Och så har alltså våren officiellt kommit till åtminstone Mälardalen
Sedan urminnes tider och långt före kristendomen har vi firat, vad jag fattar, som förändringar i årets gång. Vi har fester mitt i vintern för att orka ta oss igenom till våren, vi har flera olika fester och högtider under våren och fram till sommaren och sedan till hösten som verkar hänga ihop med att vi började odla vår gröda och sålunda blev mer beroende av årstiderna,
I början av maj kommer våren på allvar. Och då firar vi Valborgsmässoafton.
Sankta Valpurgis eller Valborg, var en engelsk överklassflicka eller prinsessa som blev abbedissa i ett kloster i Tyskland på 700-talet. När hon kanoniserades runt 870 flyttades hennes ben till en klippskreva, som det sedan började rinna en mirakulös läkande olja ur, vilket lockade många pilgrimer. Detta hände av allt att döma den 1.a maj och då firar man följaktligen Valborgsmässoafton aftonen före, precis som de andra aftnarna; jul, påsk etc.
Och så tänder man brasa. Det här med eld och stora brasor sträcker sig också långt tillbaka tiden, till förkristen tid och kan här vara ett keltiskt arv. Elden har alltid varit fundamental för oss människor och stora brasor kan ju alltid, som vid påsktid, skrämma iväg allsköns oknytt som häxor och troll, men också, som vid valborg, bränna upp det gamla och lämna plats för nytt, för ny gröda och växtlighet, förutom att också skrämma iväg häxor. Man kan även grilla marshmallows på elden, men det är senare påfund.
Man får vänta på elden.
Så igår var det alltså Valborg, Och även här där jag bor, en bit utanför stadens hank och stör, tänder vi brasa. Hos oss är det Tyresö (Trollbäckens?) Folkdansgille som sköter ruljangsen och med den äran; tal till våren, brasa och sjungande av nationalidealistiska sånger. Och med säsongens första grillning tidigare på eftermiddagen.
På återseende//Göran
//GöranR