Den där speciella bibliotekskänslan
Idag var jag på bibliotek för första gången på mycket länge. Men, hur lång min frånvaro än varit spelade ingen roll, för direkt och omedelbart infann sig den här speciella känslan som bara finns på bibliotek. Det är tystnaden förstås, inte så att det är helt tyst, människor pratar och så, men de gör det tyst, dämpat liksom så att det känns och låter som det är tyst. Kanske bokhyllorna dämpar också. Och så är det lukten, den särskilda lukten av papper, gamla böcker och damm som är så typisk, och som uppenbarligen inte förändrats ett smack på alla dessa år. Och jag vet, under långa perioder har jag nästan bott på bibliotek.
Nu hade jag en bra anledning att gå på bibliotek, för det var inte heller vilket bibliotek som helst, utan det som ligger innanför korsningen Hornsgatan och Långholmsgatan på söder i Stockholm. Ett gammalt bibliotek inhyrt i en tidigare fabrik, som jag läste om i en annan blogg här på Fs, och där Bengt Björkbom just nu ställer ut några bilder.
Det är bilder som vi dels sett förut; bilder från 60-talets Stockholm, från rouletten på Gröna Lund, från en boxningsklubb och från bibliotek - det stor stadsbiblioteket. Klassiska snapshots och snapshotporträtt i en stil som jag lärt mig nu - efter att ha sett mycket bilder från fotografen - är rätt så typiska "Benganbilder", och direkt sevärda.
En del porträtt från rouletten och boxningen är väldigt fina, nästan ömsinta, och en gatubild från Kungsgatan störde mig en smula, skavde lite tills jag kom på att bilarna körde på "fel" sida.
Under tiden jag var där var det flera som kastade en blick mot väggen, men också några som riktigt tittade och granskade.
Här kommer en av mina käpphästar in: Betraktningsavstånd! Gick man bakåt ett stycke, tills man hade ungefär 2 meter till väggen med bilderna försvann reflexerna , och man fick en överblick över bilderna med bibehållen möjlighet till detaljseende.
Ett klassiskt bibliotek alltså, där människor satt och läste (till och med ibland utan mobiltelefon!), eller bara vilade trötta fötter i väntan på makan och hemgång. Det kändes bra, en trevlig atmosfär, men det är det ofta på bibliotek.
Exteriört en smula anonymt kan tyckas, men de som besöker biblioteket vet av allt att döma var det är. Och nu hittar jag hit också.
På återseende//Göran
Och som du säger, en lugn och skön miljö,
som jag också blev jag påmind om när jag hängde bilderna.
/B
//GöranR
//GöranR
//GöranR