Bilder, berättelser och tankar från vardag och fest i mitt liv.

Fotograferandets moraliska imperativ. Eller dilemma.

Nyligen fastnade jag framför TV’n när jag skulle gå och lägga mig. Programmet som höll mig vaken var The Bang Bang Club, en film, eller snarare dramadokumentär om fyra unga fotografer i Sydafrika, åren innan apartheidregimen fick ge vika för demokrati. Den allmänna situationen var i högsta grad infekterad och bräcklig, våldet härjade med framförallt svarta människor boende i kåkstäderna som offer för de vitas godtycke. De här fyra unga fotograferna – The Bang Bang Club var en lite ironisk, närmast skämtsam och inofficiell beteckning på gänget – dokumenterade eländet i samhället; våldet, övergreppen och den allmänna situationen. De drevs av övertygelse och socialt patos, att visa vad som försiggick, att dokumentera för omvärlden vad som hände. I detta blev de både åskådare och deltagare i de mest förfärliga situationer och händelser, vilket uppenbarligen påverkade dem djupt och satte spår.

De fyra fotograferna var Greg Marinovich, Kevin Carter, Ken Osterbroek och João Silva, som sedan alla blev välkända professionella fotografer.  Kevin Carter blev mest berömd för sin bild på en liten flicka (egentligen en liten pojke som det senare visade sig) i ett sudanesiskt flyktingläger som såg ut att dö av hunger, med en gam som vakade över henne. Bilden publicerades i New York Times och vann Pulitzerpriset. Carter, som redan tidigt var märkt av missbruksproblematik tog sedan sitt liv vid 33 års ålder, starkt påverkad av allt elände och all misär han dokumenterat, inte minst det sudanesiska lägret med situationen med flickan och gamen.

Det är nödvändigt att dokumentera, inte minst elände och förfärligheter, det är viktigt att visa även miserabla förhållanden, att sprida kunskap och informera. Det kan ändå vara lätt att tappa riktningen i detta, att överskrida gränsen för nån slags anständighet, och lätt att man själv far illa och tappar sin bedömningsförmåga för vad som kan vara rimligt att visa. Nu hade ju de här fotograferna formella uppdragsgivare, de publicerades genom tidningar och nyhetsbyråer som fungerade som filter.

Nuförtiden finns emellertid inga sådana filter. Nu kan vad som helst publiceras när som helst på internet och hur mycket som helst. Och alla är ju fotografer, dvs alla har ju en kamera med sig hela tiden, i mobilerna. Inte minst har detta blivit tydligt när ambulanspersonal och polis ger uttryck för att faktiskt kunna bli hindrade i sin gärning med alla som tar fram sina mobiler och trängs för att få bilder på vad som inträffat – se exempelvis terrordramat på Drottninggatan i Stockholm förra året där de mest makabra bilder på skadade och döda människor var uppe på nätet, totalt ofiltrerat, bara minuter efter dådet. Egentligen bara för att det var möjligt. Och för att gränsen för sensation och uppmärksamhet har tänjts på i alltför hög grad.

Vi måste som seriösa fotografer – proffs, amatörer eller hängivna hobbyfotografer – sträva efter att vaka över riktningen med vår moraliska kompass, om vi är ute och gatufotograferar eller hamnar i sensationella situationer, och vara klara över hur vi själva sätter våra gränser, särskilt när  möjligheterna nuförtiden att publicera i sig inte längre har några gränser. 

Filmen The Bang Bang Club är direkt värd att ses, rekommenderas!

På återseende//Göran

Inlagt 2018-02-27 14:11 | Läst 3181 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Bra sammanfattning av både filmen och problematiken. Det slumpade sig så att jag var i SA (på uppdrag av svenska LO) den här tiden och träffade Kevin Carter över en öl på en bar i Johannesburg. Han var märkt av sitt missbruk, stirrig och osammanhängande. Filmens bild av honom är rättvis i den meningen. Som fotograf var han övermodig och tog stora risker. Tragisk och våldsam tid,
Ses/per-erik
Svar från gorred 2018-02-27 22:30
Tack Per-Erik. Intressant att du faktiskt träffade Kevin Carter. Det ger ytterligare relief till filmen, som jag upplever det. Jag har sett den tidigare, för ganska längesedan, och lockade först som en film om fotografer. Det finns emellertid många andra bottnar i den historien som föder många tankar.
//GöranR
Skall försöka se filmen!
Och intressanta tankar i värld av nästan obegränsad bild och textfrihet! Du säger filter, jag brukar kalla det för grindvakter! ;) Och det är väl litet så att om alla är fotografer, så finns det säkert i den gruppen några som vill bli "nyhetsfotografer" och vill sedan visa sina kompisar de bilder dom tar!
Men vi får inte glömma tidningar, som utnyttjar den här billiga arbetskraften! Tidningar, som nyss sagt upp sina fotografer, och skriver på sina webbsidor då det hänt något, "är du på plats, hör av dig!" Det blir de billigaste nyhetsfotograferna!

Å så finns det nog inslag i det här nyhetsfotandet som," Jag har rätt att vara här och fota, det e min demokratiska rättighet! ;)

Man brukar tala om sunt förnuft och respekt för andra! Det finns nog numera också, men de e inte dom som syns med sina bilder!
/B
Ps. Det fullständiga Lindisfarne vore om de här respektlösa fotograferna skulle skriva texter också! ;) :)
Svar från gorred 2018-02-27 22:28
Filmen kan direkt rekommenderas, ur många avseenden. Och den föder många tankar, om politik, om fotografering och om just moral och etik när det gäller att dokumentera. Det är andra tider nu. Inte bara nordmännens raseri, utan alla där gränserna för vad som är anständigt tänjts - i takt med tiden(?).
//GöranR
Jag har inte sett The Bang Bang Club, men det låter som att den är snarlik den här: https://www.imdb.com/title/tt3553442/?ref_=kw_li_tt (Whiskey Tango Foxtrot) som jag tycker är bra.

Ha det gott! /Thomas
Svar från gorred 2018-02-27 22:23
Det är alltid intressant att se filmer om fotografers liv och arbete - ska försöka se den här också. I övrigt kan jag rekommendera The Bang Bang Club.
//GöranR
Intressant att få ta del av och jag minns mycket väl bilden och att fotografen tog sitt liv.
Hälsningar Lena
Svar från gorred 2018-02-27 22:22
Det är i mina ögon en väldigt bra film, ur många avseenden.
//GöranR
Tack för tips! Jag har läst boken, skriven av två av medlemmarna. Väl värd att läsa också.
Svar från gorred 2018-03-01 02:05
Tack själv för tips - visste inte att det var en bok också. Beställd!
//GöranR