Det finns inte en verklighet.

Apropå the neverending story om regler och verklighetstrogna fotografier: Det finns inte någon grundläggande allmän verklighet som är likadan hela tiden och för alla människor. Oavsett vad alla naturfotografer och andra säger.

Men utan att bli för filosofisk och ifrågasätta det som finns; det är klar att det verkligheten finns, men med finessen att den är subjektiv och olika för olika människor, även om de betraktar samma motiv. Det har å sin sida med att vi är olika, vi betraktar världen olika, med olika förutsättningar och förväntningar, med olika bakgrund och situation, med olika bagage. Vi skiljer oss i kunskap och erfarenhet inte minst, vilket präglar vår syn på det vi har runt omkring oss.

Naturen är inte heller något statiskt. Den förändras hela tiden, både av sig själv och genom andras försorg. Det kan komma någon och plocka upp den där ölburken som man inte får flytta på för att vara sanningsenlig, grässtrået som är i vägen äts upp av något djur eller trampas ned, växter etc växer och förändras, så ”sanningen” är bara ett ögonblick i taget. Och vem har då rätt att hävda ”sanningen”?

Samma gäller dokumentärfotografi och reportagefotografi. Hur man väljer att tolka sin verklighet sker i hela kedjan från att ta upp kameran till ansiktet, välja utsnitt och fokusera och exponera, och sen hantera bilden i datorn för att till slut visa det färdiga resultatet. Och då blir verkligheten och resultatet inte alls likadant för alla människor som var med eller sedan ska titta på bilden.

Jag tycker att det kan vara lite lustigt att med grad av beundran tillerkänna olika fotografer deras personliga och egna stilar och bildspråk (vilket i i mina ögon betyder att de är väldigt tydliga i sin subjektivitet), samtidigt som man hävdar en okränkbar sann verklighet, lika för alla. Om den verkligen fanns skulle ju alla bilder bli likadana, oavsett fotograf.

För mig är bilden viktigast. Inte hur den kommit till. Och då kan det för att frigöra sig från för mycket bias, som egna synsätt, metodfel, kognitiva skevheter etc vara bra att ibland få en presentation av bilden, hur fotografen tänkte etc. Men att då också söka definiera fotografi (och samtidigt förkasta det som inte faller inom ramen för snäva definitioner) är ju inte särskilt meningsfullt, dvs försåvitt inte man har just den regeln i något sammanhang, som att bilden till exempel måste vara svartvitt, innehålla särskilda element och sakna andra, vara en (1) exponering med ljus mot ett ljuskänsligt medium i en kamera. Man hamnar lätt i situationen att bilden i sig blir bra sett ur regelverkets aspekter men i övrigt värdelös (utan känsla, djup och budskap. Eller tvärtom.

 Är de här bilderna verklighet? De är inte manipulerade, eller konstruerade, de är tagna rätt ur från min trädgård med min kamera, något behandlade i Lr (fotograferar i RAW) men handen på hjärtat; vem ser blommor så här? Egentligen. Och är det då verkligheten?

På återseende//Göran

2016-06-26 07:47   syntax

Jovisst - allt du säger är ju sant. Ändå är det så att vi människor håller oss med en hel del gemensamma referenser - annars skulle vi inte kunna fungera tillsammans. Det är sedan just dessa gemensamma referenser man spelar på när man komponerar sina bilder. Om man vill få dem uppfattade vill säga. Med en total relativism kan man inte förmedla något överhuvudtaget.

Besvara

Svar från gorred 2016-06-26 12:19

Precis, vi kan ju inte relativisera eller subjektivisera fullt ut, det vore ju direkt orimligt. Det är kanske därför - givet våra gemensamma referenser - som vi försöker gruppera och kategorisera och ställa upp regler, och det är bra. Men reglerna är bara hjälpmedel egentligen, rätt använda bra för oss, för snävt hållna hinder för utveckling. Men det är viktigt att vi är medvetna om skillnaderna i hur vi uppfattar saker och ting, så vi inte blir för endimensionella i vår bedömning.
Ha det gott//GöranR

Svara

2016-06-26 07:55   Vibybo

Vi lever alla i samma s.k. verklighet (det vi kan uppleva och förstå, vilket sannerligen inte är mycket), men upplever den olika på grund av vår olika förmåga att ta in (kroppsligen eller själsligen) och tolka (sorteringsprocess, tolkning, lägga samman) dessa intryck.
För att kraftigt förenkla resonemanget, går jag därmed ut i trådgården till blommorna.
Jag går just den stunden runt och njuter av alla intryck, och ser efter en stund en ros, där ljuset just i den minuten faller på ett underbart livfullt sätt, samtidigt som bakgrunden är perfekt. Har jag då kameran i handen,tar jag en bild (RAW).
När jag sedan gör vid bilden i datorn, så FRAMKALLAR jag just den bild jag själv upplevde just då. Om det är möjligt, annars så nära det går. Hur andra skulle upplevt det har jag inte en susning om. Jag använder mig av enkla basmedel som beskärning, ljusreglage, skärpa t.ex. Sällan något förändrande filter, och i så fall enkla, som vinjett eller polarisering. Övriga manipuleringar intresserar mig helt enkelt inte speciellt mycket, även om jag är medveten om att det går att bygga enastående vackra fiktiva världar i datorn. Jag vill personligen använda mer tid i verkligheten än framför datorn. Men det är mitt personliga ställningstagande, hur jag väljer att leva.
Det går naturligtvis att ta bilder av saker människor normalt inte upplever annars genom att använda olika linser för kort eller långt avstånd, eller helt enkelt leta noga i närmiljön, t.ex. strukturer djupt inne i is. Men det är ändå något fotografen upplevt, och möjligen vill visa för världen.
Så för att sammanfatta: Jo, jag KAN uppleva blommor så, och jag visar det gärna i bilder. Andra människors upplevelser är något annat. Mina bilder är, och kan aldrig bli, annat än subjektiva. De är och förblir ohjälpligen subjektiva.
Nåväl, nu har ni läst denna dåres försvarstal.
Jag hoppas ingen blir förargad över mitt sätt att leva och vara, med tanke på heta kommentarer här på Fotosidan. För min natur går inte att ändra på.
Andra människors bilder och upplevelser ser jag på med intresse, för vad mig anbelangar, får de leva som de vill. Det är därför Fotosidan är kul att läsa, det är så olika.

Besvara

Svar från gorred 2016-06-26 12:24

Intressanta tankar. Det är viktigt att vi öppnar våra sinnen och erkänner just detta att vi kan uppleva samma saker så olika. Och att reglerna som vi ställer upp får vara riktmärken snarare än absoluta sanningar.
Hälsningar//GöranR

Svara

2016-06-26 11:01   Sten Björklund

För väldigt många år sedan var jag med i en fotoklubb. En man hade fotat en blomma. Vilken var nästan svårt att se. Mobbningshjorden gjorde sig genast gällande. Det var så här jag upplevde den här blomman sa mannen. Så är det, vi ser motiven olika. Man söker utsnitt för att få fågeln eller blomman att framträda, gärna med oskarp bakgrund medan verkligheten ser lite annorlunda ut.
När jag själv är ute så fotograferar jag i de flesta fall motiven med blicken. Försöker sedan överföra det till kameran. Om den slutgiltiga bilden stämmer med verkligheten får andra avgöra.
Jag brukar få lite skit när jag kan kritisera mycket kända naturfotografer. Skickliga och värd all framgång naturligtvis men att bläddra i en bok som består av bara närbilder tilltalar mig inte. Det finns en handfull Finska fotografer som jag värderar högt. Dom fotograferar och skriver på ett sätt som stämmer med min egen syn på naturfotografering. Två Svenska fotografer som tillhör toppen för mig är Torbjörn Lilja och Ulf Risberg.
Som du även skriver. Bilden kommer ofta i skymundan till förmån för den dyra kameran och objektiv som väger tegelstenar. Det är inte givet att man är duktig fotograf för man har den dyraste utrustningen, även om utrustningen är viktig.
Sten

Besvara

Svar från gorred 2016-06-26 12:30

Just det - det blir antingen mycket diskussion om grejorna eller om bilden passar in i regelverket snarare än att uppleva bilden som sådan. Vår utrustning är bara verktyg som vi använder för att göra de bilder som vi ser och vill visa.
Jag fungerar på ett liknande sätt; när jag ser exempelvis blomman med kameran i näven (eller framför ansiktet) ser jag snarare potentialen i den kommande bilden, vilket blir min verklighet, som å andra sidan kanske inte stämmer med någon annans syn på hur blomman ska visas.
Men som du säger, och som jag känner mig överens med; bilden är viktigast, inte hur den kommit till.
Hälsningar//GöranR

Svara

2016-06-26 14:38   alf109

Den stora diskussionen har väl handla om vad som är ett fotografi? Inte huruvida bilder kan ha kvaliteter eller inte, eller med andra ord att bilder kan vara minst lika bra oavsett om vi kallar dem fotografier eller inte? För att debatten över huvudtaget skall vara meningsfull anser jag att du borde definiera vad du anser är ett fotografi. Om du gör det kan man kanske diskutera olika ståndpunkter om det ens är meningsfullt. För mig till exempel är storheten i fotografi som unikt uttrycksmedel att lyckas fånga en händelse, ett speciellt ljusspel eller något annat som slår an något hos mig som betraktare som och när det utspelar sig framför kameran. Om man inte tycker att det spelar någon roll om man gör detta eller om man skapar en liknande/likadan bild i till exempel datorn, en bild som alltså aldrig utspelat sig framför kameran och aldrig krävt den speciella känslighet som krävs för att fånga den som ett fotografi (som ett stycke verklighet fångad med en kamera) så tycker man givetvis inte att det spelar någon roll. För mig är det hela poängen med fotografi och det är alltså därför det är viktigt för mig skilja mellan fotografi och andra former av bildskapande. Detta betyder inte att bilder som är framställda med fotografi som bas men enligt mig inte är ett fotografi inte kan vara lika bra, jag värderar inte på det sättet. Däremot betyder det, för mig, att vissa bilder är bra just för att de är unikt fångade i stunden och inte skulle varit speciellt märkvärdiga om de skapats i efterhand. När det gäller sanning så är inte ett fotografi nödvändigtvis mer sant som förmedlare än någon annan form av bilder anser jag och har heller aldrig varit. Fotografen väljer ju vad och hur hen vill fotografera och därmed kan en bild endast vara sann för den som tog den, i bästa fall. Eller finns det över huvud taget någon objektiv sanning?

Besvara

Svar från gorred 2016-06-26 15:59

Som jag ser det är det flera diskussioner. Den jag främst har tagit upp här handlar om det här med "verkligheten", det naturtrogna återgivandet med kameran som verktyg, som kanske framförallt naturfotografer strävar efter, vad man får respektive inte får göra före, under och efter man tar/tagit bilden, och vad som kan vara "sanning".
Sen funderar jag på det här behovet vi har att gruppera, kategorisera och avdela i olika fack. Det kan vara viktigt i olika situationer, som i tävlingar, i grupper etc, men när det kommer till den slutliga bilden är det, precis som du också säger, att bilder kan vara lika bra hur de än är framställda. Och då blir bilden det viktiga, inte hur den kommit till.
Kategoriseringarna enligt olika tekniker finns ju i annat bildskapande också; vi har ju akvarellerna, oljemålningarna, sprayfärgerna till exempel, enligt sina egna definitioner. Och så finns det blandtekniker, förutom etsningarna, olika sorters tryck, kollage, med mera. Den slutliga meningen är ju att skapa en bild. Och det är framförallt alltså bilden som ska bedömas, inte tekniken.
Att definiera vad som är ett fotografi kan vara enkelt (liksom man kan definiera akvarell, oljemålning etc) - ljus fångat på ljuskänsligt medium, en exponering, presenterat på exempelvis papper, men också andra material eller på en skärm etc. etc - men sedan är det ju upp till var och en hur viktigt man tycker att just det är, eller hur stor del det har för bedömningen av den slutliga bilden. Och där är vi, och får lov att både vara och tycka olika.
Så jag ifrågasätter inte definitionen av "fotografi". Och jag kan se storheten i bilderna som är fotografiska per definition; det unika uttrycksmedlet att med kamerans hjälp fånga en särskild situation, ett ljusspel eller liknande. Men sedan kommer frågan om när eventuellt fotografiet upphör att vara ett "fotografi". Silver Efex Pro? Photoshop? och i så fall när i Ps; när har man dragit spakarna "för mycket" för färg, kontrast, ljus, skuggor? När man har klippt in en snyggare himmel? Suddat ut oönskade element i bilden? Klippt ihop fler fotografier?
För mig är definitionen av fotografi bara viktig ur den meningen att jag vet att det är ett fotografi, likställt med att jag vet att det är en akvarell, en oljemålning eller liknande. Sen, eftersom jag håller på med att fotografera är det ju fotografiska bilder som tar mitt största intresse förstås. Men allt det andra finns., och jag gör ingen skillnad när det gäller betraktandet av bilden.
Om du sen tänker på den här diskussionen om Erik Johansson (vilket förstås finns med i mina resonemang) så är det för mig fotografiska bilder han visar, även om de består av flera fotografier (per definition) som är ihopasatta för att bli en ny helhet. Det tar inte bort storheten i mer definierade fotografier.
Till slut är det ändå bilden, slutresultatet som räknas, inte hur den har kommit till. Om den sedan inte platsar i i olika kategorier (där vi har ställt upp regler) är en vidare diskussion.
Hälsningar//GöranR

Svara

syntax 2016-06-26 16:52

Om jag skall förstå Alf rätt är definitionen på fotografi att det är fångandet av en verklighet som utspelar sig framför kameran (och definitivt inte i datorn). Jag tror att det inte bara är en lockande definition, utan även en riktig sådan. Lockande är den i den bemärkelsen att jag ju har valt att syssla med fotografi - då skall jag väl göra det också? Vill jag uttrycka mig på annat sätt i bild - ja då skall jag välja detta andra.
Jag är följaktligen mycket sträng mot mig själv när det gäller digital bildbehandling. Här handlar det mest om att återföra bilden till ursprunget, eftersom tekniken är ofullständig. Det kan vara en felaktig färgton som inte framgick för mitt öga vid fotograferingstillfället. Det kan vara ett kontrastförhållande som inte stämmer med det mänskliga ögats sätt att se saken, och så vidare. Slutresultatet skall vara lika äkta som motivet var vid fotograferingstillfället, så långt det nu är möjligt - och möjligheterna att återföra bilderna till denna motiväkthet har blivit oändligt mycket större med det digitala mörkrummet, om man inte missbrukar det.
Slutsatsen blir att om man vill hålla sig till definitionen för vad som är fotografi, då håller inte den (alltför) ofta upprepade sentensen att; "det är bilden som är det viktiga - hur den har kommit till är mindre viktigt". Tillkomsten är nämligen kvittot på att det handlar om fotografi.

Svara

Svar från gorred 2016-06-26 18:15

Jag håller med om definitionen av fotografi, och har inga problem med den. Om man ska kalla bilden för ett fotografi ska den vara gjord enligt definitionen. Det gäller för alla andra tekniker också. Är det en akvarell ska det vara med vattenfärger, annars blir det ingen akvarell.
Vad jag menar i mitt inlägg här är framförallt en lite annan sak. När vi pratar om att i vår bild vara trogna verkligheten så blir det hur just jag eller fotografen ifråga uppfattade verkligheten. Och den kan skilja sig, på grund av att våra uppfattningar av vad vi såg kan skilja sig. Ursprunget och det färdiga resultatet blir min subjektiva tolkning. Fotograferandet är inte per definition att fånga någon allmän verklighet, utan mer att frysa ett ögonblick sådant jag uppfattade det, där och då, eller kanske till och med hur jag vill framställa situationen. .
Jag är också ganska återhållsam i min bildredigering. Jag använder bara Lr och justerar (eftersom jag fotograferar i RAW) kontrast, ljus/skuggor, lite färger och klarhet. Ibland gör jag en beskärning. Resultatet blir hur jag uppfattade situationen, en spegling av min verklighet.
Och nej, det finns ingen objektiv sanning, ens i fotograferandet, enligt min mening. Din placering, till exempel, ditt utsnitt, val av objektiv etc är bara några faktorer som påverkar hur bilden kan uppfattas - du väljer. En bergsbestigarbild kan framstå som att den som klättrar befinner sig 2 kilometer upp i luften på en brant klippa, när han i själva verket bara är några meter upp. Utan Ps. Det är fortfarande fotografi, men speglar det verkligheten? Är det ens osant?
Och är då Erik Johansson bilder fotografier? Egentligen inte enligt strikt definition. Däremot består bilderna av fotografier som han tagit med egen kamera och sedan satt ihop på det speciella sätt som han gör, för att uppnå speciella effekter. Så även om bilderna inte strikt är fotografier, utan mer av karaktären fotografiska bilder, är han ändå fotograf.
Vet jag hur bilden är framställd, så är bilden till slut viktigast. Det är hans bilder som jag gillar och tycker är bra. I mina ögon speglar de naturen, om än på ett skruvat sätt.
Och Naturvårdsverket äger ju att själva formulera kriterierna för vem de vill belöna och ge utmärkelse till.
Hälsningar//GöranR

Svara

syntax 2016-06-26 19:28

Det du säger i din senaste kommentar motsäger inte precis det jag hävdar i min föregående, så det är ju kul att vara överens i princip. Kanske man skulle kunna säga att så länge fotografens subjektiva tolkning av motivet är en del av en verklighet enligt den fotografiska definitionen, så är allt OK. Personligen tycker jag inte att ihoplagda bilder fyller det kriteriet.
Det finns väldigt mycket att säga i denna sak, men jag måste avsluta här. Jag är bara högst tillfälligt i staden och vid min dator. I morgon 06.30 anträder jag återresan till min sommarvilla på Åland. Där äger Cyberspace inte tillträde.

Svara

Svar från gorred 2016-06-26 20:34

Jo, nog är vi överens, i princip. Vad jag ville diskutera och problematisera var fr a den här myten om "verkligheten" när det gäller fotografering.
Kan nog vara skönt att vara Internetfri ett tag - ha det så bra!
//GöranR

Svara

2016-06-26 18:12   ehrsa

För mig är den bild som kommer ut ur kameran, bara ett 'förslag' på en bild, av det aktuella motivet.. Ett förslag som de ingenjörer och de rent fysiska komponenterna i kameran klarar av att leverera, vilket ofta kan bli hyfsat bra, men inte mer! Den färdiga/riktiga bilden blir alltid till i efterhand när jag har bestämt hur den ska se ut.. detta känner ingen ingenjör som konstruerade kameran till, det blir nån slags 'medelvärde' till bild, som kameran levererar.. Verkligheten blir vad man gör den till, i efterhand! Då menar jag inte att 'flytta pixlar'..
Hälsn!

Besvara

Svar från gorred 2016-06-26 18:18

"Verkligheten blir vad man gör den till, i efterhand!" Lite så, eller kanske till och med att den verklighet jag presenterar i min bild är hur jag uppfattade situationen, där och då.
Hälsningar//GöranR

Svara