Sitter och funderar över årets midsommar, som var märklig på många sätt. Förutom att solen sken hela tiden, det var varmt och skönt, så var det väldigt lugnt och stilla. Ingen midsommarstång och inga små grodor. Och ingen regnskur! Och alldeles tyst runt omkring oss där vi bor, alla gräsklippare hade tystnat, barnen lekte tyst i sina trädgårdar. En dotter på besök över lunchen, innan de egna planerna; utomhus, sill och potatis på altanen.

En väldigt trevlig dag alltså, med alla förutsättningar för en lyckad midsommarafton. Men ändå ett mått av allvar, distanstänkande, att träffas utomhus, ha tackat nej till annat umgänge för att en i det sällskapet kände sig lite förkyld, något som aldrig annars hade hindrat. 

Kom då att tänka på en annan midsommar, för några år sedan, en festplats här i närheten. Också fint väder, en liten orkester och hurtiga lekledare i folkdräkt som orkestrerade dansen kring midsommarstången. De små grodorna var inte så roliga då heller, för alla. Men då var inte coronaviruset aktuellt.

Och så grillade jag, förstås. Iberiska kamben, tunna spare ribs. Jag överkörde dem en smula, de var också ganska tunna, men de blev då ännu mörare, så att de inte behövde trancheras, de föll isär av sig själva. Tillsammans med en ny bbqsås, med bourbon, var det nog bland det godaste jag ätit i den vägen. 

Inte så rolig bild (mobiltelefonen) som inte gör revbenen rättvisa, men man ser ändå hur köttet faller av benen. Och smaken... 😁.

Och idag fortsatt pyssel i trädgården. På återseende//Göran