Bättre att fånga rätt ögonblick med fel inställningar än fel ögonblick med de rätta inställningarna

Nej, man kan inte få allt!

Vi strävar ofta efter perfektion – skärpa, komposition, dynamiskt omfång etc etc – och förbiser, eller värre, tar bort bilder som vid första påseende inte är ”bra”, som är för blurriga, för mörka eller med utbrända högdagrar.

Men risken finns alltid att vi missar en uttrycksfull bild, och att vi i så fall också kväver vår kreativitet.

Några av de ”bästa” bilderna vi kommer ihåg är just blurriga, med en komposition som inte är i närheten av tredjedelsregeln eller det gyllene snittet, men ändå fångar oss.

Jag såg i en bok av en fotograf, Henry Carroll, Read This If You Want To Take Great Photographs, den här reflektionen, där han som exempel hade Robert Capa’s berömda bild när amerikanarna landsteg på Omaha Beach på D-dagen. I och för sig hade de bilderna den dagen blivit halvt förstörda i framkallningen, men omständigheterna i övrigt var långt ifrån ideala annars ur fotomässiga aspekter.

Jag tänkte på det för några dagar sedan, när jag fotograferade vår kör, som klädda som vikingar, med sång tog emot festklädda människor som var på väg till en fin bankett i Blå Hallen i Stockholms stadshus. Det var kallt och mörkt, alla rörde sig hela tiden, och det var omöjligt att få en bra bild med skärpa, färger och dynamik. Men ändå tyckte jag, efterhand, att bilderna blev uttrycksfulla och levande och fångade situationen, särskilt i svartvit version. Faktiskt.

 Den här boken är intressant. Det är ingen fotolärobok, som säger ”Gör så här så blir det bra fotografier”, utan mer exempel på olika typer av bilder av olika fotografer och ett reflekterande resonemang kring bilderna, lite varför, lite hur och lite andra tankar om ”bilden”, hur man ser bilden och så. Som sådan är den inspirerande snarare än lärande.

På återseende//Göran

Barbershop och kultur

Martina Montelius, vasspennad krönikör och författare (bland annat) och Gunilla Brodrej, musikkritiker och redaktör (också bland annat), driver tillsammans Expressens podcast Lunch med Montelius. Konceptet är enkelt: Martina Montelius och Gunilla Brodrej träffas på ett lunchställe och pratar brett om kultur. Undertiteln till programmet är: "Kulturtanterna tar matrast".

När det nu är dags för att fira avsnitt 150 gör man också TV av det. Och då Montelius dessutom är teaterregissör och förestår Teater Brunnsgatan Fyra, är det närmast självklart att det hela går av stapeln där.

Och det är här barbershopen kommer in. Programmets signaturmelodi är en gammal barbershopdänga, By The Old Millstream. Den, i sin tur, hör till grundrepertoaren hos varje barbershopsångare.

Och med den ljusa idén att TV-sändningen av programmet skulle ackompanjeras av en livslevande barbershopkvartett som sjunger signaturen, googlade Gunilla Brodrej på ”barbershop” och hittade min kör, The Entertainmen. Vi ställde självklart upp med en kvartett ur kören (och jag följde med för att dokumentera det hela 😉).

Uppsjungning innan framträdandet.

Förberedelse i logen.

Och så här såg det ut i sändningen. Det lät väldig bra också. 

Och som vanligt passade jag på att ta några ögonblickbildsporträtt...

Det hela blev mycket lyckat! Live music uppskattades inte minst av publiken, och Martina och Gunilla blev också av allt att döma jättenöjda, inte minst när vi tillsammans sjöng Heart Of My Heart, en ljuvlig kärleksballad i barbershopstil för dem efteråt.  

Det var dessutom ett trevligt samtal. Ministerutnämningarna, särskilt när det gällde kulturdelen, kom inte undan 😉

På återseende//Göran

Bild och musik

Har funderat mer och mer på hur bilder relaterar till musik, särskilt efter kvällen på Fotografiska - se tidigare blogginlägg. 

Här är några bilder på det temat - ganska klar över hur bilderna låter, inte minst för att jag var där. 

Min kör får erbjudanden om uppträdanden lite då och då. Vi har fler showpaket, som till exempel kockar, och igår, vikingar. Vi skulle, som vikingar, ta emot ett stort utländskt sällskap som kom i grupper och som skulle på fin bankett i Blå hallen, i Stockholms Stadshus. Programmet innehöll fler Sverigestereotypier, inte minst svensk folkmusik i folkdräkt, kulning etc, och alltså vi som var vikingar. Vi mötte upp busslast efter busslast utanför porten, följde dem över Borgargården till den stora trappan under sång, och så var det dags för nästa grupp.

Det var kallt och bedrövligt, men vi höll oss varma med Ronja Rövardotters sång, som är väldigt effektfull i sådana här situationer. 

Det blev lite annorlunda bilder än annars - men hör ni sången?

Vad vi förstod mycket uppskattat!

På återseende//Göran

Hur låter din bild? The Soundtrack Of Your Files

Om man är medlem i Fotografiska, och det är man tydligen om man som jag har årskort, får man vara med på medlemskvällar som anordnas nån gång i månaden. 

Idag var det en sådan medlemskväll. Rubriken var alltså The Soundtrack Of Your Files, och kvällen handlade om hur vi kan uppleva bilder ur musikaliska aspekter, kopplingar mellan bild och musik. 

David Lindgren är en musiker och kompositör som också råkar jobba på Fotografiska. Han fick i uppdrag att under kvällen komponera musik till tre bilder, utvalda av bilder som laddades upp av gästerna. Sen fick vi uppleva resultatet och musiken och bilderna diskuterades.

Göran Segeholm höll i programmet, här tillsammans med David Lindgren.

Under tiden David tittade på bilder och komponerade fortsatte vi andra att umgås och i smågrupper lösa quiz, med frågor om vilken musik vi trodde hörde ihop med kända och (delvis i alla fall för mig) okända bilder som blivit skivomslag. Inte helt lätt, som det visade sig, även om vi i mitt lag bara hade ett fel.

En annan intressant aspekt på det här med musik och bild handlade om hur man faktiskt kan föra samtal, eller kanske snarare kommunicera bara med musik respektive bild. 

De här två grabbarna, Patrick Hedljung och Johan Rinman, som är vänner och kollegor med fotografi respektive musik som sitt stora intresse, funderade just över frågan, och startade upp ett samtal mellan de två konstformerna. Patrick skickar bilder till Johan, som svarar med ett stycke musik. Väldigt spännande, inte minst att döma av de exempel som vi fick ta del av under kvällen. Mer av detta finns på deras blogg ljudbilder.se som finns här. 

I övrigt kunde jag naturligtvis inte låta bli att ta upp kameran och ta bilder runt omkring. Och eftersom vi alla befann oss i ett fotografiskt sällskap var det ingen som höjde några ögonbryn över det, alla hade kameror med, om inte annat mobilen.

Nånstans har väl det här med musik och bild, hur de eventuellt skulle kunna hänga ihop, funnits med hela tiden för mig - jag sysslar ju ganska mycket med musik jämsides mitt fotograferande - även om jag inte varit direkt aktivt medveten om det. Den här kvällen öppnade mina ögon (öron?) på något sätt, och det är ju en synnerligen intressant fråga hur olika konstformer kan mötas. Det var överhuvudtaget en väldigt trevlig kväll, som det alltid verkar bli när man möter trevliga människor som man delar intresse med och dessutom får möta nya tankar och idéer.

På återseende//Göran

Lite bilder från Tårtan.

Det blev en hektisk eftermiddag och kväll, med flera programpunkter, där det bland annat ställdes frågan om hur din bild låter.

Först Tårtan. Som vanligt mycket diskussioner, bland annat om millimetrar på adapterna, ett pris man betalar när man försöker använda gamla grejor på både gamla och nya kameror. I alla fall som vanligt en varm och ibland nästan uppsluppen stämning.

Det är inte bara fotografer som fikar på Tårtan. Mer och mer tycker jag mig se unga (företrädesvis) människor som sitter och jobbar(?) med sina datorer på olika fik. Bostadssituationen i storstan?

Skönheten i prylar, och känslan hur de ligger i handen...

Här handlar det om avstånd!

Ser fram emot nästa Tårtan. Men det blir inte förrän om två veckor. 

Och hur bilder låter kommer i nästa inlägg.

På återseende//Göran