Bilder, berättelser och tankar från vardag och fest i mitt liv.

Är konsten verkligen fri? Reflektioner från en badstrand.

När man inte har tillgång till papperstidningen hemma, utan är hänvisad till ”nätet”, kan man hitta en del som man kanske inte hade hittat annars. Som till exempel skriverierna kring Carolina Falkeholt, en känd konstnär med feministisk framtoning, som bla gör muralmålningar och graffitti. Hon dras enligt uppgift mot teman som makt, ondska och sexualitet, och hon blir naturligtvis påhoppad, ifrågasatt och debatterad och hennes verk väcker stor uppmärksamhet.

Som i Halmstad, där hennes målning på en högstadieskola fick lokala politiker att reagera och en nationell debatt att utbryta. Eller i Nyköping, där kommunen ångrade si, g och bad Carolina Falkholt att måla över verket på en skolvägg ”till något mer subtilt”, där ska man täcka över hennes målning med en vägg. Eller i Bengtsfors, där hon ombads lämna en skola efter att ha burit en kavaj med orden ”Min jävla fitta” – titeln på hennes utställning. Från början handlade det om att hon var kontrakterad att gör workshops med eleverna kring frågor om genus, könsord och mobbning.

Vad jag ser här är att det finns en ängslighet hos makthavare när det gäller konsten, en rädsla för att sticka ut, för att ta debatt, ja kanske för att inte vara ”politiskt korrekt”.  Och rädslan för det könsliga får mig att huka mig inför en påverkan från den kristna ultrahögern i USA. Och det är otäckt att enskilda makthavare, rektorer, kommunansvariga etc bara så där kan fatta beslut om censur. Och att det skulle vara så lätt att censurera, så lätt att döma och förbjuda.

Och i förlängningen inte bara konsten, utan alla yttringar i debatt- elleroffentliga sammanhang som kan anses för ”olämpliga” av någon kan då bli censurerade. Är det ett samhälle vi vill ha? Ett samhälle som hukar sig, som ängsligt strävar efter att inte röra upp, att inte sticka ut, att trampa någon på tårna. Ta också till exempel nolltolerans mot graffitti...

Jag blir mer och mer skeptisk.


I Spanien, här Torrevieja, finns mycket graffitti, som livar upp i stadsbilden.

På återseende//Göran


Inlagt 2014-05-30 13:06 | Läst 4708 ggr. | Permalink

"Intressanta svar – tack. Jag tog Carolina som exempel, jag fattar också att det måste finnas gränser. Men var ska de gränserna dras? Och av vem? Och när och hur kan man dra gränserna? Jag tycker mig se en tendens att gränserna för vad vi kan acceptera blir snävare, vilket jag tror föder motreaktioner som blir ännu grövre, ännu mer provocerande än vad de hade behövt vara. Här i Torrevieja ser jag till exempel en massa street art, graffitti. Den finns överallt i stan, och lyser upp, oftast väldigt proffsigt gjord, nånting att titta på. Men det finns nästan inget taggande, dvs meningslöst upprepande av en meningslös symbol på fria ytor (trots att det finns väldigt mycket fria ytor, inte minst på de murar som omgärdar obebyggda tomter i stan). Det ser man i Stockholm. I Stockholm har man i övrigt nolltolerans mot graffitti. Och det finns nästan ingen street art. PS. Kolla ändå Carolinas bilder. Jag har svårt att urskilja det kvinnliga könsorganet bland alla former och all färg…DS"


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Jag tror nog att konsten är fri! Men det ska ju också vara fritt, att välja bort!!
Jag läste och hörde om henne när hon i Enköping målat en stor fitta på en Skolvägg!! Hur lämpligt är det??
Inte, tycker jag.... Att sedan konsten skall vara fri javisst... Men det finns väl gränser, ändå kan jag se mig som tämligen öppensinnad. Vi har ju alla ett ansvar, i att forma det samhälle vi vill leva i. Idag, har det blivit mer eller midre okej, att kalla en tjej för "hora".... Kanske skulle hon kallas för "fitta" istället?? Eller?? Jag vill inte att min dotter tilltalas så!!! Och det vi formar nu, är det vi får leva med i morgon!! Fri konst eller inte.
Konsten ska vara fri, precis som rätten att välja bort!! Ha en konstrik helg!! Holá, PeterL
Svar från gorred 2014-05-30 15:00
Vad jag är rädd för är att taket för vad vi accepterar sänks, att censuren blir vanligare. Och jo, man ska kunna välja bort, men då känns det enklare at komma överens innan. Och, när jag ser hennes målningar är det ganska svårt att se fittan bland allt annat.
Plus lite som alltid, det är marknaden som bestämmer i sista vändan, dvs kunderna som betalar. Men igen; att vi får snävare kriterier för vad som är gångbart känns inte riktigt bra.

Självklart ska man inte kalla varandra vid kränkande epitet. Men det är inte riktigt samma sak.
Peter-L 2014-05-30 16:16
Hmmm, jag är inte säker på att taket sänkts, snarare tvärtom. Ungdomar idag känns ju betydligt mer upplysta och kunniga. Tänk när vi va barn... vad accepterades då?? Sedan håller jag med dig, konstigt att både beställa ett konstverk och att bjuda in och sedan ångra sig... Dåligt, förarbete, verkar det som.
Det finns en marknad som inte behöver vara kommersiell. Och även här, måste möjligheten finnas att välja bort... Fri konst, och fritt tyckande... Det som inte funkar ryker, oavsett pengar... I viss mån, kan väl statliga institutioner dra sitt strå till stacken här, och gör... Men åter igen, om ingen tittar... ?? Nåja... konsten är viktig som så, men inte till vilket pris som helst... :) //P
Härlig street art! Håller nog mer med dig i ditt resonemang än Peters. Uttrycket ska vara fritt, sen kan vi aktivt välja bort att titta. Att unga tilltalar tjejer med "hora" och "fitta" har nog inte mycket med den fria konsten att göra.
Svår men intressant fråga...
Jag kan väl tycka att vissa lokaler kunde få vara fria från konst eller musik eller reklam eller politik, kanske platser där man "måste passera", typ mer allmänna skolor! Just för att alla elever inte har samma uppfattning om konst, och hur den kan visas, pga religion tex!
Och så bör man nog som skolledning kolla vilka "anslag" som sätts upp, eller kommer att sättas upp i skolan! Även av konstnärer! ;) Man e ju beställare av varan!

Och konsten ute i samhället då, eller man kanske skall kalla det för reklam,
eller e det kanske ett politisk budskap?
"Konsumera mera av oss!" ;)
/B
Intressanta svar – tack.
Jag tog Carolina som exempel, jag fattar också att det måste finnas gränser. Men var ska de gränserna dras? Och av vem? Och när och hur kan man dra gränserna?
Jag tycker mig se en tendens att gränserna för vad vi kan acceptera blir snävare, vilket jag tror föder motreaktioner som blir ännu grövre, ännu mer provocerande än vad de hade behövt vara.
Här i Torrevieja ser jag till exempel en massa street art, graffitti. Den finns överallt i stan, och lyser upp, oftast väldigt proffsigt gjord, nånting att titta på. Men det finns nästan inget taggande, dvs meningslöst upprepande av en meningslös symbol på fria ytor (trots att det finns väldigt mycket fria ytor, inte minst på de murar som omgärdar obebyggda tomter i stan).
Det ser man i Stockholm. I Stockholm har man i övrigt nolltolerans mot graffitti. Och det finns nästan ingen street art.
PS. Kolla ändå Carolinas bilder. Jag har svårt att urskilja det kvinnliga könsorganet bland alla former och all färg…DS