Det är för lite banala julbilder...

Det är fortfarande jul. Och de flesta av oss har ju dukat upp med våra vanliga julsaker; tomtarna på spiselkransen, julljusstaken på soffbordet, ljusstaken i form av en ren som vi fått från faster Märta och för att inte tala om adventsstjärnorna i våra fönster som lyser hela tiden och skapar sådan fin stämning i vintermörkret, särskilt nu när inte snön lyser upp. Och så granen förstås, med ljus och girlander, och kulorna i grenen.

Och, det är väl inte bara jag som fotograferar det här? Eller? I alla fall för det egna albumet?

Det här är ju en Fotosida. Bilderna här håller högsta klass, såväl tekniskt som motivmässigt, många gånger också ur konstnärliga aspekter. Men, ibland behövs det banala, vår vardag när det är som lite extra, som runt julen och de andra stora högtiderna. Och, skärper man sig lite (oops - ofrivilligt, faktiskt!) blir det ändå inte Instagram eller mobilkamerastuk.

Vi har samlat på oss julgransprydnader från våra resor ut i världen. Inte alltid lätt att hitta, eller komma ihåg, särskilt som man inte alltid reser under säsongen, men det har blivit en del grejor från olika ställen som nu hänger i granen. Och nu är minnen.

Så, här kommer en kavalkad med banala julbilder. (Det blev en del, man samlar på sig, minsann.)

En kungsgran från Lions i Trollbäcken

En ängel från Budapest

En annan ängel - från Wien (tror jag)

IKEA (Kungens Kurva)

En puckellax från Amerikas västkust

En rysk flicka från Nisnij Novgorod

Edinburgh (förstås)

Ängeln från Hawaii - ön Kawaii, komplett med ananas

En klassisk Cable Car från San Francisco

En rysk pojke (man?) från Nisnij Novgorod

En pepparkaksflicka från Skansen

Kermit som tomte (USA)

Salzburg

Och till sist en matrusjka som vi hittade på en Chagallutställning i Paris.

Alla bilderna tagna med Olympus OM D EM 1, Panasonic/Leica Summilux 25mm/1,4 i befintligt ljus.

God fortsättning och på återseende//Göran

Julpynt igen, eller kan man återta julen?

Snart är alltså julen här. Efterlängtad av många, fruktad av andra. Av många skäl. Det finns väl ingen högtid som så effektivt skiljer på de som har det bra och övriga. Tänker exempelvis på alla ofrivilligt ensamma, eller andra, där saknaden efter en kär vän eller anhörig aldrig blir så tydlig som när det blir jul.

Här hemma var det nu ett tag sedan vi firade jul. Det har liksom inte gått, det har varit – och är förstås fortfarande – ett alldeles för stort tomrum för att det ska ha varit möjligt.

I och för sig har vi inte varit så väldigt puritanska när det gäller julfirande ändå, vi har tagit lätt på stressen, inte fallit offer för hysterin, försökt att sätta oss över alla måsten, inte sällan rest bort, men det har ändå funnits några rutiner; lite julpynt med speciella tomtar, och så förstås skinkan och brödet. Men då har vi valt själva.

Emellertid, efter att ha funderat mycket på det här har vi tänkt försöka inte vara så rädda eller låsta längre. Termen ”återta julen” kom först, men det är egentligen ingen bra term, det går ju inte att återta i betydelsen återskapa eller ta tillbaka; ingenting kan ju någonsin bli som förut igen. Så, snarare handlar det om att fortsätta, inte som förut, men ändå fortsätta, trots att vi kantrat, fortsätta åt ett nytt håll. Om det nu går.

Men jag känner behov av att fixa med skinkan igen, att baka mitt vörtbröd som jag gjort de senaste decennierna, att ta fram våra tomtar som vi hittat runt om i världen. Tomrummet, saknaden, finns kvar, i oförminskad omfattning, men vi måste kunna gå vidare ändå, är det tänkt. I alla fall försöka.

Så, vi planerar gran. Julpyntet är hämtat ner från vinden. Skinkan är beställd. Och, vi i familjen som är kvar får göra lite andra saker, acceptera att det är tomt, men ta med det i vår julsituation och göra det tillsammans, precis som vi tar med det och lever med det i vår övriga vardag. 

Så God Jul alla där ute - på återseende//Göran