Louisiana - livet är inte bara foto, det finns annan konst också

Om man ändå är i Helsingborg och får några dagar över, och tänker göra en roadtrip till Danmark och ett möjligt badhotell med hyrd bil i väntan på att få höra dottern ha sin lunchkonsert på Pianofestivalen i Dunkers Kulturhus, så vore det närmast kriminellt, i alla fall dumt, att inte göra en avstickare till konstmuséet Louisiana i Humlebaek.

Aktuell utställning var en tysk kolorist, Emil Nolde, med ett tydligt expressionistiskt anslag. Lite grovt tillyxade konturer, men väldigt starka uttryck, alltså inte minst färgmässigt. Han verkade främst under första hälften av förra århundradet, kom i krakel med den nationalsocialistiska regeringens syn på konst, undergick en tämligen misslyckad repatriering, och hämtade sig aldrig helt därefter.

Men Louisiana är ju så mycket mer.

Den väldiga trädgården med sina böljande gräsmattor ner mot havet, alla statyer och alla människor som picknickar och leker bland träden och buskarna.

Och förstås en butik med allehanda grejor.

Ett slags selfie med makan, med de stora panoramafönstren som spegel.

Och så förstås den ständiga utställningen med Giacomettis typiska figurer...

Tummen upp...

Till slut något som jag, fel eller rätt, gärna tillskriver Danmark; en experimentlusta, alltid väldigt tydliga försök att tänja på konstens ramar. Här till exempel ett samspel med vinden tjut från havet och mellan buskarna och tygskärmen man byggt upp. Njutbart? Nja, men intressant och läckert.

Sen började det regna, så vi körde tvärs igenom ön i hällregn till vårt mål, badhotellet i Tisvildeleje. Men det är en helt annan historia.

Så, på återseende//Göran

Fotoutställning - Hans Gedda

Just nu har Hans Gedda, en av Sveriges främsta porträttfotografer, en utställning tillsammans med Nationalmseum på Dunkers Kulturhus i Helsingborg. Självklart gick jag dit, eftersom jag ändå var i huset för Pianofestivalen 2014.

En fantastisk utställning. Många av hans bilder är ju ikoniska, som exempelvis Tove Jansson, Evert Taube, Palme och Nelson Mandela. Under rundvandringen kunde man lyssna till hans egna kommentarer runt bilderna, hur de kom till, omständigheterna kring situationerna och hur han hade tänkt och agerat. 

Sammantaget en synnerligen sevärd utställning, där Hans Geddas storhet blev än mer uppenbar. Imponerande och inspirerande.

Hans Geddas bilder och porträtt står ut, de har något visst över sig och fångar intresset. Han är också en duktig kopist, det var så han började sin professionella karriär. En lite rolig detalj, så här i pryldiskussionen; de flesta av hans bilder tagna med Hasselblad eller storformat. Men det var också bilder med från när han var grabb, hade en ganska enkel bälgkamera men ändå vann tävlingar - och de bilderna höll sig även idag.

På återseende//Göran

Sundets Pärla

På besök i Helsingborg. Den ursprungliga och primära anledningen är en Pianofestival man anordnar för minst tionde året i följd. Flera väldigt  bra pianister från alla jordens hörn, många duktiga ungdomar, inte minst lokala förmågor, som får visa sina talanger - alltså väldigt mycket god musik. Vi hade speciell anledning att vara där, då dottern, studerandes piano i Boston, var inbjuden. Vi passade också på att göra en liten roadtrip till Danmark, som ligger så påpassligt nära.

Helsingborg är en liten gullig stad, där den ligger vid sundet, med Danmark inom nära räckhåll. Mycket fin arkitektur, många små mysiga och trevliga gågator med mängder av restauranger och affärer. Det är lätt att hitta i stan, den är klar hanterbar och vänlig. Det fins mycket kultur, inte minst i Dunkers kulturhus, där festivalen höll till. Där pågår också en fotoutställning - men mer om den senare. 

Alla ungdomar som var med och spelade, med lärare och arrangörer. Av de "stora" namnen som deltog återfanns bland annat Marc-André Hamelin, Per Tengstrand och Shan-Shan Sun samt Peter Jablonski.

Utsikt över sundet.

Och en detalj från Kärnan.

Kommer mer, bland annat från Danmark, och porträttfotografen Hans Gedda. På återseende som vanligt alltså//Göran

Fåglarnas lekstuga

Egentligen gillar jag försommaren bättre. Den skira grönskan som ger löften om en härlig tid som är på väg, att man går från det kalla och nakna till det varmare och mer prunkande. Och all fågelsång, all familjebildning bland våra bevingade vänner, deras idoga kamp för äggläggning, mat etc. Högsommaren är mer av allt redan är färdigt. Allt står i full blom och det kan nästan ibland kännas liksom övermoget, nästan på väg att blomma över och ut.  Men visst, alla tider har sin tjusning.

Nu, så här nästan mot slutet av högsommaren är det ett väldigt liv i trädgården. Jag tror aldrig jag sett så här många djur och framför allt fåglar tidigare. Det svischar av olika fåglar som kommer flygande från alla håll på låg höjd, in och ut mellan träden och buskagen. Det känns mer som en lekstuga när hela talgoxefamiljen kommer farande med alla barnen, när gråsparvarna kommer som en flock. Koltrastmamman och pappan flyger med sina två eller tre ungar fram och tillbaka och jag har till och med sett en liten sparvliknande fågel med rostrött bröst vara med i leken (rödhake?). I bakgrunden hörs en hackspett. Däremot lyser skatorna, som förut terroriserade omgivningen med sin frånvaro, och jag har inte heller sett duvparet som byggde bo i den stora granen.

Det har som sagt aldrig varit så mycket fåglar i trädgården tidigare, och jag undrar lite om det kan ha att göra med att deras värsta nemesis, katten Boris, inte längre är bland oss.  

Ingen bra bild - skakoskärpa. Men, ville visa den - någon som vet vad det är för fågel?

Smälter in.

Talgoxen som trodde han var en hackspett. 

Återigen kamouflage, svårt att upptäcka den här lille gynnaren.

Sammantaget är det svårt att göra de här fåglarna rättvisa. De är som sagt små, de flyger fort och äör sällan stilla. Men jag har fallit för frestelsen att ändå ha med de här bilderna för att försöka visa vad jag upplever när de far fram och tillbaka.

På återseende//Göran

Stockholm i mitt hjärta

En kort sväng inom Fotografiska idag, var ett tag sedan jag var där, och jag var framförallt nyfiken på Sebastião Salgado utställning Genesis. Fantastiskt att allt var i svartvitt, vilket jag till slut nästan "glömde bort". Läckert att se så många bilder från så många hörn av världen. Också roligt att se på hans bilder från ställen där jag också varit och fotograferat.

Det var i övrigt väldigt mycket svartvitt hos de andra utställarna också, där dock Lisa Ross stack ut med klara färgrika bilder från uigurerna i Xinjiang-regionen. 

En lätt grillmåltid (grillad purjolök med chevre och honungskrutonger - väldigt gott!) förstärkte en som vanligt trevlig upplevelse. 

Och när jag var klar vid 8-tiden såg det ut så här, när jag tittade ut över fjärden:

Det är vackert med så mycket grönt och så mycket vatten. Stan har definitivt en plats i mitt hjärta.

På återseende//Göran