Ingen vanlig standardpannbiff

En typisk lyxpannbiff, som passar bra en fredagskväll, och det är väl inte att förvåna sig över att det var en häradshövding, Marcus Wallenberg som fick ge namn åt just den här biffen. Ännu mindre konstigt blir det när det visar sig att hans svärfar var en berömd kokboksförfattare (och läkare), Charles Emil Hagdahl.  

När man läser receptet har man svårt att tro att det ska gå i så mycket ägg och grädde som krävs, men det var väl så på den tiden bland överklassen, dvs den som hade råd…

Självklart finns det snikvarianter – fläskfärs i stället för kalvfärs, kaffegrädde i stället för vispgrädde och bara hälften så många äggulor (dvs bara 4)  – men då blir det en Broströmmare. Antagligen (nästan) lika gott.

Sen är kryddningen speciell. Det ska vara muskot förutom salt och peppar, och jag tog faktiskt med lite mald kryddnejlika (fanns i något obskyrt recept), men det blev jättegott.

Serverad enligt traditionen, dvs gröna ärtor och rårörda lingon och potatismos. 

Det tog sin rundliga tid, men det var det värt. Det är skönt att ibland ägna tid åt något, och gå in för det och inte försöka hinna med en massa annat under tiden, eller försöka få allt klart så snabbt som möjligt. 

På återseende//Göran

PS Ett "ordentligt" objektiv den här gången, mZuiko 60mm/2,8 Macro DS