Gatufoto. Eller?

Jag är kluven när det gäller gatufoto. Jag tycker i och för sig om att sitta på café och titta på gatulivet, på människor och på vad som händer, och jag tycker om att fotografera och dokumentera, men jag känner mig direkt obekväm med att fotografera människor jag inte känner. För att citera gruppen här på Fs: ”… avbildar speciella och mänskliga situationer i det offentliga rummet som hör till tiden eller kulturen. Dina bilder innehåller människor, för dig okända personer, gärna ur vardagen, interagerande och frysta i ett ögonblick som inte ögat hinner uppfatta.” Jag köper det i någon mån, men har svårt att riktigt leva upp till det. Men det betyder också att man tar bilder på det som sticker ut, som är annorlunda eller intressant på annat sätt, och då blir jag än mer kluven. Blir det inte risk att det blir en freakshow då? Och, jag skulle inte vilja bli fotograferad utan att bli tillfrågad, även om jag stack ut, eller såg annorlunda ut eller så. Och varför alltid svartvitt? De stora mästarna förstås, men de hade ju egentligen inget val. Det har vi ju nu, men jag ser ändå nästan bara monokroma bilder så fort etiketten finns med.

Med dessa tankar i huvudet satt jag idag på ett trottoarcafe på en av de större gatorna här i Stockholm, på bästa rusningstid för människor på väg. Jag hade kameran med mig, en tämligen liten och nätt sådan (Olympus OMD E-M5) med ett pannkaksobjektiv 20mm (alltså 40 mm relativt sett dvs ungefär motsvarande ett vanligt normalobjektiv) och tittade på folk. Till yttermera visso går skärmen att fälla ut, så jag kunde ta kort så att det såg ut som om jag tittade på bilderna på minneskortet. Väldigt diskret, alltså.

Det var massor med människor som gick förbi. Sett till mina anonymitetstankar tog jag först kort på folk nedom ansiktet, med en idé om att kolla olika stilar, hur folk går, hur de ser ut etc. Sedan funderade jag över att dokumentera alla som gick och använde mobiltelefoner, eller olika transportsätt förutom att gå, eller alla hundar, eller väskor... Och sen tog minneskortet slut.

Och min dricka var slut, så jag reste mig för att gå, och upptäckte att jag hade haft väldigt trevligt. Och det var kul att titta på alla bilderna sedan i datorn. Och en del blev faktiskt svartvita. Så kan det alltså bli. Det kanske ligger nåt i det där med gatans teater i alla fall, även om jag ändå undrar hur intressanta mina bilder kan vara för andra.

På återseende//Göran

Mera och störrre humlor

Fortsätter att leka med min nya makroglugg. Som vanligt ställer mina trädgårdshumlor upp som modeller. Idag satt de mer stilla, det var kallt och blåste, men då blev det också svårt att fokusera för att blommorna svajade så vilt. Det är härligt att slippa beskära så mycket, skalan blir sån här ändå, samtidigt som skärpedjupet blir nästan hysteriskt kort, när jag för att få tillräckligt snabb tid i det knappa ljuset måste blända upp till största bländaren.

Olympus 60mm/2,8 Macro sitter just nu väldig bra på min OMD E-M5.

På återseende//Göran