Plats för stillhet och eftertanke
Jag har anledning att besöka Skrubba Strandkyrkogård. Den är tämligen nyanlagd, och det finns fortfarande stora ytor kvar för nya gravar. Den är också väldigt vacker, med en parkliknande känsla och olika typer av natur i olika områden av kyrkogården. Stora öppna områden med gräsmatta gränsar till mer skogsdungeliknande områden och förutom den traditionella minneslunden som ligger vackert i kvällssolen ner mot Drevviken utanför Stockholm finns ett stort område alldeles ovanför med glesa träd och marken täckt av blåbärsris och ormbunke för urngravar. Där får man inte plantera något och stenarna får inte vara för stora. De gravplatserna är alltså inte så traditionella där de ligger liksom lite här och där bland träden och vegetationen, men de smyckas ändå ofta med blommor och växter i krukor, och och det blir mer en känsla av ett vanligt stycke skogsmark och det är dit jag går. I övrigt finns stora områden för olika religioner, där både islam och de ortodoxa grenarna av kristendomen har sina platser.
Det är med tungt hjärta jag i mitt ärende besöker kyrkogården, med den lilla trösten att det ändå är vackert där, med träden, blåbärsriset och all annan vegetation. Det blir en stund för eftertanke, en stund av stillhet, med sorgen alltid närvarande, och jag upphör aldrig att fundera över livets förgänglighet, över hur tungt ödet kan slå ibland, och det paradoxala i att livet kan fortgå ändå, att solen fortsätter att skina ner mellan träden, blåbären mogna och tillvaron inte gör ett enda uppehåll. Men det är också en tanke i att vara del av något större, att försöka hitta något slags sammanhang eller mening med livet ändå, även om det är svårt när man är där.
Samsung Galaxy S4
På återseende//GöranR
/MA
Ha det//GöranR
Hälsningar//GöranR