Bilder, berättelser och tankar från vardag och fest i mitt liv.

Det här är inte gatufoto.

De här bilderna är inte gatufoto, egentligen. I och för sig är de tagna i nån slags urban miljö, dit alltså även stränder räknas. Möjligen skiljer de sig även ganska lite från vad man ser när man tittar på gatufotobilder, dvs slumpvis tagna människor, i grupp eller ensamma, gående framifrån eller bakifrån eller stående mot nån vägg, framför en affär eller liknande. Vad man inte ser är människor med mobiltelefoner, som annars är populärt i gatufotokretsar.

I alla fall risk för tråkiga bilder, medges, de saknar det här med punctum, ingen riktig händelse som sticker ut, inget riktigt avgörande ögonblick. Det kan finnas en berättelse här, men frågan är hur allmängiltig den är. Så de är kanske gatufotobilder ändå? För vad är väl skillnaden?

Fast ljuset är delvis rätt häftigt, och miljön som sådan är ju närmast definitionsmässigt härlig; stränder och vatten är nästan aldrig fel, och lägger man till lite folkvimmel så...

Stranden är en samlingsplats för spanjorerna, och alla andra som bor här. Man ses sällan hemma hos varandra, man ses ute, och där är stranden en sådan plats. Man träffas, grupperar sig, äter tillsammans, diskuterar, går en sväng fram och tillbaka, spelar kort och umgås i största allmänhet. Ibland händer det att man badar också.

En cafe solo, eller en liten espresso är underbart gott på maten, efter lunchen. 

Så varför tar jag sådana här bilder, och varför visar jag dem då… För mig är det nån slags fotografisk dagbok, jag dokumenterar vad jag är med om, vad jag ser och upplever. Nu är jag här dvs i Spanien eller rättare i Torrevieja och då fotograferar jag här för att komma ihåg. Och oaktat jag har många bilder som liknar varandra är det ändå olika, och jag kan drömma mig tillbaka till värmen, till badandet i havet (Medelhavet), lukterna, folkvimlet etc etc. Och då jag i min blogg säger att jag där ska dela med mig av vad som händer i mitt liv i helg och i till vardags, så visar jag de här bilderna och resonerar lite kring – som i det här fallet – gatufoto. För gatufoto blir ofta tråkigt att se enligt min mening, sällan man ser nåt som sticker ut, som tar tag eller engagerar, även om alla andra tycker det är jättebra. Eller kanske är det jag som inte fattat nåt, åtminstone alltså inte det här med gatufoto. Och att konvertera bilderna till svartvitt hjälper sällan.

Men jag strävar vidare. Och återkommer - så på återseende//Göran

Inlagt 2019-10-20 02:49 | Läst 1279 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Det här med gatufoto e känsligt! ;)
Man kanske kan kalla det för gatufotoliknande människobilder på en sandstrand!
/B
Svar från gorred 2019-10-20 11:37
Tack Bengt - absolut. Bra förslag.
Eller dokumentärt berättande bilder av människor i en specifik situation, dvs badstrand.
//GöranR
Hej. Jag håller nog på ett dokumenterande uppsåt där man i efterhand kan vaska fram vissa så kallade gatufotografiska poäng. Gatufoto kan ofta kännas lite framkrystat, inte alltid, det finns flera fina gatufotografer här på FS. Men som jag brukar hävda, genren har sina problem.
/ Gunnar S
Svar från gorred 2019-10-20 13:16
Tack för din kommentar. Egentligen behöver man kanske inte ens koppla med gatufotografi, dokumentära, och andra, bilder kan stå för sig själv. Men jag dras med min lite kluvna inställning till genren gatufoto - frågan är om man ens behöver den etiketten.
Just nu i detta en smula påverkad av resonemang typ f.d. walker.
//GöranR
Det viktiga för dig och dina bilder är väl att dom ger en nöjsam återblick till en trevlig plats, med trevligt umgänge och gott väder, mjuk sand och härliga bad inbegripet...
Med vänlig hälsn/Gunte..
Svar från gorred 2019-10-20 23:25
Tack Gunte.
Och egentligen är jag ganska nöjd med bilderna. Samtidigt som jag ser att väldigt många gatubilder kör samma koncept; människor i grupp eller ensamma, som inte gör nåt särskilt - många sådana bilder som inte säger mig särskilt mycket.
Men då är ändå finessen med mina bilder att de är minnen.
//GöranR