Fotomässan 2018 - i min ögon
Tidigare var mässorna stora händelser under året. För min egen del tänker jag framförallt på Vildmarksmässan och Fotomässan, ännu lite tidigare på Motorcykelmässan. Det var folkfest, man gick omkring bland montrarna hela dagar, tittade och klämde och kände och dreglade över nya och gamla prylar, man träffade alltid gamla bekanta och det fanns alltid ställen, vattenhål, där man kunde samlas och tjôta (som vi säger som kommer från Västsverige och Göteborg = prata, diskutera, samtala).
Nu känns det inte så längre. Vildmarksmässan är borta, Motorcykelmässan ligger i Göteborg och är inte så intressant längre och Fotomässan har under en följd av år blivit tunnare och torftigare.
I år verkade det som om man ville köra nåt slags nytänk; kombinera Fotomässan med något som påminde om gamla Vildmarksmässan, kalla det Explorer och ta med Båtmässan också. Och så blev det – i min ögon – varken hackat eller malet. De enskilda delarna blev platta utan innehåll, och sammantaget blev det för mycket.
Och ändå gick jag dit, förstås. Möjligen med hopp om att åter hitta den här förlorade folkfestkänslan, Kanske med tanken om att om jag gav det en chans skulle jag igen tycka att det var kul och värt tid och pengar.
Men det blev inte riktigt så. Frågan är då om mässan som sådan verkligen har sjangserat, eller om jag har blivit blasé…
För visst fanns det intressanta montrar. Olympus var tillbaka till exempel, och mikro fourthirds-världen var väl representerad i övrigt också med Panasonic. Fujifilm rider på sin hajp och Nikon var ju där förstås. Men inte Canon!
Bland sånt jag saknade var tidigare stora utställningar, de här långa och stora väggarna med fotografiska bilder av både kända proffsfotografer och lite mer vanliga hobby/amatörfotografer. Av det lilla som fanns i den vägen fäste jag mig särskilt vid Magnus Ragnvids Personliga Porträtt och Klara G’s Teaterbilder och Presentation av Lisa Mattisson.
Men sammantaget upplevde jag mässan som ett misch-masch; fotomontrar blandat med äventyrs- och fotoresor som i sin tur var granne med lekstugor för främst barn och de vanliga mässproffsen som krängde rökt renkött och olika korvar och ostar. Som grundupplevelse tveksamt om det var värt mödan och pengarna.
Vi får väl se hur det blir nästa år. På återseende//Göran
PS: Olympus hade väldigt bra priser på kameror och objektiv. Försäljning via Gunnar Olsson Foto som hade varit där hela veckan med kikare för båtfolket. Så jag kunde återställa min äventyrs- och undervattenskamera till samlingen – blev alltså ändå lite mödan värt. Och korven och osten var god! DS
Och ost och korv kan man handla på mer dedikerade ställen, inte på en Fotomässa...
//GöranR
Det jag saknade mest var alla de som tidigare har sålt böcker och tillbehör. Jag tänkte köpa lite rengöringsgrejor till mina objektiv men jag hittade inget... Fotoväskor fanns hos Lowepro och någon mer men inte alls i den omfattning som tidigare år, så det blev ingen sådan heller.
Nåja, jag fick i alla fall sensorn rengjord på min kamera och jag köpte ett par tidningar så det var inget bortkastat besök. Men nästa år vete tusan hur jag ska göra.
//Anders
//GöranR
Många jag har pratat med tycker också att Fotomässan har blivit tunn och blek jämfört med tidigare - det var bättre förr, typ. Jag tror att det är en ganska allmän känsla, en känsla av att det var "mer" förut, mera aktiviteter och mer att titta på.
Vi får se hur det blir framöver. Jag har också förstått att sådana här mässor är ekonomiskt belastande utan att ge så mycket tillbaka. Allt är ju redan sett och hört och känt via internet ;).
//GöranR