Parmaskinka
Om en långsamt hantverk
Jag har varit på konferens i helgen. På mitt företag brukar det innebära intressanta studiebesök. I helgen for vi till Parma. Redan på fredag morgon faktiskt. Förmiddagen gick åt till resan och eftermiddagen ägnades åt att besöka en världens bästa tillverkare av Parmaskinka, Ruliano, uppe i de Appenninska bergen. Här kommer lite bilder från det studiebesöket.
Ankomsthallen. Här kommer färska skinkor in.
Först formas skinkan till sin karaktäristiska form
Saltningsstationen. Tyvärr blev det ingen bild att visa på hur de gjorde.
Men det är ju kul att se andra arbeta.
Här hänger mer än 60.000 skinkor för att mogna. Fönstren är inga vanliga fönster. De är galler som släpper in de salta vindarna från havet och automatiska luckor på insidan reglerar när de är öppna enligt ett visst schema.
Efter 18 eller 24 månader tas de ut och förpackas. Den yngre skinkan är mildare och den äldre har en stark karaktäristisk smak.
Efter insaltningen förseglas skinkan med vax
Vi fick smaka förstås. Både den yngre och den äldre. Gott.
Eders Hängivne
PS
Hela härligheten dokumenterades med min X100