Livets vatten
Är det inte lite lustigt att sprit refereras till som livets vatten på så många olika språk och i flera kulturer; Eau de Vie på franska, Akvavit (Aqua Vitae från latinet) här i norden och så förstås whisky, som kan härledas ur gaeliskans uisge-beatha.
Och så ett påpekande från Beskäftiga Klubben, avdelningen för språkpetimetrarna; Whisky, utan "e" dricker man i Skottland och Kanada och Japan (länder som saknar "e" i namnet). Whiskey däremot, med "e", görs i länder som har "e" i sitt namn, som exempelvis Ireland, America m fl.
Skottland är ju på nåt sätt whiskyns ursprungsland, eller hemland. Det finns destillerier och det görs whisky överallt, från den mer eller mindre rökiga varianten på öarna västerut, de Inre Hebriderna som Islay, Isle of Sky etc, till den mindre rökiga whiskyn som görs längre in i landet.
På vår skottlandsresa besökte vi bland annat Talisker på Isle of Sky, och sedan whiskyns huvudstad vid floden Spey, Dufftown. Här gör man den typiska speysidewhiskyn, med Grantkoncernen som huvudaktör, främst Glenfiddich (single malt). Här fick vi också tillfälle att gå med på en rundtur i fabriken - synnerligen intressant - som avslutades med en whiskyprovning. Att det finns så många olika smaker i en whisky...
Vår guide under rundturen hos Glenfiddich.
Vid tillverkningen använder man spannmål, för single maltwhisky korn, som blötläggs och rörs om - mältas, för att sedan rostas eller torkas, där man eldar torv, vars rökutveckling ger den rökiga smaken. Därefter tillför man vatten, mäskning, för att först bryta ner stärkelsen i spannmålen till socker innan jäsningen tar vid, med speciella jästkulturer. Till sist sker destilleringen, i två steg, i sådana här typiska kopparpannor, vars form och storlek är viktiga för slutresultatet.
Whiskyn lagras i träfat gjorda av ek. Man använder fat som tidigare använts vid exempelvis tillverkning av bourbon eller sherry. Vid lagringen mognar whiskyn och tar också åt sig smak av träet i faten.
Och efter lagringen så dricker man whiskyn.
Vi provade fyra olika varianter av Glenfiddich single malt, lagrade 12, 15 respektive 18 år plus en specialwhisky med hemlig lagring. Allt var väldigt gott, särskilt tolvåringen med lite vatten och 18 årswhiskyn, utan vatten (lite vatten, bara ett par droppar tar ofta fram ännu mer smaker...).
En traditionsenlig Morris, som förstås fortfarande används.
Speysidewhiskyns huvudstad, Dufftown, huvudgatan.
Och avslutningsvis interiör från Talisker distillery på Isle of Sky.
På återseende//Göran
//GöranR
Blir lite förvånad över att du fick fotografera pannorna eftersom formen skiljer sig åt vid de olika destillerierna och är lite hemliga. Tog upp kameran vid en visning i Obans destilleri men fick en skarp tillrättavisning just med tanke på pannornas utförande, det andra fick jag fotografera...
Tack för dina berättelser från Scottlandsresan. Hajade till när jag såg bilden på stenbron eftersom jag har en likadan bild men med min fru på bron.
/nic
Som jag förstod under visningen var det OK att fota från balkongen, där vi stod och jag var helt öppen med mitt fotograferande . När vi klev ner bland pannorna fick vi inte fotografera. Och guiden var väldigt noga med det.
Tack för kommentaren :)
//GöranR
Ha det gott!
Och det är väl lite så för mig också. Understundom kan en god kvalitetswhisky med några droppar vatten sitta väldigt fint. Det finns överaskande många smaker och aromer i god whisky.
Och det var väldigt intressant att följa tillverkningsprocessen!
Tack för kommentaren Helène.//GöranR