Frukost på Hawaii

Så var man hemma igen efter två veckor på Hawaii. Stor kontrast, även om den möjligen kunde varit större – snön har ju inte kommit till Stockholm än - men tänker tillbaka på hur enkelt det var med solen och värmen; en t-shirt, shorts och sandaler och så var det bra med det...

Första veckan tillbringades i Honululu, för att se och lyssna på barbershopsång. Det var de internationella mästerskapen för kvinnlig barbershop; Sverige ställde upp med inte mindre än tre körer och tre kvartetter så det var ett digert program för oss medföljande inte minst. Tiden delades mellan Waikiki Beach där vi bodde, och Honululu Convention Centre där barbershopbegivenheterna försiggick.

Frukostrestaurangen på Hilton Waikiki Beach Village var i enlighet med klimatet en öppen lokal, halvt ute, halvt inne, med en damm som var full med fisk utanför. Fäste mig vid den lilla hägern, som gjorde sällskap vid frukostbordet och försökte hitta sin mat i dammen utanför där vi satt. Han var inte särskilt duktig, frekvensen missar var hög, trots att dammen var full med småfisk, men han blev nog någorlunda mätt ändå, till slut.

Har förstås en väldig massa bilder med mig hem. Så, det kommer mer. På återseende, alltså//GöranR

Och dom har mer i Lissabon

Fasader till exempel. När man kommer första gången till Lissabon slås man av hur husen ser ut. Det kanske man gör annars också, men här är det särskilt spännande, det finns en alldeles särskild stil. Man ser många hus med pastellfärgade fasader, man ser hus där fasaderna är kakelklädda, man ser ornamenterade balkonger i smidesjärn, man ser andra nästan svulstiga ornamenteringar blandat med nya, futuristiskt arkitektoniska fasader, starka färger, glas och betong, ibland sida vid sida och mitt inne i stan, men också ute i det tidigare expoområdet där världsutställningen 1998 ägde rum. 

Kaklet på fasaderna har förstås sin historia, förutom att Portugal är ett välkänt och världskänt kakelland. Efter många bränder i stan för länge sedan, bestämdes det att fasaderna skulle kläs med kakel som stod emot brand och hetta, och minskade riskerna för katastrof. 

Sammantaget kan mitt intryck av Lissabon sammanfattas i begreppet "sliten elegans". Man fick känslan av en snygg kostym som använts lite för mycket, med blank ända och lite fransiga ärmar, men fortfarande med stil.

Till slut ett lite udda inslag i stadsbilden, men det fanns fler. Snacka om graffitti!

Det fanns så mycket att se, så mycket att dokumentera. Det kanske kommer mer. På återseende alltså//Göran

Afrika i blodet - the Big Five

Sitter här och tittar igenom några av mina fotoalbum – visst har allt blivit så mycket enklare när man slipper att arkivera negativen och ägna sig åt det tidsödande arbetet att sortera in bilder i en pärm?

Nå, fastnar i Afrika, senaste resan i februari i år – Det stora Namibiaäventyret. Ett fantastiskt äventyr, med början i det namibiska ökenlandskapet med bland annat de röda stora sanddynerna, Okawangadeltat i Botswana och till slut Viktoriafallen i Zimbabwe. Underbara vyer, spännande safariupplevelser, alla de  vilda djuren och all natur och alla vänliga, hjälpsamma och trevliga människor man möter på den här nivån. Sitter redan och längtar tillbaka.

Vi såg alltså alla de fem stora, en mäktig sammantagen upplevelse.

Först kejsaren själv, den mäktigaste av dem alla.

Elefanterna lekte i vattnet, och plaskade runt - de verkade njuta av att bada

Sen den skyggaste, snacka om att ha valt dress code för att smälta in...

Till slut hittade vi bufflarna. Såg ut att bli en spännande situation.

Men de möttes, och gick åt varsitt håll.

Lejonet förstås, full koll.

Vid ett tillfälle kom vi fram till en hög med hyenor. Visade sig att de strax innan tydligen hade skiljt noshörningsmamman från sin kalv, och då var katastrofen ett faktum.

Mamman gick omkring, gjorde sporadiska utfall mot hyeneflocken, men sen försvann hon.

Många bilder, svårt att välja ut. Mycket nöje och på återseende.