Årets humlor. Och lite trädgårdstankar

Det har blivit väldigt mycket mindre fotograferande nu på sistone. Precis som om jag har behövt ta en bildpaus, utan särskild anledning. Bild- och fotograferingsintresset finns där som tidigare, men kamerorna har fått ligga. Kanske blir man mätt ibland.

Däremot har det blivit väldigt mycket trädgård. Bra väder med sol och växlande molnighet, några enstaka regnskurar – en bra svensk sommar. Och mycket tid att tillbringa ute i trädgården.

Jag går ut efter frukost varje morgon, inga egentliga planer, bara strosar runt. Men där hittar jag alltid nåt att göra, det finns alltid nåt att pyssla med, nån blomma att plantera om, en död kvist att klippa av, en snigel att förpassa till deras sälla jaktmarker etc. Och så finns lite större planer ändå, men det är väntan; väntan på att han med grävmaskinen kommer och gräver upp stubbarna efter den gamla fula granhäcken, och kommer med jord för den nya häcken, som ska bli en gammaldags nyponroshäck, med vresrosor.

Det är lite nostalgi i det. Det fanns en stor nyponroshäck runt sandlådan där jag bodde när jag var liten. Jag minns den, för de många blommorna, för doften som direkt tar mig tillbaka dit, och för att man kunde knipa ihop blommorna med humlor i, känna hur humlan surrade runt och kanske också kasta på flickorna som skrek. Nå, det är väl preskriberat nu, och det var aldrig så farligt. 

Att gå omkring i trädgården är också tillfälle till eftertanke och begrundan, inte minst över livets paradoxer; den absurda skillnaden i att kunna ta en kopp kaffe på altanen i förmiddagssolen, samtidigt som så mycket hemskt sker ute i världen och hur lyckligt lottade vi ändå är. Jag har varit i Nice, gått på strandpromenaden där och kan lätt tänka mig den fasa som fanns för några dagar sedan. Och sen att läsa kommentarer i media och på nätet, de enkla förklaringarna, den islamiska ondskan (utan att någon egentligen vet om det var ett av IS organiserat terrordåd eller ett vansinnesdåd av en förvirrad och sjuk människa, oavsett religion). Världen tenderar att bli svartvitt utan nyanser däremellan, och det gottköpta vinner mer och mer, tyvärr. Rädslan tar över mer och mer, och med det minskar öppenhet och generositet, och världen blir kallare.

Men humlorna och koltrasten verkar strunta i terrordåd. För dem, och faktiskt för oss, går livet vidare ändå. Vilket det måste göra, också.

I hummelriket

Och så blev det lite fotograferande i alla fall, makrot åkte fram i kvällssolen, och årets humlor blev dokumenterade.

På återseende//Göran

2016-07-18 14:19   Erik Madsen

Hej Göran.
Det var et meget fint dagbogsindlæg med mange fine og kloge ord.
Vi havde også Hybenroser på vores sommerhusgrund (har den ikke mere).Vi kaldte det for "kløpulver" og dryssede det også ned på ryggen af pigerne :-)
Jeg falder mest for billede nummer 1 denne gang.
Mange venlige hilsener fra Erik.

Besvara

Svar från gorred 2016-07-18 20:39

Tack Erik. Jo, det var en annan av nyponrosornas möjligheter .- det vita pulvret i nyponen som var som klipulver - ja tänka sig, jag som är så snäll nu... ;)
Hälsningar//GöranR

Svara