Hur man blir en bra fotograf.

Jag har länge sökt fotograferandets heliga Graal, dvs nyckeln till hur man blir en bra fotograf. Jag har prövat olika kameramärken och olika kamerahus men utan egentlig succé. Sen - givet det där snacket om att det inte är kameran det beror på utan den som håller i den - har vi det där med att lära sig exponeringsvariabler, hur man får till det med bländare och slutartid, hur man hanterar ISO (vilket också beror till dels på kameran), och jag har till och med försökt komma underfund med exponeringskompensationen.

Och ändå är det många av mina bilder som är mediokra. 

Nu tror jag emellertid att jag kommit på hemligheten. Och lustigt nog sammanfaller det med att jag har köpt ett nytt objektiv. 

Jag har länge sneglat på Olympus 75 mm's fasta objektiv, Olympus mZuiko Digital ED 75 mm F1,8, som det egentligen heter (motsvarande 150 mm relativt FF). Jag har hört mycket gott om det och sett sk stunning pictures tagna med det, men inte riktigt kunnat försvara ett inköp.  Dvs förrän nu, då jag dels har hittat mitt användningsområde, dels har förstått att det ju naturligtvis är det objektivet det hänger på om jag ska vara en bra fotograf eller inte. För hur skulle jag annars kunna försvara att jag köpt det? Eller vad skulle det eljest bero på? Typ. 

Det är ju så vackert. Så det måste bli bra. Och blir det inte det så beror det nog på något helt annat. 

På återseende//Göran

Mera fåglar

Det verkar nästan som om jag håller på att bli fågelfotograf ändå. Men det är roligt att fotografera fåglar, dels är det tacksamt, och sen kommer man ju ut och får en naturupplevelse också. Och fåglarna agerar ju framför kameran. 

Det här med flygande fåglar är ett kapitel för sig. Det kan bli väldigt fint, men är också väldigt svårt. Och man vet aldrig hur mycket det beror på utrustningen eller hur mycket det beror på fotografen (eller, det vet man nog!). BIF eller Birds In flight är ju nästan en fotografisk konstform i sig. Det här med tracking fokus/spårfokus till exempel, eller följande fokus varierar ju mellan olika kameror, och att använda teleobjektiv är inte alltid lätt, speciellt inte på snabbt rörliga föremål. 

En söndagsutflykt i våtmarkerna i Alhagen utanför Nynäshamn. Med ett system av åar och dammar som slingrar sig fram genom landskapet renar man vattnet innan det rinner ut i Östersjön, framförallt från kväve av olika slag, Synnerligen intressant, Och en formidabel explosion både vad gäller flora och fauna. Och snart blir det grönt. Idag framförallt fåglar - inte riktigt lika mycket som i Hornborgasjön, men minst sagt rikligt.

In för landning!

Det är inte minst så läckert att se hur synkront de flyger.

Våtmarken i Alhagen var en höjdare. En maffig naturupplevelse, förutom det sköna i sättet att rena vatten. Och det finns en mängd andra djur, så det blir nog flera utflykter dit.

På återseende//Göran

Fågelfotografi i stan

Eller rättare i Uppsala, utanför Café Fågelsången, förstås. 

Efter att ha suttit och fikat och pratat fotografi och fotograferat varandra, åkte kameran fram igen (om den ens var nedpackad) när vi kom ut. Massor med fåglar utanför i den lilla dammen - blev ju ett tacksamt fotoobjekt, framförallt när vi åtlade med en halv limpa som en av oss hade tagit med.

Varje gång det slängdes en brödsmula påminde scenen om Hitchcocks Fåglarna, och et blev ett fasligt liv.

Måsarna (skratt?) var glupskast och mest på. 

"Kollar bara läget, liksom."

"And who do you think you are..."

Hejaklacken

Ett schyst avslut på fotofikan. 

På återseende//Göran

Man vet att man är på fotofika när

borden är belamrade med kameror och fotoprylar som trängs med kaffekoppar och kakfat

alla samtalsämnen är fotografi i olika former

man helt oförbehållsamt kan ta närgångna bilder på de närvarande, när som helst och hela tiden

man börjar förstå vidden av prylnörderi

och helt ohämmat kan diskutera prylar, bilder och allt inom foto, utan minst himlande med ögonen, från någon.

Fotofika på Café Fågelsången i Uppsala idag. 

Ett litet läckert resestativ

Väldigt trevligt, förstås. Helt klart värt resan. 

På återseende//Göran

En riktig snyltare

"Snylta" är ett sånt där gammalt ord som kan användas i en massa sammanhang. Som här till exempel; dvs att leva på andra, att tigga - en snål person snyltar. 

Jag har försökt att underhålla fåglarna i min trädgård, mest en talgoxefamilj och ett koltrastpar med att hänga upp mat i träden, lite talgbollar och så en sån här automat med frön, solrosfrön tror jag det är. Baktanken är ju givetvis att kunna fotografera dem, ni vet få de där läckra bilderna av fåglarna med oskarp bakgrund, sån där fin bokeh som man kan få med mitt favvoobjektiv, Olympus mZuiko 40-150/2,8.

På sistone har jag emellertid inte sett så mycket av mina fåglar, och heller inte funderat så mycket över det, tills jag idag råkade se ut genom fönstret och såg den här gynnaren. Och plötsligt stod det klart för mig!

Men hur trevligt det än är att se en frisk och fräsch ekorre, och ha den som gäst i trädgården - det var länge sedan - så är det inte helt okomplicerat. Jag är inte helt komfortabel med eventuell risk för fåglarna, äggen och så, vilket möjligen alltså redan visat sig. Vi får se hur det utvecklar sig. 

Nu är ju ekorren i sig ett tacksamt motiv också, även om det var svårt att få honom att vara stilla - det blev inte helt skarpt. Men jag kanske får möjlighet att öva mer på honom. 

På återseende//Göran