfrågan om en bild, att det är åskådaren, betraktaren som ska tolka bilden, den ska inte förklaras. Jag håller alltså inte med. En bild som för mig ter sig platt och inte ger nånting, kan åtminstone betraktas ur flera andra aspekter om man vet mål och mening med bilden. Den kanske inte blir bättre, men är i alla fall lättare att förstå. 

Och så vernissage på Greta Garbo - väldigt intressant. Och en underbar sommarkväll, en sån man drömmer om.

På återseende//Göran