Funderingar från altanen

Det är september, visserligen i början på månaden och det borde alltså vara höst. Det är det nog också, men på dagarna har det fortfarande varit varmt och skönt, nästan sommaraktigt. Och, man kan sitta ute på altanen utan att frysa, ta en kopp kaffe och kanske av och till tända en liten cigarill, och läsa, och titta på blommorna och fåglarna. Familjen talgoxe flyger omkring, koltrastgänget likaså, en gröngöling hälsade på men gick mest omkring på gräsmattan (ingen bild, hann inte), och en artfrände, en större hackspett, kunde skymtas, men framförallt höras, uppe i en stor tall (ingen bild här heller, för långt ifrån).

Och perennrabatten prunkar! Framförallt solhattarna gör skäl för namnet. Det är lite av en favoritblomma för mig, dess form med liksom en knopp till korg och blombladen som en kjol runtomkring, med klara och starka färger – jag gillar den. Och den finns i olika färger och former. 

 Undrar om det ska vara så här, så här sent på säsongen? Men det lär ju faktiskt vara hyfsat normalt väder för årstiden ändå. Fast så länge det är så här klagar jag inte.

 Jag har faktiskt läst mer än vanligt den sista tiden. Nyss avslutade jag Fredrik Virtanens Ingen Nåd, om hur han blivit uthängd i media, både våra sociala media men också ”gammelmedia”; tidningar och radio/TV, och fått sitt liv förstört ur många hänseenden på grund av ett påstått övergrepp som inträffade för närmare 15 år sedan. Jag skriver ”påstått” då skuldfrågan långtifrån är klar, ord står mot ord, och FV har faktiskt tidigare blivit frikänd i rättslig prövning. Nej, det värsta är att, trots att vi alltså lever i en rättsstat, respekten för den tydligen är helt satt ur spel, med en lynchjustis ”därute” som saknar motstycke. Och skrämmande hur lätt det är att fullständigt demolera ett liv… 

 Men nu håller jag på med Ålevangeliet, en välkommen nästan feelgoodbok, av Patrik Svensson, en bok om världens mest gåtfulla fisk. Synnerligen intressant, väl skriven med ett spänstigt språk, begripliga teorier och historier och det saknas inte humor i texten. Och man får lära sig mycket om en fisk jag knappt ägnat en tanke på tidigare, utom vid julbordet.

Och hunden ligger ute på gräsmattan i solen och tuggar på ett ben. Lite av och till kommer hon fram till mig: - Dags att leka lite, det här var ju tråkigt ju...

Och så kastar vi frisbee en stund innan jag återgår till boken.

På återseende//Göran

2019-09-06 19:17   Khalad

Det låter som ett behagfullt liv just nu! Och Ålevangeliet läste jag för några veckor sen och instämmer gärna! Och minns jag rätt har väl hon som anklagade Virtanen för övergreppet nu åtalats för förtal? I övrigt gillar jag bilderna och ser att din tillvaro just nu har likheter med min! Hälsningar/ Björn T

Besvara

Svar från gorred 2019-09-06 20:28

Jo, åtal för förtal föreligger. Vi får väl se hur rättssamhället hanterar det.
Tack i övrigt för trevlig kommentar. Jo, jag mår bra i den här tillvaron, som jag har förstått att du också gör.
Hälsningar//GöranR

Svara

Khalad 2019-09-06 22:50

:-), bara att tacka och ta emot!

Svara

2019-09-07 01:07   gunte

Härligt att det finns lite färger kvar i rabatterna ett tag till, tråkigt med för skarp övergång till mörkare tider.
Ålevangeliet känner jag inte till men ålakung blev jag på nattfisketävling i Pildammen i Malmö för många år sen..
Med vänlig hälsning/Gunte..

Besvara

Svar från gorred 2019-09-07 02:47

Tack Gunte. Hittills har vi haft tur m,ed vädret, men hösten står väl för dörren.
Boken är ganska ny, jag tycker den verkar väldigt bra.
//GöranR

Svara