Alla bilder är manipulerade!
Dvs, om man menar att bilderna påverkade, hanterade eller på annat sätt mixtrade och förändrade. Däremot sker det emellertid inte alltid i ett ohederligt syfte, vilket också ligger i begreppet manipulering. En bild speglar verkligheten bara i ett givet ögonblick, valt av fotografen, och bara som (just den) fotografen ser verkligheten. Och hur man ser eller uppfattar verkligheten varierar som bekant från individ till individ, och från ett ögonblick till annat.
Förr i tiden, när den analoga fotokonsten gällde, kunde man ju inte få ut en bild ur kameran utan att framkalla den. Så, i och med själva hanterandet i framkallningen skedde ju någon form av manipulation. Dessutom fanns det även då flera olika sätt att påverka och mixtra med hur resultatet skulle se ut.
Redan innan man tar bilden är den i någon mån manipulerad. Man väljer utsnitt, snurrar på zoomringen eller placerar sig så att bilden blir som man vill ha den. Man väntar på ljus alternativt skuggor, man inväntar människor eller väntar på att de ska försvinna ut ur bilden.
Fotograferar man i jpeg ställer man in kameran och påverkar bildparametrar, exempelvis när det gäller färg, kontrast, mättnad etc.
Om man använder RAW-formatet måste bilden ”framkallas”, eller justeras i någon mjukvara i datorn, där det finns en mängd spakar att dra i; färg, kontrast, skärpa, brus, klarhet, beskärning och exponering – you name it.
Så alla bilder är manipulerade, på något sätt. Om det är ”verkligheten ” vi ska avbilda är det alltid respektive fotografs verklighet. Andra kan uppfatta den på helt annat sätt, och då är det ju inte ”verkligheten” längre.
Så, precis som när man pratar, och ändrar röst och minspel och kroppsspråk för att ge ett speciellt budskap, om det så är att övertala, sälja in, visa känslor eller trösta eller något annat, så kan man genom att förändra bilden ge samma bild diametralt olika budskap.
Och vart vill jag då komma. Jo, i debatterna och diskussionerna kring bildmanipulering finns nästan alltid någon slags moralisk värdering; det är fult att manipulera, det är osant och falskt. Diskussionerna hamnar inte sällan på grässtrånivå – klona bort eller inte? Sant eller falskt? Och då blir det gärna löjligt i mina ögon.
Det hela är ju egentligen väldigt enkelt. Det är bilden, den färdiga bilden, som betyder något. Hur den kom till, vilka penslar eller program man använt spelar ju ingen roll.
Det är när det blir ljug som det blir fel. När man säger att bilden föreställer något den inte gör. Om man till exempel klistrar in en giraff på Storgatan i Skövde, kan det tjäna något (bild)syfte (kanske), men om man utger det för att vara sant så blir det fel, och falskt.
Kan man då aldrig lita på bilderna då? För fotografiet ljuger ju aldrig? Nej, egentligen kan man inte lita på bilderna. Och fotografiet ljuger. Och då kommer vi till syftet. Till bildens budskap, vilket beror på vad vi vill med bilden. Ett exempel är bilden från förödelsen utanför regeringskvarteren i Oslo efter Breiviks bomb. Genom att bland annat mörka gråtonerna och påverka kontrasten såg det betydligt dystrare ut.
Så vi måste dels vara medvetna om att det vi ser inte är verkligheten, utan en avbildning av en verklighet som en speciell individ uppfattar den, dels kunna titta på bilder för vad de är, oavsett, se dem som bilder som förmedlar eller berättar något, stämningar, budskap, färger och former och uppskatta (eller inte) dem för det.
Olympus E-M10 mkII med mZuiko 17mm/1,8. 1/40 sek vid f/1,8, ISO 1600 . Vitbalansen inställd på lysrör, jpg.
Och om ni orkat läsa ända hit: Släpp alltså fotografikonsten loss. Men var ärlig med manipulationen. Om det finns regler – följ dem. Men ljug inte med bilderna.
På återseende//Göran
Det tycker jag du gör helt rätt i. Så gör jag också. ;)
//GöranR
Mer intressant är att konstatera att viss manipulering syftar till att bilden skall bli mer verklighetstrogen, gentemot den verklighet som fotografen såg och vill förmedla (om havet var neutralblått för mitt öga, men återges lätt lila - då kan jag rätta till det). Jag menar att all ärlig manipulering anknyter på något sätt just till detta.
Om man däremot som i det forna Sovjetunionen klipper bort misshagliga personer ur gamla gruppbilder (så att märkligt smala fönster uppstår på bakomliggande byggnader), då är det fusk och bedrägeri - sax eller Photoshop är här likställda. På samma sätt är det fusk och bedrägeri att göra bergen högre i Photoshop, vilket föreslås i detta forum.
Frågan om sant eller falskt ur ett moraliskt perspektiv kan nog aldrig bli löjlig
Det som framstår som löjligt för mig är när man diskuterar hur verkligheten ser ut, och ifrågasätter om man kan klona bort exempelvis grässtrån, som om grässtrån på ”fel” ställe skulle vara någon garanti för någon slags verklighet.
Och det finns naturligtvis någon slags moralisk gräns, eller snarare rågång vad som är fel respektive rätt. För mig är den rågången ljug och avsiktligt vilseledande. Som i dina exempel, eller i mitt. Och det är inte löjligt.
Poängen för mig handlar just om det. Att vi framställer en bild som vi vill ha den, och att det kräver hanterande, eller manipulation. Och att det är det som är sanningen, som i sin tur är föränderlig, och betyder olika för olika människor. Men också att vara ärlig med det man visar.
Jag tycker också det är viktigt att vi ska kunna se en bild utan att behöva titta bakom den och bedöma dess värde efter hur den blivit till (fanns det verkligen inget grässtrå där, egentligen?) istället för att bedöma dess värde efter hur den tilltalar oss eller berör oss.
//GöranR
- hawk
Sen är det hårfint om vi redigerar oss/manipulerar oss i ohederligt syfte - försöker framställa oss sådana vi egentligen inte är - med kläder, parfym och stuk på håret ibland när vi ska ut bland människor? ;) Men det är en annan fråga...
//GöranR