Det är verkligheten som gäller, även i musiken
Att lyssna på musik i verkligheten, att gå på konsert, är en helt annan sak än att lyssna på skiva eller motsvarande. Jag har märkt att till och med musik jag egentligen inte riktigt klarar av i radion eller Spotify eller grammofonen (om nån till äventyrs minns en sådan apparat?) kan bli direkt njutbar när man hör den live. Det är nånting med den kombinerade upplevelsen av att se musikerna och höra dem och samtidigt vara del av ett sammanhang som publik i verkligheten som föder helt andra känslor och ger upplevelsen helt andra dimensioner.
Och då blir det ännu bättre när man också gillar musiken ändå.
Moon Safari är ett band från Skellefteå som spelar rock av närmast symfonisk progressiv karaktär, med mycket stämsång, ibland a capella. Bandet innehåller bland annat tre bröder ur den supermusikaliska familjen Åkesson (pappan Leif Åkesson årets körledare för några år sedan), där Simon Åkesson är den klart lysande stjärnan – sång, keyboard och arrangemang och komposition.
Bandet är stort i Japan, men har också inbitna fans i Sverige med omnejd. De spelade på Bryggarsalen i Stockholm, för femte gången nu, en ganska liten men trevlig konsertlokal, ståplatser, ganska spartanskt men fullt tillräckligt, jag hörde dem för något år sedan första gången och alltså nu igen.
En upplevelse. Långa låtar där musiken böljade fram och tillbaka, durackord som gick över i moll och tillbaka till dur, ett mästerligt hanterande av instrumenten med ibland närmast smärtsamma gitarrpartier och keyboardavsnitt och så stämsången. Av och till helt trollbunden.
Jag glömde mina öronproppar, så det ringde i öronen efteråt, men det var det värt.
På återseende//Göran
Kul att höra om, och se, din konsertupplevelse.
Moon Safari ska jag hålla ögon och öron öppna för.
//GöranR