Att gå i skogen

En av fördelarna med att ha hund är att man kommer ut. Hunden måste rastas, helt oavsett. Och där jag bor har jag tillgång till flera små skogspartier  (och stora skogar, Tyrestareservatet bland annat), där vi går mer eller mindre långa promenader varje dag.

M springer för det mesta lös, dvs utan koppel. Hon har inte det minsta jakt i sig och stör ingen, hennes mål i livet är att springa med nosen i marken och kolla vad som hänt när hon senast var där. Om vi möter någon springer hon tillbaka till mig så vi får ta itu med det tillsammans. Dvs om det inte är någon vi känner, vilket vi för det mesta gör. Vi lär känna varandra, vi och våra hundar där vi går i skogen.

Vintern har ju varit väldigt till och från, inte minst nu i dagarna. Efter en kort period av regn och uppehåll blandat, med nästan vårkänsla, snöade det förstås. Inte mycket, men så det täcker marken.  I morse var i stort sett första gången jag hörde fågelsång, vilket rimmade dåligt med vinterutseendet i övrigt.

Och idag hade jag med nig kameran på vår promenad. Jag har börjat hitta tillbaka till fotograferandet mer och mer, efter pandemin. Det är skönt att strosa omkring i skogen, bland träden, kolla hunden som springer fram och tillbaka framför, runt och bakom mig och ta någon bild lite då och då och i övrigt bara låta tankarna vandra.

Nästan osökt funderar jag ju då (bland annat) på fotograferandet. En stor fråga är fortfarande, vad jag förstår, det här med analogt vs digitalt fotograferande. Är det ena verkligen roligare än det andra?  Ibland så verkar det också som det ena skulle vara bättre än det andra.

Jag förstår inte riktigt det där. Jag tänker; sanningen ligger i betraktarens ögon, så det finns säkert många som tycker att det kan vara roligare och bättre att fotografera på ett särskilt vis, men det finns ju ingen överordnad värdering i det. Huvudsaken är ju att det blir en bild, och om det då är silverkristaller på en gelatinemulsion (eller nåt) eller bytes i en dator….

Jag gillar det digitala av flera anledningar (och då har jag analog bakgrund). Dels är det för mig ingen skillnad när jag fotograferar; jag hanterar min kamera på samma sätt som tidigare – exponering, slutartid och ljuskänslighet.  Dels är det mycket lättare att spara och arkivera och hitta tillbaka till bilder (jag har fortfarande lådor med osorterade negativremsor liggande).

Så idag blev det  digitala bilder. Och efter promenaden åkte vi till Sussie och Linnea och fick klorna klippta.

På återseende//Göran

2023-02-21 23:25   Sven Blomquist

Hunden är människans bäste vän! Dina bilder visar att så är det! -jag älskar hundar av alla slag.

Besvara

Svar från gorred 2023-02-21 23:43

Tack Sven. Och visst är det så. Glad att du också ser det här!
//GöranR

Svara

2023-02-22 07:33   Lena Holm

Det är ju ett sånt här hundliv som man önskar att alla jyckar kund få leva.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från gorred 2023-02-22 18:34

Jo jag tror att hon har det ganska bra. Att hon inte har någon jakt i sig underlättar väldigt. Ibland är det ändå roligare att hålla på med det hon hittar istället för att komma, bara för att jag ropar! Men det är väldigt skönt att kunna ha henne lös så här. Och jag håller med - det är väldigt skönt för hundar att få springa lösa.
Ha det//GöranR

Svara

2023-02-22 10:55   Benganbus

Hunder är olika! Som vi människor! :) Jag trodde att våran Roffe va en lugn och lydig hund! Vi hade tränat lydnad i massor! :) Men innerst inne i Roffe låg något rudimentärt, och ursprungligt och vilade, som jag upptäckte första gången när Roffe, men inte jag, såg två Rådjur på andra sidan ett gärde! (Jag hade nog behövt kikare för att se Rådjuren) Blixtens broder va nog en ganska bra beskrivning när Roffe for över gärdet! Sedan såg jag honom som ett vitt streck uppe på en bergknalle då och då!
Efter några minuters orolig väntan så kommer Roffe tillbaka, överlycklig, med tungan hängande i backen, och sa: Vilken fart jag fick på dom!
Sedan dess fick Roffe gå i långlina! :)
Som sagt, hundar e olika! :)
/B

Besvara

Svar från gorred 2023-02-22 18:37

Ha ha - jag känner igen situationen, även om det inte handlar om rådjur, de är M nämligen helt ointresserad av, liksom allt annat som flyger upp eller hoppar upp framför henne. Och det ursprungliga, det vilda i hundar är det nog svårt att helt träna bort.
Ha det//GöranR

Svara

2023-02-22 13:46   Khalad

Mysiga hundbilder, det börjar rycka i koppelarmen. Vi hade hund under 30 år, nu är det 20 sen senast….Utmärkta bilder, ett fint område för hund, hälsningar/ Björn

Besvara

Svar från gorred 2023-02-22 18:41

Tack Björn. Jo vi är lyckligt lottade som har sådana här områden alldeles nära. Det är riktig skog, blandskog som egentligen inte avverkas, och blir då väldigt bra marker för hundar att springa i, bland ris och snår, upp och ner för stenarna och klippblocken som väl inlandsisen lade ut till oss.
Och har man väl haft hund så går nog känslan aldrig riktigt ur...
Hälsningar//GöranR

Svara