Memory Lane

Hittade ingen bättre rubrik… Fast kanske En tur ner i minnenas arkiv också hade passat.

Det går fort att samla på sig en massa bilder som lagras på olika hårddiskar, och i Lightroom inte minst. Ibland sätter jag mig och bläddrar bland alla bilderna, tittar och minns och märker hur tiden gått, hur det var då och vilka grejor man använde.

Hösten 2005 skaffade jag min första digitalkamera, en Sony DSC-W17, en liten behändig kompaktkamera med ofattbara 7 megapixlar. Med det satte mitt fotograferande igång igen på allvar, efter kanske två decenniers relativ träda. Det var enkelt, det blev bra bilder direkt (nåja, så här i efterskott) och det var enkelt att lagra bilderna, inget mer strul med film längre och inga besvär med en massa papperskopior och negativ som skulle hållas ordning på.

Bland de första eldproven för kameran blev resan till Thailand över jul och nyår 2005 – 2006. Jag tog massor med bilder – det gick ju så lätt – vilket jag är glad över nu. Så mycket minnen som flimrar fram på skärmen; folklivet på gatorna i Krabi med alla vänliga människor, de oändliga sandstränderna med det ljumma klara vattnet ute i övärlden och de märkliga korall- och kalkstenarna som liksom växte upp ur havet, båtarna med sina långaxlade motorer, maten och massage på stranden och det långsamma tempot där dagarna flöt in i varandra med badutflykter och detta att bara vara.

Stranden som filmen The Beach utspelade sig på och där filmen alltså spelades in.

Det var bara 2 år efter tsunamin. Spåren var tydliga fortfarande, som här också med minnesmärket.

Det här båtvraket låg drygt 500 meter, dvs en halv kilometer in i djungeln - på en ö som låg precis i vägen för tsunamin. Närmast ofattbara krafter verkligen. 

Och den läckra maten - så mycket färsk frukt, och så gott.

Gatukonstnärerna, här en flicka som karvar ut de mest fantastiska blommor, i detalj utsirade i tvålar. Det gick ju inte att förstöra ett sådant konstverk med att använda tvålen att tvätta sig med.

 Och apropå mitt förra inlägg; det gick alltså att ta hyfsade bilder med 7 megapixlar i en liten kompaktkamera, tillräckligt bra för att underhålla minnesbanken. Och funkade det, så funkar nog min nuvarande kamerautrustning som är många resor bättre.

På återseende//Göran

2016-09-22 23:13   Erik Madsen

Jeg tror, at vi er mange her på FS, der har oplevet det samme som dig - lang fotopause lige indtil det digitale gav os interessen tilbage. Jeg fik et digitalkamera da jeg fyldte 60 (2003) og så kom der gang i fotograferingen igen.
Jeg har skiftet computer (Dator) system fra Microsoft til Mac så mange af mine billeder fra dengang ligger på et antal eksterne HDer og jeg har kun lagt et lille antal billeder ind på Macen. Må se og får det ordnet kan jeg se, når jeg ser dine minder her. Og der er virkelig mange fine billeder i denne serie.
Mv.h. Erik.

Besvara

Svar från gorred 2016-09-22 23:35

Tack Erik. Det är viktigt att fotografera, och dokumentera, och det är ju så mycket enklare nu, både att ta bilder och att lagra och sortera. Och vilken kamera man har spelar inte så jättestor roll i sista änden.

Svara

2016-09-23 08:00   Stican

Trevligt reportage med fina bilder. Visst är det roligt att ibland gräva i det förflutna, och det har jag gjort lite till och från, kanske i brist av något nytt men det går väl som allt annat lite i vågor. Men för mig tar det lite tid att hitta i mitt "arkiv", det kommer så småningom en resa i ord och bild.
Ha det gott/Stig

Besvara

Svar från gorred 2016-09-23 10:38

Tack för kommentaren. Egentligen är det ju det som i alla fall till dels är meningen med fotograferandet, att "stanna tiden" och samla minnen - det är märkligt vad mycket man kommer ihåg av lukter, syner, känslor etc när man tittar på bilderna. Samtidigt blir det med stigande antal bilder allt svårare att hitta i arkivet, även om datoriseringen underlättat väldigt mycket när det gäller att spara och sortera.
//GöranR

Svara