Att ta bilder med en telefon - funderingar

Jag hör till dem som har en djupt rotad motvilja inför att använda telefonen som kamera, förutom när man ”måste” ta en bild på något och inte har någon (riktig) kamera till hands. Att vara hänvisad till telefonen som kamera, och tro att man kan fotografera då känns helt fel för mig.

Och då måste man ju ställa sig frågan: Varför? Varför känner jag så? En kamera är väl en kamera, oavsett om den heter Leica och inte går att göra nånting annat med än fotografera eller om kameran är inbyggd i en manick man dessutom kan telefonera med och surfa på internet och skicka och ta emot meddelanden med?

Så fort det är en kamera är det inga problem egentligen, oavsett vad det är för kamera – lådkamera, Brownie, gammal bälgkamera, analog SLR eller digital SLR, småbild eller annat format, P&S etc etc., vilket möjligen är helt fel resonerat, eftersom många kameror i telefonerna är väl så bra, om inte bättre, än många andra enklare kameror.

Men, en kamera är en kamera! En telefon är ingen kamera. Telefonen är något man ringer med. Man ska inte kunna fotografera med en telefon. Eller?

Känslan av att göra något bestämt, dvs tar man fram kameran så fotograferar man. Att fotografera är en särskild grej, något man gör i ett bestämt syfte, något man gör med en speciell målsättning och av någon speciell anledning. Man ser ett motiv, man tar fram kameran, ställer in den med hänsyn till bländare och slutare (om man inte använder ”a”-läget) och tar en bild. Det är fotografi. En alldeles särskild åtgärd, en akt av målmedvetenhet, något som är utöver andra rutiner och göranden. Man är fotograf när man använder en riktig kamera, i någon mån är man i det förmer  på något sätt.

Med mobilkameran trivialiserar man fotograferandet. Med kameran i mobiltelefonen drar man ner nimbusen runt fotograferandet, och reducerar det till något som alla kan göra, något som inte är extra, något som man kan göra i farten, utan att tänka efter, utan att egentligen bry sig.

Och det är kanske där skon klämmer? Att man med en mobilkamera inte längre är eller gör något speciellt? Att fotograferandet kommer ner till en mer vardaglig nivå och inte längre har något skimmer eller ens ökat anseende över sig.

Samtidigt – det är kanske där fotograferandet ska vara. Åtminstone ur någon synpunkt. Det ska kanske inte vara så märkvärdigt att fotografera, det kanske inte ens är så märkvärdigt. Och så får det vara bra med det. Och paradoxalt nog kanske det då är där fotograferandet blir en konst. När det ännu mindre spelar roll vad man har för ett verktyg, när grejen, prylen man fotar med inte är viktig så blir bilden, egentligen, desto viktigare, och samtalet runt bilden och tänkandet kring bilden blir än viktigare och förhoppningsvis mer uppmärksammat.

Då gör det ingenting att alla är fotografer. Eller tar en massa skräpbilder med sin mobilkamera. En bra bild håller ändå, oavsett vem som tagit den och oavsett vilken kamera som använts. 

Bilden alltså inte tagen med en mobiltelefonkamera. Den är gjord med en "riktig" kamera, förstås.

På återseende//Göran

2015-03-18 23:04   Benganbus

Intressant!
Fyller nog på i ämnet framöver i en blogg...
Och som sagt, intressant!
/B

Besvara

Svar från gorred 2015-03-19 00:16

Tack Bengan. Jo, det finns nog mycket mer att säga om det här.

Hälsningar//GöranR

Svara

2015-03-18 23:21   Mats Axelsson

Tycker nog att mobilen många gånger ger möjligheten att följa fotoimpulsen. Då blir det oftast bilder som känns tillfredsställande att ha tagit. Å andra sidan, det blir en del s-t också.

Besvara

Svar från gorred 2015-03-19 00:17

Förstår vad du menar Mats, och kan hålla med i viss mån. Men, jag känner mig obekväm med mobilen som kamera, även om jag också använder den ungefär så.

Ha det//GöranR

Svara

2015-03-19 23:59   amd

Haha jag har en så dålig kamera i min mobil så den används aldrig, men ibland när jag få låna någons mobil för att ta nån bild för dennes räkning, så gillar jag det. Speciellt ljudet:))

Besvara

Svar från gorred 2015-03-20 11:14

Skulle vara för det då ;)

Ha det//GöranR

Svara