Bra bilder? (neverending story...)

När gamla tankar blir som nya, eller åtminstone putsas upp och återanvänds....

Det är inte alltid - snarare mer sällan - som "publiken ", dvs de som tittar på mina bilder, är överens med mig om vad som är bra bilder, dvs tycker att mina bilder som jag tycker om och är nöjd med är samma bilder som de tycker är bra. 

När jag exempelvis fotograferar i barbershopsammanhang tycker jag att jag ibland kan få till det, med vinklar och utsnitt, färger och action etc. och få nån bild som jag kan vara nöjd med och tänka att "där fick jag till det!"

Men det är inte de bilderna som blir mest uppskattade på exempelvis Facebook, som är mitt naturliga bildvisningsforum i de sammanhangen. Utan det är bilderna där man hittar sig själva, de där man känner igen sig, oavsett om de är "bra" eller inte. 

Så, igen: det är på någon nivå kontexten som avgör om bilden är bra, alltså sammanhanget, vad bilden betyder för betraktaren som spelar roll. Vilket alltså har sagts förut.

Ta den här bilden till exempel. Den är en våldsam crop, en detalj från en större bild (se förra blogginlägget) som dessutom är stympad redan i exporten, plus att den är omgjord till svv. Skärpa och upplösning lämnar mycket i övrigt att önska, och den är lösryckt ur sitt sammanhang (den större bilden). Men, den förmedlar en känsla som berör, och uppenbarligen berör den i högsta grad såväl motivet som alla andra som hör till det här sammanhanget. Och det är lite häftigt, faktiskt. 

Så bilden gör sitt jobb. Och då blir frågan om verkshöjd i övrigt mest akademisk. 

På återseende//Göran