Behövs "gatufoto"? Och Tårtan!
När det gäller gatufoto försöker jag ibland ärligt förstå tjusningen. Men ibland är det svårt. Gatufoto förbryllar mig. Många gatufotobilder är tämligen platta och egentligen ganska intetsägande, och som någon sa eller om det var vad jag läste; lika gärna ofta skulle kunna vara bilder från en fast övervakningskamera. Bilderna blir bara dokumenterande istället för berättande, och då är det frågan om det verkligen handlar om "gatufoto".
Jag har naturligtvis inga fullständiga svar på varför det blir så här, men ibland tänker jag om det är för mycket regler kring vad som är gatufoto. Man får inte arrangera i bilden, man får inte ha ögonkontakt med motivet (offret?), man måste kunna se åtminstone spår av människor och det ska vara gator och hus och torg och sånt, dvs en urban miljö etc. Någon gång har jag tyckt mig se att man pratar mer om en bild uppfyller kriterierna för gatufoto eller inte och glömt bort bilden i sig, dvs bilden har degraderats och blivit mindre värd på grund av att den inte fyller alla kriterier som stadgats för kategorin gatufoto.
Eller kanske gatufoto som kategori har blivit obsolet? Tjusningen med att fotografera människor på stan är inte lika stor som den kanske var en gång, när kamerorna blev mer lätthanterliga samtidigt som städerna byggdes med nya spännande miljöer och arkitektur etc. Stan är inte lika spännande längre
Och då är det frågan om vi behöver gatufoto? Om man inte helt enkelt bara skulle prata om bra bilder, dokumenterande och berättande fotografi, oaktat bilderna skulle vara tagna i den urbana miljön?
Ibland ser jag ändå riktigt bra bilder som skulle kunna vara gatufoto, men då spelar kategoriseringen ingen roll, det är bilden som gäller, helt oavsett.
Så jag tänker fortsätta ta mina dokumenterande bilder i städer som jag besöker, inklusive min stad (Stockholm), bilder i stadsmiljön och människor i den, men jag kommer inte att kalla det gatufoto eller ens göra anspråk att det skulle vara det.
Åså vare Tårtan idag. Alltid lika trevligt. Alltid lika trevliga och inspirerande diskussioner, och ingen som ens blir särskilt upprörd, även om vi blandar in politik eller dagsaktuella händelser bland all kamera- och objektivhistorik och andra samtalsämnen.
Nätet är bra till mycket, men inget slår en riktig kopp kaffe och fikasnack över ett bord.
På återseende//Göran
Ha det//GöranR
/B
Ha det//GöranR
//GöranR
Och den där Tårtan, ja, man kanske skulle våga sig förbi där någon gång.
F
Och "den där Tårtan" 😀, det är väldigt trevligt. Fotodiskussioner och annat (lösande av världens problem bland annat) i det verkliga livet, med gott kaffe och fika på ett väldigt trevligt kafé på Hornsgatspuckeln på söder i Stockholm - klart värt att våga sig dit nån gång.
Hälsningar//GöranR
/Stephan
//GöranR
Det lite längre svaret: Men jag tror att om man försöker styra upp ett visst sorts fotograferande med regler som är mer eller mindre hårda för hur bilden får se ut, vad som får vara med eller inte för att bli "godkänd", så kommer fotografer att försöka knöka in sina bilder i regelverket vilket jag menar är negativt för resultatet. Då kan det bli, som det blivit, att en bra bild inte är nåt värd för att den inte passar in.
Bättre att ta bilder utan att snegla på någon genre och bedöma bilden utifrån dess egna kvaliteter.
//GöranR