Club Jambalaya

Den som varit på Club Jambalya, som uppstår varje sista fredag i månaden hos O´Learys i Gamla Stan har varit på en annorlunda AW (i och för sig och alltså After Work, men öppet för pensionärer också….). Här är det inte bara att försöka prata i sorlet på en krog och dricka öl eller vin och äta hamburgare, Cesarsallad eller Fish´n Chips, utan här får man höra musik, högklassig a capellamusik med kända kvartetter och körer i branschen, annan a capellamusik, man får se och höra vissångare, singer-songwriters och andra musikanter och estradörer, man får vara med och sjunga själv i publiken och man översköljs av en sådan värme och humor i allt detta som det är svårt att få någon annan stans.

Club Jambalaya startade för 16 år sedan av barbershopkvartetten Jambalaya som ville träffas med alla andra – och ytterligare andra – som sjöng och musicerade runt om i länet och världen, och har med tiden blivit en institution. Det är en självklar scen för någon på väg likaväl som för etablerade musiker och grupper, det är ett elddop för nya och oetablerade musikanter av alla sorter, och kan man skriva in ”Club Jambalaya” i sitt CV är man någon att räkna med i branschen.

Jag har funderat över vad det egentligen är som gör Club Jambalaya så speciell, och jag tror att det är glädjen, inkluderandet och värmen från de som uppträder såväl som de som är där som publik. Man möts av en omfamnande generositet, och det är en chosefrihet och avväpnande brist på prestige och allvar som tilltalar, förutom all humor och spex som man bjuds på. Och ändå är man djupt seriös, i detta att musicera - heta rytmer, mustiga ackord och kryddiga synkoper, med sångglädje och humor på en överraskande nivå – och att presentera nya och osäkra musikanter, att träffas och ha kul på ett enkelt men träffsäkert sätt - inspirerad glädje, typ.

I går kväll uppträdde kvartetterna Pastime och Chili Treat, båda ganska nya och i sina konstellationer oprövade barbershopgrupper, som nästan för första gången mötte en riktig publik i skarpt läge, förutom låtskrivaren och sångerska Lo Kivikas som med sin gitarr och sin härliga och egna röst och musik fångade publiken. Och som vanligt alltså Jambalaya själva.

Kvartetten Jambalaya 

Kvartetten Pastime

Chili Treat Quartet - vilket ös!

Lo Kivikas

Jo, om den uppmärksamme observerade författaren till detta blogginläg i kvartetten Pastime så är det alldeles riktigt...

Det var en härlig kväll. Man gick hem med varmt hjärta och lätt sinne.

På återseende//Göran

2018-04-28 09:33   Tomasz

När man är pensionär är det ju ständigt "After Work" :)
Härliga bilder med glädje i !

/Thomas

Besvara

Svar från gorred 2018-04-28 11:44

Helt rätt, ett permanent tillstånd, så ur den aspekten så... :)
Tack! Det är ändå svårt att i bild fånga värmen och glädjen i musiken, ska upplevas i det verkliga livet helst.
//GöranR

Svara

2018-04-28 10:47   Evacent

Musik är glädje och det syns verkligen i bilderna här

Hälsar
Eva

Besvara

Svar från gorred 2018-04-28 11:45

I allra högsta grad, fastän svårt att riktigt göra rättvisa i bild, jämfört med det verkliga livet.
Tack!
//GöranR

Svara