Tårtan med nytt objektiv

Fick till slut tillfälle att vara med på fotofika på Tårtan igen. Som vanligt synnerligen trevligt, med diskussioner och funderingar åt alla håll, ibland till och med bilder, fotografi och kameror. 

Lite tillfälle att pröva nya korta telet, Olympus mZuiko 75mm F1,8 ED. Ett underbart objektiv, nästan lite onödigt skarpt, men otympligt som nära- och gatufotografiobjektiv, man kom helt enkelt för nära. Bildvinkeln motsvarar ju 150 mm relativt FF. Resten av bilderna med Olympus 45mm/1,8, ett litet objektiv som var nästan lika litet som Bengans gamla Leicagluggar, och förstås mitt favoritobjektiv i såna här sammanhang; Panasonic Leica 25mm/1,4.

Senare under kvällen fick jag möjligheter att prova mitt nya objektiv - 75:an - i för gluggen bättre sammanhang, event med scenframträdande och så, precis vad jag köpt det för. Och då var det en njutning.

Och så förstås en bild i svartvitt - man kommer inte undan det i det här gänget. 

En intressant diskussion handlade om vi låter tekniken ta över på bekostnad av bilden, att man glömmer bort motivet och bara tänker på hur man exponerar, om det är tillräckligt skarpt eller inte, eller om man bränt ut högdagrarna. Kommer att återkomma till den diskussionen i ett följande blogginlägg.

På återseende//Göran R

In- respektive utsikt på Kulturhuset i Stockholm

För mig är och har Kulturhuset varit en företeelse som bara finns där, som man ser och noterar när man är i stan, och där det tydligen händer massor, som man vet lite på avstånd, någon notis i tidningen eller så. Det är emellertid sällan jag faktiskt är där, vilket förresten gäller flera ställen och företeelser - de kanske är för självklara, de finns ju där hela tiden och man måste ha en påtaglig anledning att gå dit. Och då blir det sällan av.

Nu blev det ändå av. Efter att ha följt och förundrats över fenomenet Vivian Maier kunde jag ju inte missa utställningen av den del av hennes fotografi som hänger på Kulturhuset. Och idag var en bra dag, det lilla förmiddagsregnet fick oss att skjuta på vårstädningen i trädgården ytterligare en vecka, och plötsligt blev det en lucka i tillvaron och en anledning att besöka city.

Kulturhuset är ett intressant hus. Många våningar, mycket aktiviteter, fik på alla våningar och mycket folk som fikade och gick runt och tittade, på besök i huset. Och vilken utsikt över stan med Sergels Torg i förgrunden, nu en gigantisk arbetsplats (bygger de inte alltid om i Stockholm, nånstans?).

Nu är jag inte överdrivet förtjust i gatufotografi. I mina ögon ofta tråkigt och intetsägande; folk på stan i svartvitt och inte så mycket mer än så. Men Vivian Maier var en annan sak. Tidstypiskt dokumenterande bilder, intressanta ögonblick och spännande detaljer - det var helt enkelt roligt att gå omkring bland bilderna, stanna upp och förundras och försjunka i motiven. 

Och som så ofta med myter; diskussioner, spekulationer, filosoferande - här någon slags studiegrupp mitt bland bilderna...

Utsikten bjuder också bilder

Och kanske lite inspirerad - en selfie med byggarbetsplatsen både framför och bakom mig.

Sen såg vi Makode Lindes famösa och beryktade utställning också, när vi ändå var där och det gick på samma biljett. Men det är en helt annan historia, som inte ryms inom ramen för bloggandet. 

Men Vivian Maier motsvarade sin hype. 

På återseende//Göran

Otacksamhet!

Men ekorren är kvar, liksom fåglarna, och det är ju kul!

Men han kanske lär sig.  Vi får se.

På återseende//Göran 

Drömmen om paddorna hägrade, men förgäves - så det blev bara en häger

Botaniserande bland smultronställen i Stockholm med omnejd, och det finns många! Här en utflykt i stort sett i mitt närområde, Kolardammarna i Tyresö. Också våtmarker för biologisk rening av dagvatten, vilket också resulterar i en omfattande såväl fauna som flora. Och det blir nog ännu bättre när det börjar bli lite grönt också.

Dagens spaning gällde i första hand paddor, eller grodor, som ska finnas här. Men det var tomt. Förutom några enstaka gräsänder hittade jag emellertid den här hägern. 

Det var läge för några fina flyktbilder, men det blev bara den här till slut. Det är mycket som ska stämma för att det ska bli bra bilder på flygande fåglar, och det gjorde inte det nu. Men fågeln är ju vacker i sig, även utan action.

Det händer mycket nu ute i naturen. Och även om jag inte är en så utpräglad naturfotograf är det ju väldigt tacksamt att var ute nu.

På återseende//Göran

Grodlek

Ett säkert vårtecken!

Här i Stockholm har  man ett projekt för att inte bara rädda grodorna, utan också försöka få dem att öka sig och må bra. Projektet är ett initiativ för att långsiktigt arbeta med bevarandet av groddjur i Stockholm Stads närnatur, och är ett samarbete mellan Stockholms Stads Idrottsförvaltning, Miljöförvaltningen, aktionsgruppen ”Rädda Långsjöns grodor” samt Stockholms Herpetologiska Förening.

Om man går in på grodkollen.se hittar man  groddammar överallt, sådana dammar där man alltså aktivt gått in och exempelvis dämt upp bäckar, återställt små kärr och våtmarker etc. 

Idag ute vid Ormkärr, strax utanför Älvsjö. Vattnet närmast kokade av grodor som lekte, i hela luften ljöd deras kurrande som en ljudmatta över nejden och det var en mäktig syn med hannarna i blå lekdräkt och de röda honorna och tjocka mattor med rom som flöt omkring i vattnet. 

Det är egentligen väldigt häftigt att mitt i storstan hitta sådana här naturoaser. 

Men tvättmaskinen har fått jobba, efter att jag legat på magen i leran. Men värt besväret. 

Och, inte det nya objektivet. Det har andra användningsområden. 

På återseende//Göran