Blommor i Klippiga Bergen. Och i min trädgård?
Även om mitt intresse för blommor – i takt med mitt trädgårdsintresse – ökat på sistone, har mina floristiska kunskaper en stor potential, om man säger så. Tack vare min perennrabatt plus lite annat känner jag ändå igen flera än tidigare, även när jag träffar på dem utanför mina egna domäner.
När vi var i Klippiga Bergen i somras, i Colorado, gjorde vi en dagsvandring upp till en liten fjälltjärn precis vid trädgränsen, dvs på cirka 4000 meters höjd. Varje steg kändes – det var svårt med andningen och höjden gjorde sig verkligen påmind – och vi vandrade genom en tät skog med riklig undervegetation där jag till min förvåning började känna igen blommorna – var det inte samma som jag hade hemma? I Klippiga Bergen?
Visst är det här en akleja?
Och de här?
Och det här är väl en visserligen gul men ändå solhatt
som högre upp i bergen växte i klungor.
Svampar är ju inga blommor, men ändå imponerad av storleken.
Och ölandstok – eller? (fastän kanske svårt att se…)
Till sist en blomma som ser ut som Brittsommaraster.
Det var hit vi kom. Fullständigt glasklart vatten, små fiskar, Brooke Trout, som ser ut som vår röding. Små, och ganska magra, kanske inte blir så mycket föda så här högt. Men det var värt ansträngningen.
Nu har jag förstås kollat upp, på nätet. Och det stämde, alla de här svenska perennerna växer i Klippiga Bergen i Colorado. Aklejan är till och med statsblomma, den närmast ikoniska Columbine. Ölandstoken är vanlig - Golden Hardhack eller Shrubby Cinqefoil. Även Brittsommaraster, Aster Amellus härstammar faktiskt från Klippiga Bergen. Solhatten är direkt vanlig, och samma blomma som vi har.
Ibland är det verkligen förvånande att se samma växter på en helt annan kontinent. Och till och med den brudkulla (eller brunkulla) som jag tyckte mig se kan faktiskt ha varit en liknande orkidé.
På återseende//Göran
Hälsningar Lena
Hälsningar//GöranR