Skilda badstilar

Att möta våren på sydligare breddgrader innebär risk för sol och salta bad. Hur man hanterar det kan emellertid skilja sig åt.

På återseende//Göran

Det där med musikens känsla, igen

Musiken är alltså en mäktig kraft när det gäller känslor. Det är väl få som kan säga att de aldrig blivit berörda av musik, åtminstone någon gång, i något sammanhang. Och det kan ju vara väl så häftigt att lyssna på musik, men får man då se den, uppleva den både visuellt och auditivt, blir upplevelsen desto större. 

Men det gäller ju då för musikerna att verkligen visa, att gå in för att söka förmedla vad det är man musicerar om. 

I barbershopens värld är just känslan, eller expression, en viktig parameter. Man ska kunna se och uppleva med alla sina sinnen vad sången handlar om, det ska vara äkta. 

Idag var jag med när Stockholm City Voices, en av världens direkt främsta körer när det handlar om a capellasång och barbershop hade genrep, dels inför de nationella tävlingarna i Karlstad om några veckor, men också inför världsmästerskapen i Las Vegas dit kören kvalificerat sig sedan tidigare. 

Körens dynamiska dirigent, Mo Field.

Det är inte helt lätt att fotografera musik, eller körer. Det är lite som sportfoto; det gäller att fånga rätt ögonblick, och ljuset är ofta erbarmligt, det är snabba rörelser etc.

Det var en härlig och väldigt känslointensiv kväll i musiken tecken.

På återseende//Göran

Första Maj - eller Sköna Maj välkommen, men till vem?

Första Maj. Arbetarrörelsens dag, med traditionsenliga demonstrationer. Den här dagen har en lång historia bakom sig, inte så lite blodig, med dödsskjutningar av demonstrerande arbetare och förtryck. Samtidigt sammanfaller den, också historiskt sett, med vårens ankomst, och det är ju så med alla våra högtider; de har inte bara en agenda eller anledning.

Jag har inte varit med på många år nu, så jag tänkte det kunde vara trevligt att se hur det gick till idag. Jag hamnade på Sergels Torg, av logistiska skäl mest, där Röd Front, Kommunistiska Partiet och RKU (Revolutionär Kommunistisk Ungdom) tillsammans hade samlats efter en marsch från Mynttorget.

Det var som om jag hade förflyttats 45 år tillbaka i tiden. Jag kommer ihåg demonstrationerna runt slutet av 60-talet - början av 70-talet i Göteborg; samma fanor, samma slagord och likadan retorik. USA är fortfarande fienden, Ryssland är i alla fall inte fienden och orättvist bedömd, kapitalet ställs mot den enkla men ärliga arbetaren. Nå, samma är att ta i, men skillnaden var inte stor, mest en liten glidning i problemformuleringarna faktiskt, anpassat till vad som händer i världen idag.    

Samtidigt var mycket, nu som då, svårt att riktigt säga emot. Jag håller inte med om allt, framförallt inte de enkla och kompromisslösa analyserna och lösningarna som gärna får en religiös anstrykning, men det finns fortfarande orättvisor. En del klyftor kanske har minskat men det finns andra klyftor som dessutom har ökat.     

Och det var första gången jag hörde ett förstamajtal rappas. Jag reagerade först på den lite entoniga men gungande rytmen i talet, tills jag insåg att det faktiskt var rap. Och bra gjort, intelligent formulerat, med insikt och kunnande – plus att själva versformen, rytmen, var klockren. 

Men, man var inte så många som jag minns. Men fortfarande lika tappra, lika övertygade, lika brinnande. 

Alla fotograferade...

Bulletiner, informationsblad från både orättvisorna i världen och de goda förebilderna

Intresserade åskådare. 

Samtidigt gick livet vidare precis bredvid. Duvorna behöver (!?!) matas oavsett... En annan form av att göra gott. 

Och så kan man hoppas på att det här skulle vara det optimala slagordet...

På återseende//Göran