Kultur i Skaraborg - tror att det ligger nånting i det här med Svea Rikes Vagga.
Jag är född och upppvuxen i Skövde. Mitt landskap, i numera före detta Skaraborgs Län (nu heter ju allt Västra Götaland), präglas av mjuka och böljande kullar och fält, ekängarna och alla de små kullarna som fins överallt och som sades vara vikingagravar. Det kan mycket väl stämma, ingenstans har man väl egentligen hittat så mycket från tiden före medeltiden som här. Och att vara viking i Skaraborg är inte så underligt som det kan te sig idag; floderna var mycket större då (landhöjning etc), och havsgående fartyg tog sig ända upp till Hornborgasjön. Överhuvudtaget är Skaraborg en fullkomlig skattkammare när det gäller kultur.
Varnhems kyrka och klosterruin har blivit omskrivet och fått ny aktualitet sedan Jan Guillos böcker om tempelriddaren Arn. Kyrkan som sådan stammar från 1100-talet, tillsammans med klostret som i och för sig brändes ner av danskarna på 1500-talet. Kyrkan fick stå kvar emellertid och är i fullt bruk än idag, med hjälp av flera restaureringar under åren, inte minst tidigt 1900-tal, då man också grävde fram klosterruinerna. Varnhems kyrka är viloplats för flera prominenta statsmän som man läst om i skolan; Birger Jarl, hela Magnus Gabriel De La Gardies familj etc.
På platsen för kyrkan har man hittat den äldsta kristna kyrkogården, från tidigt 800-tal, vilket visar att kristendomen kom tidigare än man trodde till Sverige.
Genom alldeles aktuella utgrävningar på kullen ovanför kyrkan och klosterruinerna har man nu gjort sensationella fynd som berättar om platsen från tiden innan munkarna kom dit på 1100-talet. Här finns ruinen av en av Sveriges äldsta kyrkor, en privat gårdskyrka från vikingatiden. Kyrkans krypta är kanske Sveriges äldsta bevarade rum. Här finns också en kristen gravplats som började användas redan på 900-talet vilket är sensationellt tidiga dateringar. Runt omkring ligger de äldre gravhögarna från järnåldern som visar att gårdens historia går långt tillbaka i forntiden.
Här öppnades i maj 2017 en helt ny informationsbyggnad över utgrävningarna. Platsen kallas Kata Gård efter den kvinna som härskade på storgården under vikingatidens slutskede.
Så påsken har i allt väsentligt ägnats åt såväl natur som kultur. Och umgänge med familjen.
På återseende//Göran
//GöranR
Spännande trakter!
/B
Det är dessutom en vacker bygd, inte minst på våren, med vitsippor, blåsippor och ramslök.
//GöranR
//GöranR
Mv/Gunte..
//GöranR
Striden om var Svea rike har sin vagga är kanske lite ofruktsam. Om man tar det enkelt kan man kanske säga att den vaggan kanske är lite större än vad man tidigare tänkte. Här i Uppland där jag skrotar omkring har vi ju förutom Uppsala, sådana rent enorma fyndorter som Vendel och Vallsgärde. Ute på Mälaröarna där jag ofta befinner mig, brukar man säga att bara man sparkar i en åker, så sprätter det upp en fibula.
Fina och informativa bilder, som det var roligt att titta på!
Man satsar ganska mycket på kulturturism i det här området, särskilt efter Arn. Sen kan jag också tycka att revirhävdande inte är särskilt fruktsamt. Dock känner jag att historiskt sett har man glömt bort eller kanske till och med nonchalerat landskapen runt och mellan Vänern och Vättern, man har inte ägnat den delen av landet så mycket uppmärksamhet som Mälardalen, eller så mycket uppmärksamhet som egentligen förtjänats (fast jag är ju jävig här ;) ) och det gick vad jag förstår mycket prestige i frågan när det begav sig. Men det kanske förändras nu.
Under alla förhållanden oerhört intressant, inte minst med de här nya utgrävningarna och fynden.
//GöranR
Områdena runt och mellan Vänern och Vättern är högintressanta, och avslöjar sensation efter sensation. Detta förminskar dock inte trakterna runt Mälardalen - det snarare förstorar vår gemensamma tidiga historia.
Kommentar:
Inte bara vagga - själva ursprunget!
I alla fall om man får tro min farfar Karl Wilhelm Hagbergs bok "Om Västgötarne i forna tider" ( (distr Fritzes Bokförlag 1922) .
Det som blev Skaraborg och så småningom Sverige koloniserades av germaner söderifrån via Ätran. De paddlade uppåt tills de kom till Falbygden vars skönhet och rika naturförutsättningar fick dem att bosätta sig där. Där förökade de sig och spred sig över landet.
Andra grupper paddlade vidare utefter Hallandskusten och koloniserade Göta älvsområdet och andra delar av Västergötland.
Farfar var från Småland men blev lokalpatriot i Falköping och Skaraborg. Kul bok att läsa fast den alls icke motsvarar dagens krav på exakta arkeologiska belägg för sina hypoteser.
//GöranR