Och äntligen kom jag mig för att göra en liten fotoutflykt

Märker att den här situationen med corona och vad som följer i dess spår tar på mig. Egentligen är det ingen stor skillnad, jag rår ju också annars över mina dagar för det mesta och i det stora hela, men normalt finns ju inga begränsningar, jag behöver aldrig välja.

Nu får jag inte göra vissa saker, nu rekommenderas jag att inte göra andra. Som att träffa folk, gå på affären när jag vill, sätta mig på en restaurang etc. Och det är det som jag tror tar, begränsningarna. Och rädslan över att bli smittad som finns där. Jag tillhör riskgrupperna ur flera aspekter, och jag minns stunden när jag kom till insikt, när jag bytte pronomen från de och dem till jag, vi och oss.

Och det tar. Jag blir mer passiv än tidigare, kommer liksom inte loss med att göra saker i mitt liv som jag vill riktigt. Som att fotografera. Det har gått dagar utan att jag tagit upp kameran. Å andra sidan har det blivit mycket grävande i arkivet, vilket inte är fel.

Disclaimer: Jag överdriver förstås. Så farligt är det inte. Och normalt är jag ganska rationell, och  har en rätt så stor kunskap om situationen mot bakgrund av yrke och erfarenhet, men rädslan och tankarna finns där ändå, i bakgrunden, och påverkar vare sig jag vill eller ej.

Och att situationen är allvarlig kommer man inte ifrån. Sen upplever jag att det finns en allmän rädsla för det här okända hotet som finns omkring oss; osynligt, som inte går att ta på eller egentligen hantera. Och som föder den här generella ångesten som tar sig ibland bisarra uttryck bland människor. Inte bara ifrågasättande av självklara råd och anvisningar utan om direkt misstroende, personliga angrepp, beskyllningar om att föra bakom ljuset, mörka statistik, anklagelser om att ljuga om situationen. Och förstås göra fel. Och restaurangerna här i förorten är fulla, det är inte några 2 meter mellan folk i kassaköerna i livsmedelsbutikerna etc etc. Men det är klart, det är mindre riskgruppsmedlemsdeltagande…

Nå, igår kom jag mig ändå ut med kameran en stund. Jag åkte till Nyfors, ett ställe här i Tyresö, en av portarna till Tyresta, ett litet vattenfall där Tyresö Flaten avvattnas ner mot fjärdarna som leder ut till havet. Där brukar det alltid finnas något att föreviga, jag har varit där flera gånger och ibland sett kungsfiskaren. Han var emellertid inte där idag, men vattnet hoppade och skuttade som vanligt mellan stenarna och det var skönt att komma sig ut.

 Men det dröjer tills det blir så där riktigt trevligt att fotografera naturen. Det är kalt i grenverken, inga löv eller blad, naturen är fortfarande svartvit liksom, mer grafisk.

Snart nog blir det grönt och lummigt, Till dess härdar vi ut i våra karantäner och hoppas på en ljusare framtid, igen.

På återseende//Göran

2020-04-10 15:10   Måns H

Inspirerande att du visar de här bilderna! Att ta bilen ur stan och plåta på betryggande avstånd från andra är en bra idé.

För jag känner igen mig precis i det du skriver. Det som tär värst är att min fru och jag inte får träffas, hennes boende har besöksförbud sen 13 mars. Och så har det mesta i vardagen blivit trögare. Ska jag åka till gummiverkstan för att få dubbdäcken bytta till sommardäcken de förvarar? Egentligen ska jag väl inte handla mat heller. Och inte heller de grannar jag har bäst kontakt med, de är också riskgrupp. Som väl är finns affärer inom gångavstånd där det ekar rätt tomt vissa tider. Huru klippa sig?

I början kom jag ut varenda dag och plåtade som vanligt, fast lite extra noga, slow photography med stativ och shiftobjektiv. Sen kändes det inte bra längre, har inte kommit ut som man ju behöver. Tack för bra initiativ!

Besvara

Måns H 2020-04-10 18:55

PS. Idag kom jag iväg på en rejäl fotopromenad! Bra ljus. Påtagligt glest på gatorna, inga svårigheter att hålla distans. Men skockar av ungdomar här o där o överallt, dom verkar inte klara sig utan att skuffas och ta på varann hela tiden. Så det blir nog flockimmunitet tämligen snart.

Svara

Svar från gorred 2020-04-10 19:43

Tack för ett trevligt svar!
Egentligen är det ju inte så stor skillnad, men just det där att man inte längre kan välja tror jag är avgörande. Och allting blir trögare. Men vi får bita ihop och ta oss igenom det här. Viruset finns ju kvar ändå.
Ha det så bra//GöranR

PS. De vardagliga aktiviteterna är inte så självklara längre - jag skulle också behöva klippa mig....

Svara

2020-04-10 17:35   Erik Madsen

Hej Göran. Jeg tror, at der er mange, som føler nøjagtigt det samme, som du beskriver her. Jeg er vant til at blive indendørs til omtrent her omkring den 15-30 april, så indtil nu har mine begrænsninger ikke været så meget anderledes. Vi køber vores dagligvarer over nettet og det fungerer perfekt. Selv flere af de mindre fortetningsdrivende leverer til døren. Min fru kører i kolonihaven og holder 2 meters afstand til alle. Her i DK er restauranterne lukket og i supermarkederne er der sat afstandsmærker op på gulvet foran kasseapparaterne, beskyttelsesskærme op foran personalet og håndsprit og engangshandsker. Jeg fotograferer fra lejligheden og tyer til arkiverne, som jeg plejer på denne årstid.
Du fik nogle meget smukke forårsbilleder - især nummer 1.
Med mange venlig hilsener og God Påske.
//Erik//
PS: Det blev både langt og på dansk - undskyld for det :-)

Besvara

Svar från gorred 2020-04-10 19:46

Tack för ett trevligt svar Erik.
Egentligen är det ju inte så annorlunda än annars, men vetskapen om viruset präglar en, inte minst blir åtminstone jag betydligt mer försiktig. Och det tär ju faktiskt.
Nå, vi får fortsätta i den här semikarantänen och hoppas på det bästa!
Du får ha det så bra!//GöranR

Svara