Att fånga känslan i musiken

Soulmusic är en musikgenre som kan ses som en sammansmältning av två av den svarta musiktraditionens mest bärande grenar –gospel och rhytm&blues. Detta skapar svänget och gunget, ett taktfast driv och beat som också gör det lätt att dansa till, men också den djupa musikaliska känslan, inte lika blått som bluesen, utan snarare med en förhoppningsfull glädje i grunden. Bland kända soulartister märks Aretha Franklin, Marvin Gaye, Ray Charles, James Brown, kallad "The Godfather of Soul",  Stevie Wonder och många fler.  Filmen The Commitments för flera år sedan handlade om just soulmusic.

I lördags fick jag vara med och fotografera The Soul Providers, ett renodlat soulband. Det är en grupp som, även om de är amatörer, ändå annars har en anknytning till musik; bland annat i körsång och dirigering och fritidmusik i övrigt. De är fantastiska musiker, med en underbar känsla och stort engagemang för musiken de spelar. Resultatet blir mycket sväng, mycket glädje och en värme som är direkt smittande. Publiken, konferensdeltagare i blandade åldrar, var i extas, och dansade från första takten orkestern tog till sista låten flera timmar senare.

Jag hade fria händer att röra mig som jag ville, men som vanligt i sådana här situationer var det ändå svårt. Ljuset var konstigt, det var mörkt i lokalen (förstås), och jag fick dra upp ISO oroväckande högt, men kom ändå inte undan rörelseoskärpa – musikanterna rörde sig ju hela tiden. Dessutom stördes bilden av mikrofoner, mikrofonstativ och sladdar, och lokalen var egentligen en konferenslokal, ur fotosynpunkt direkt olämplig för sådana här framträdanden. Men, musiken var mäktig, jag njöt och försökte mest fånga känslan hos bandet, känslan i musiken.

Och ikväll såg jag i Alla är Fotografer just hur Rheborg och Schyffert försökte fånga essensen i det de skulle fota, dans respektive sport, och hur svårt det var. Det gav lite perspektiv – det var ju i allt väsentligt samma som mitt uppdrag -  och spädde på den här osäkerheten; kanske jag skulle haft en annan kamera, en mer proffsvariant, eller andra objektiv…ja ni vet.

Suzanne och Amelia, sångerskorna i bandet - feeling och timing är bara förnamnet...

En total närvaro, även när hon inte sjunger.

Mo, basisten och grundaren av bandet - in action

A close up på Suzanne

Och på Amelia

Samspel

och inlevelse.

Och så några groupies, eller gruppbilder. Sånt här är jag dålig på, har svårt att se hur bilden kan bli, svårt att regissera, men lite nöjd ändå - gruppen var ur den synpunkten lättfotad...

Jag har alltid varit direkt svag för just den här musiken och var väldigt glad för att få möjlighet och tillfälle att fotografera mina vänner in action. 

På återseende//Göran