Det här med att träffas och prata, föra samtal med varandra i det verkliga livet...

Fotofika, igen. Och vad kan väl sägas som inte tidigare blivit sagt, eller skrivet? Hur viktigt det är att ses i verkligheten? Att inte gömma sig bakom skärmen? Att kunna ta snap shot porträtt utan att nån blinkar? Att ha ögonkontakt när man pratar med varandra? Att låta tankarna (och snacket) flyga fritt? Och kunna diskutera både bilder, politik och kameror (och allt annat)?

Säkert finns det mycket mer. Men de här stunderna av fotofika är som en oas i öknen, ett vattenhål för den törstande, kanske inte riktigt som den imaginära hinken med guld vid regnbågens slut eller botten på kaninhålet (där man aldrig vet vad man kommer att möta), men väldigt trevligt i alla fall. 

Och vad bättre kan man hitta på en regnig junieftermiddag? You beat me!

Metafotografi!

Å ibland åker det stora artilleriet fram...

Å ibland får man besök

Det tekniska är inte alltid lätt - eller var det lättare förr?

En trivsam lokal, full med böcker. Och allsköns grejor i den stora lokalen innanför. Enda nackdelen är väl att hundar inte är välkomna in. Så M fick sitta i bilen där hon i och för sig hade det bra, vatten, ventilation men kanske lite tråkigt. Det fick bli en liten promenad i halvtid.

Det är inte alltid det passar sig så jag kan delta. Men varje sådan gång är en liten  guldklimp i tillvaron.

På återseende//Göran