Gröna linjen, eller en berättelse om människor (åtminstone delvis) under jord

Stockholms tunnelbana invigdes den 1.a oktober 1950 i och med att sträckan Slussen – Hökarängen öppnades för trafik. Sen har tunnelbanan förlängts och grenat ut sig åt alla håll.

Gröna linjen är nu ett av tre bansystem i Stockholms tunnelbana. Den har totalt 49 stationer varav 9 är betongstationer, 3 är bergstationer och 37 är ytstationer. Banan är totalt 41 256 meter lång (dvs i närheten av ett maratonlopp). Den trafikeras av tre linjer, linje 17 (Åkeshov - Skarpnäck), 18 (Alvik – Farsta strand) och 19 (Hässelby strand – Hagsätra), och har 482 000 resenärer per arbetsdag (2006) och cirka 146 miljoner per år (2005). Det är antagligen många fler nu. Linjen går till största delen ovan jord men i tunnel under centrala staden.

Idag hade bildgruppen Punctum vernissage med bilder från Gröna linjen; ett fotoprojekt om livet på och utefter linjen, en plats där glädje blandas med sorg, där vi möts och där vi skiljs – en skildring av människor, miljöer, händelser och känslor.

Utställningen var helt följdriktigt i Farsta, på den kulturknut som verkar finnas i varje förortscentrum och som i Farsta heter Fanfaren – förutom en liten teater och bibliotek etc. ett fik med billigt och gott fika, en samlingsplats och värmestuga för Farstaborna och besökare till Centrum.

Bilderna, mest svartvita (förstås 😉) men där färgbilderna lyste upp i en välkommen kontrast, speglade verkligen livet längs Gröna linjen, rapporterande och dokumenterande utan att bli tråkig gatufotografi - varje bild hade en berättelse, en knorr, en lite annorlunda vinkel och nånting att säga och det var en glädje att gå omkring där och titta.

Fredag kväll och mycket folk i omlopp i Farsta C. Och kö till korvkiosken.

Jag blir direkt inspirerad av sånt här - bilder är ju till för att visas och tittas på, och det är välgörande att de inte bara fastnar på hårddisken hemma. Och den här typen av vardagsfotografi i projektform tycker jag är så välkommen, särskilt när den, som här har det där lilla extra, det där som vi kan kalla punctum! Sen viktigt att nå ut, vilket också blir fallet här – lokalen gästas varje dag av ”vanliga” människor och det var påfallande många av gästerna som kollade in bilderna, inte bara ditanlända fotonördar alltså. Nu väntar vi bara på boken 😊

Givet att det förstås var väldigt trevligt att träffa fotokamrater blev utställningen som sådan också en stor behållning för mig i övrigt.

På återseende//Göran

2019-11-17 10:03   mombasa

Fint reportage om en intressant dokumentation. Och det verkar vara just ett sånt där lite anspråkslöst ställe som föder möten mellan människor. Trevligt.

Besvara

Svar från gorred 2019-11-17 11:47

Tack för en trevlig kommentar Gunnar. Jag gillar projektet, ett snitt ur vår vardag utan att bli för socialrealistiskt. Och lokalen likaså, ett ställe dit man kommer av skilda, men andra anledningar, och får utställningen sig till livs som det här lilla extra. Och en viktig publik att nå, alltså inte bara de som normalt går på utställningar.
//GöranR

Svara

2019-11-17 17:22   Erik Madsen

Hej Göran.
Dejligt blogindlæg som er lige efter min smag, hvor både tekst og billeder supplerer hindanden perfekt. Jeg synes også, at farvebillederne er rigtige til at dokumenterer nutidens dagligdag.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
Dokumentartisten fra Roskilde/DK.

Besvara

Svar från gorred 2019-11-17 22:09

Tack Erik för en trevlig kommentar!
//GöranR

Svara

2019-11-17 22:41   Khalad

Mycket trevligt reportage med alldeles utmärkta vimmelbilder! Och flera bekanta ansikten ser jag! Många hälsningar/ Björn T

Besvara

Svar från gorred 2019-11-18 03:50

Tack Björn. Det var ju vernissage 😉. Och det hade varit ännu fler där innan jag kom.
En väldigt trevlig tillställning, byggt på en trevlig idé som mynnat ut i ett bra och angeläget projekt. En väldigt lyckad utställningslokal ur många synpunkter.
//GöranR

Svara