Annorlunda konsertfoto och ankdammen Sverige.

Just nu pågår en musikfestival i Stockholm, Stockholm International Soloists. Det är ett gäng unga pianister från hela världen, inklusive Sverige, som samlas och inom ramen för kulturföreningen Forum för nutida kultur ger konserter, deltar i workshops etc.

Som allmänt musikintresserad person är det en fantastisk upplevelse att få ta del av dessa unga människors skicklighet, känsla och hängivenhet inför sitt konstnärskap. Varje liten konsert, varje kväll bjuder på musikupplevelser utöver det vanliga. Det handlar både om ren klassisk musik förutom mer kontemporär musik.

Med tanke på alla musikutbildningar som finns i Stockholm, inte minst den kungliga Musikhögskolan, skulle man kunna förvänta sig en uppslutning i publiken av alla musikelever. Men, de lyser – med några undantag – med sin frånvaro.

Här finns alltså chansen för ambitiösa musikelever att träffa unga kollegor från hela världen, att låta sig inspireras, lära sig, få influenser och ta del av annan erfarenhet och kunskap vilket är så vanligt i konstnärskretsar, men som man av allt att döma inte tar. Så Sverige verkar i det här avseende göra skäl för att vara en ankdamm, där det egna är gott nog, och där det som kommer utifrån endera förkastas (onödigt) eller ignoreras (vi behöver inget annat). Risken för stagnation är uppenbar.

 Det tråkiga är att man egentligen inte kan fotografera, dvs ta vanliga konsertbilder.  Stämningen, den totala koncentration och engagemanget i musiken är mer lättstörd än på exempelvis rockkonserter och det råder generellt fotoförbud under själva konserterna. Här lyckades jag ändå, från publikhåll ta en bild, men det var extranumret, själva konserten var avklarad och dessutom är min kamera helt tyst och sålunda diskret. Dessutom fick jag en bild från eftersnacket, där den intresserade publiken var fyllda av frågor.

På återseende//Göran