Cyklarna i trädgården

Livet är förgängligt och allt kött är hö som det heter i den stora boken och visan. Rhododendron har blommat över, pionen är som mest praktfull nu och sir Eidric har precis börjat knoppas. Var och en har sin egen livscykel! Man ser det tydligt i trädgården, när de olika växterna och blommorna tar över efter varandra, som i en ändlös stafett.

Och det är ju precis det här som är så fantastiskt med juni. Allt händer, och det går i ett, och runt. Så det är väl inte så underligt att sommarsolståndet sker i de här tiderna, då nattens mörker blivit naggat i kanten av dagen ända tills det vänder. Hittills har det varit ett gigantiskt projekt i naturen, nu stundar en tid av mer förvaltning liksom, inte mindre härlig men inte lika explosiv.

Trädgården är ju ett utsnitt av naturen. Och det händer hela tiden saker i naturen. Och således också i trädgården. Det är nya vyer mest varje morgon när man går ut på altanen. Vilket är inte så lite häftigt.

Cyklarna när det gäller vår fotografiska utrustning går emellertid långsammare. Utvecklingstakten tycks ha stannat av en smula, det är inte lika hetsigt längre och skönt är väl det. Och till och med gamla fotografiska blomster, som analoga Leicor och Olympus och till och med Contax  blommar upp igen, likt torpets akvilejor från svunna tider, och Digitalis Purpurea som återkommer med något till några års mellanrum vid husknuten. Så även förgängligheten är cyklisk, det är ett evigt kretslopp överallt.

Nu har jag ingen analog Leica, eller ens Olympus, men jag har aklejor i trädgården . Och Fingerborgsblomma. Våra respektive trädgårdar är olika, och tur är väl det. Även här handlar det om vikten av artrikedom och olikheter. 

Och snart kommer höstsilveraxen!

På återseende//Göran