Tröttnat på solens upp- och nergångar

Om leda vid bilder

Jag är hjärtligt trött på bilder av solens upp- och nedgångar. Det är precis som med all annan naturfotografi. Jag kan bara inte njuta av dem. Bäst att låta kameran vila och bara njuta av skådespelet på plats. Svårigheten är, tror jag (efter otaliga försök) att jag är fullständigt inkompetent att ta en bild som står ut över alla andra. Skillnaden mellan bilden jag tog och vad jag upplevde har för dålig överensstämmelse. Därför tröttnar jag. Det handlar kanske om att skaffa sig ett varumärke inom genren som t ex Brutus Östling med hans fina fågelbilder. Han drivs förstås av en passion. Jag gör det inte. Inte vad beträffar solens upp- och nergångar i alla fall. Inte av naturfotografi heller. Däremot har jag ett litet uns av passion för staden och allt som händer i den. Solen går upp och ner där också men den blir aldrig huvudmotivet för mig. Det är svårt att få bilder att stå ut där också. Precis som en älg är en älg eller en bofink är en bofink vart än du ser den i naturen så är ju stadshuset också alltid stadshuset. Men det rivs och byggs nytt här och där. Årstiderna växlar i staden också, ljuset förändras med solens gång. Det händer alltid något unikt. Det intresserar mig. Människor intresserar mig. Här är inte en kaukasisk homo sapiens omöjlig att skilja från en annan. Variationsrikedomen i karaktär och utseende tar aldrig slut. Det är likadant med "röda, gula och svarta" homo sapiens. En del invänder att det finns utseendeskillnader bland djur också. Jag anser att de är mindre utmärkande än människans.

Tillfällig arkitektur i Tantolunden

Sitt inte här

Eders lede hängivne

PS
Bilderna tagna med Leica M4-P och Zeiss Biogon f2/35 på Portra 400

Det är viktigt att ha ett bra RAW-material

Om att "förädla" redan perfekta bilder

Genom fotografins hela historia, liksom i alla andra områden av livet, har det funnits en strävan att göra allting lättare och enklare för människan. Nya tekniska hjälpmedel utvecklas ständigt och förfinas i all oändlighet till en sådan perfektion att man häpnar över att det ens går att komma längre. Det finns inga dåliga kameror nu för tiden. Alla tar tillräckligt perfekta bilder (om fotografen lyckats hitta nålen i höstacken av alla möjliga inställningar i kameramenyns djungel).

Nu uppstår istället en mottrend. Man vill "förädla" redan perfekta bilder till något annat. Den redan perfekta bilden får bli råmaterial till vidare förfining. Dessa konstnärliga ambitioner kan ofta tyckas enbart vara en bakåtsträvan till vad äldre teknik kunde åstadkomma som bäst. I några fall är det fråga om bildmanipulation i en mer avancerad form gränsande till det surrealistiskt måleriska. Något att hänga upp på väggen som prydnad (i bästa fall) eller att slå fotovänner med häpnad över på internet (kolla vad jag kan göra i Photoshop). Jag säger inte att det är fel. Bara att vi människor är skapade till Guds avbild (skaparen) och har skapandet i oss från början. En ständig otillfredsställelse med vad som är just nu. Vi vill alltid göra något "bättre" eller ge något redan skapat en personlig touch. Lämna en signatur till omvärlden. N Thomas was here, liksom.

Jag tror det handlar om behovet av att känna tillfredsställelse över något man åstadkommit själv. Med sina egna händer och fantasi. Ungefär som när man kom hem med något man hade gjort i slöjden och visade upp för mor och far. Bekräftelse och beröm. En del vill bada i det från andra medan andra nöjer sig med att själva vara nöjda med resultatet.

Det finns inte bara bildbearbetning som mottrend. Några tar t o m några steg tillbaka i utvecklingen och börjar om vid det senaste vägskälet. Den analoga fotografin röner framgångar världen över. De som är födda i den digitala världen "upptäcker" den gamla tekniken och fascineras av att göra bilder direkt på det gamla sättet och få det "gamla" resultatet. En del ger sig hängivet in i fotografins ädelprocesser och roar sig kungligt över att det faktiskt går att lära sig även det.

Det måste vara något visst med den kemibaserade fotografin när vår klubb, som började med fem medlemmar, efter drygt två år har mer än sextio medlemmar och till råga på allt ställer till med att ställa ut sina verk. Redan perfekta negativ kan också förädlas i mörkrummets röda ljus så inte ens där finns det några gränser för fantasin. Experimentera och se vad det blir, är nog fotografins nutida paroll oavsett vilken teknik man använder. Huvudsaken är att utövaren har roligt och är nöjd med sitt resultat. Vi förgyller alla världen med våra vackra bilder. Men vi behöver alla ett bra utgångsmaterial.

Eders Hängivne

PS
En del kör omkring i gamla bilar för att det är kul, andra spelar vinylskivor för att man gillar soundet. Det finns alla sorters icke-perfekta tekniker att gotta sig åt. Hitta din egen och ha roligt med den. Livet är för långt för att ha tråkigt hela tiden.

PPS
Bilderna är bara dekorationer och varken manipulerade eller förädlade. Jag vill ju gärna visa vad jag gjort i mörkrummet.

Det borde vara straffbart att manipulera bilder

Om självbedrägeriets ljuva konst

Allt som oftast stöter jag på reklam för det där bildbehandlingsprogrammet Portrait Professional och idag gick jag in på deras hemsida på internet för att se exempel på vad programmet egentligen kan göra. Häpnadsväckande grejer, om man säger så. Dokumentärfotografen i mig blir bestört. Och upprorisk. Jag frestas att installera programmet för att göra tvärsom! Manipulera ansiktsformer i all oändlighet. Flytta ögon och skela dem. Lägga till vårtor, ögonpåsar och skrynkla till redan unga vackra ansikten och skapa nya mormödrar på några minuter istället för femtio år.

En fotografs kund blir förstås överlycklig av att bli så snygg och betalar glatt en extra slant för självbedrägeriet som blir profilbild på Facebook, dejtingsajten eller en gåva till mormor där den hamnar i vardagsrummets bokhylleutställning över barnbarn. Alla dejtingförsök stupar förstås första gången när motparten ser verkligheten.

Det är naturligtvis meningen att man ska printa ut en bild, hänga den på väggen i ansiktshöjd och använda den istället för spegeln. Särskilt viktigt om morgonen. Enligt din personliga coach ska du dessutom säga "Hej snygging" varje gång du tittar in i "spegeln" för att stärka ditt självförtroende och angripa den nya dagen med nyskapad energi. Åldrandet får inte märkas. Självbedrägeriet fulländas så fort man går utanför dörren och alla andra ser hur det egentligen är fatt medan man själv går i ett "snyggrus".

Terje Hellesö fick betala dyrt för sin manipulation av naturbilder. De som kör Portrait Professional klarar sig undan straff och kan dessutom ta extra betalt och bli hyllade för brottet mot sanningen.

Den som tar ett porträtt på mig får finna sig i att jag inte accepterar att bli av med vårtor, ögonpåsar, rynkor och pormaskhålor. Jag skulle kanske överväga en polisanmälan...

Eders hängivne

PS
Som vanligt är det inte särskilt allvarligt menat. Men indignationen är äkta.