Back to the 70-tal

Visst minns man 70-talets musik, där man inte bara fick höra streamlined glamourpop med ABBA utan också, som reaktion till den då för kommersialism ansedda musiken, proggrocken, med Kebnekajse, Träd Gräs och Stenar, Nationalteatern och Nynningen  och alla andra, med rockmusik byggd på folkmusikaliska influenser, en typisk vad man nu kallar för fusion mellan olika musikvärldar, nåt slags psychedelic rock turned cross-culture folk-rock and jamming bandmusik.

Den musiken finns kvar!

Igår var jag på AW på Club Jambalaya som huserar på O’Learys i Gamla Stan i Stockholm en gång i månaden, egentligen en scen för a cappellamusik med barbershop som grund, men som även låter upp scenen för annan musik, särskilt då musik som är lite eljest, som går lite utanför.

Och i går kväll var det som tiden stått stilla när Kalasfolket äntrade scenen! Minnet av Gärdetfesterna, festerna i Slottsskogen, långa kvällar med rinnande ljus i de nyss tömda rödvinsflaskorna , trubadurer, långt hår och skägg, de randiga murarskjortorna och slokhattar, rökelsedoften som låg tung…

Här hos Kalasfolket fanns allt, förutom det tidstypiska bandnamnet den lite vemodiga musiken med rockkänsla blandat med nån slags folkton, dragspel och bas och gitarr och utstyrsel i övrigt. Det kunde lika gärna varit en källarlokal med pubkänsla 1974.

Men det var kul. Och faktiskt bra. Lättlyssnat i sin enkelhet – kanske alla minnen spelade roll…

På återseende//Göran