Att titta på bilder och se i verkligheten.

Bilder finns överallt, på nätet inte minst, men också i böcker och på utställningar. Vi som fotograferar tittar väldigt mycket på bilder, även om det säkert varierar.

Nyligen var jag på Fotografiska. Starka och intressanta utställningar, med något jag är svag för – porträtt. Olika utgångspunkter hos de utställande fotograferna, olika vinklar men uttrycksfulla och berörande från sina skilda utgångspunkter. Väldigt intressant.

Intressant också hur man ser bilderna på sådana här utställningar. Bedömning av bilder på nätet, i olika fora och grupper handlar ofta om kritik; komposition, brus, utbrända högdagrar etc. När det gällde många av bilderna som nu hänger på Fotografiska spelar sådana parametrar mindre roll. Här fanns både brus, igensotade partier och utbrända högdagrar, varvat med totalt perfekta bilder, men det var inte det som gällde. Här handlade om uttryck, känsla, budskap som blev det viktigaste. 

Jag hör till de som tittar. Både på bilder och i verkligheten. Jag fascineras av ansikten, av uttryck och linjer, av fysionomier, vilket ibland kan bli obekvämt, som till exempel när man är ute bland folk och ser något intressant och tittar någon sekund för länge: ”Vad glor du på gubbjävel” ligger nära till hands…  

Men jag fascineras alltså av porträtt, särskilt – också i mitt eget fotograferande – av ögonblicksbilder (snap shot portraits). Uttryck, känsla och budskap i stunden kan vara obetalbart. Och då kan gränsen mellan porträtt och ögonblicksbilder i övrigt – the decisive moment – bli flytande, och möjligen blir bilderna intressanta mest för mig.

Något annat i detta som är intressant är vilka verktyg vi använder. Att gå omkring och peka med en kamera kan verka provocerande för många som kameran pekar på. Och då spelar det ingen roll om den är stor eller liten, silver eller svart.  En mobilkamera däremot verkar inte ha samma laddning. Men den kan man var hur tydlig som helst utan att någon bryr sig det minsta, och i och för sig skulle det kunna vara så att man kollar Facebook eller Twitter…

Så, här använde jag min mobilkamera, som faktiskt är en Leica – det står så på mobilen i alla fall även om loggan inte är den lilla röda pluppen, utan svart.

På återseende//Göran

2018-02-25 15:13   light

Den sista bilden är berättande och tidstypisk!

Besvara

Svar från gorred 2018-02-25 18:40

Precis. Alla(!) hade en mobilkamera uppe i händerna.
//GöranR

Svara