Och varför skaffar man sig hund?
Hunden är det djur som tidigast domesticerades av människan. Det finns uppgifter om att människan redan för 30 000 år sedan började använda eller följa, möjligen på håll, vargflockar i jakten. Hunden blev sen mer och mer både ett nyttodjur på flera sätt, utöver jakten som sällskap och vakt. Så det ligger djupt inom oss att ha hund, om så mest för sällskap.
Det finns naturligtvis mycket skrivet om det här med att ha hund, i vår moderna och civiliserade värld. Bland annat har man noterat att hundägare är gladare och skrattar mer än andra människor. Att ha hund förbättrar hälsan på flera sätt, barn som växer upp i hundfamilj får mindre allergier och astma, man får motion och håller sig i form med att vara ute med hunden och att umgås med djur, dvs här hund, ökar livsglädjen och motverkar depression. Här är det faktiskt fysiologiska förändringar som spelar in, med ökad halt av ett hormon, oxytocin, som friges i kontakten med hunden och som ger glädje- och lyckokänsla.
Sen finns det baksidor också förstås. Man blir inte lika flexibel som annars. Man måste hela tiden ta ansvar. Man kommer inte undan rutinerna. Och det är inte gratis!
I fullständig oordning - men inget så kul som att springa efter en boll.
För mig var det omöjligt att skaffa hund. Ingen tid, reser, borta mycket. Men så hörde jag talas om den här rasen, Labradoodle, och fick möjlighet att titta på den, men ganska nyfödda (helt oemotståndliga) valpar. Två års väntetid och på tok för dyrt – men så hörde jag att hon behövde en fodervärd när valparna var sålda… Och då var jag också såld.
I och för sig löpande utgifter, nya rutiner, men klart värt. Och hon fäller inte!
På återseende//Göran
Herlig serie.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
Tack för din kommentar!
//GöranR
//GöranR
Hälsningar Lena
//GöranR