Eggleston igen

Om att inspireras

I mitt förra blogginlägg skrev jag att jag ska ta mer färgbilder nästa år. Och då specifikt bilder där färg är en betydande komponent i bilden. Men även bilder i William Egglestons anda. Han fick sitt gemombrott på Moma i New York med en soloutställning med endast färgbilder vid en tid då fotografisk konst handlade om svartvita bilder.

Jag har sett åtskilliga filmer om Eggleston. Här har vi en bra som är signifikant för hans fotografi. Bild- och ljudkvalitet är dock inte den bästa.

Imagine | The Colourful Mr Eggleston

I filmen använder han en svart M-Leica (troligtvis en M4) med winder och något som ser ut som ett Ultron 28 mm objektiv (ett sånt ekipage har jag också men det hade jag innan jag såg filmen). Lägg märke till hur han tar sina bilder. En svepande rörelse och <klick>. I filmen får man reda på allt om Egglestons sätt att ta bilder. Ursprunget till att han fotar det banala, det fula och det vardagliga. Också en del bakgrunder till olika bilder. Han berättar att han bara tar en bild på varje motiv för att slippa välja vilken som är bäst. Jag ska försöka anstränga mig med det också. I alla fall de gånger jag kör med film. Däremot  vill jag hålla mig borta från att bli en copycat. Det blir nog inte så svårt. Det finns inte mycket här i Sverige som liknar det amerikanska samhället.

Här är ett par bildexempel på när färgen är en betydande komponent i bilden.

Utan det gula skulle den här bilden vara en tråkig gatumiljöbild

Den här i svartvitt är inte lika intressant.

Bilden nedan hör till de gåtor jag funnit. Banalt, bisarrt eller vad? Typisk Egglestonbild tycker jag.

Man kan ju fråga sig vilka dörrar som öppnas med dörröppnarna? Har det suttit fejkdörrar i de mörkröda fälten?

Eders hängivne

2024 och 2025

Om att ändra fokus

Det här året har jag varit väldigt fokuserad på porträtt med min storformatkamera. Det har varit både kul och jobbigt. Roligt därför att fotografera med bladfilm och hela den processen är ett  intressant sätt att fotografera. Man kan ha ögonkontakt med dem man fotograferar. När filmkassetten väl är insatt i kameran finns det inget mer man kan göra än att prata med modellen/modellerna. Jobbigt därför att mina rörelsebegränsningar hindrar mig mer än jag egentligen står ut med. Processen tar längre tid helt enkelt. Men jag har haft tur. Ingen av mina modeller har varit av den otåliga sorten.

Nu börjar snart ett nytt år och vad ska jag fokusera på då? Jag tar det nog lite lugnare med storformataren (mina andra kameror har i princip varit oanvända under året) och jag kommer att ta det lite lugnare med porträtten. Arkitektur som jag hållit på med ganska länge lägger jag av med. Jag tycker inte att jag lyckas särskilt bra, inte ens med storformataren.

Det ska bli mera färg 2025. Dels vill jag söka motiv där färg är det bärande temat (det är svårt) och dels vill jag fortsätta fotografera i William Egglestons anda. Det vardagliga, det fula, det bisarra. Och naturligtvis i färg eftersom Eggleston fotograferat i färg sedan 60-talet.

Eders Hängivne

PS
Jag har sedan länge ett 10-tal ramade bilder i Egglestons anda färdiga att hänga. Men jag vill ha fler...

Anna 1977-2024

Om sorg

Min frus dotter (min styvdotter) Anna var hos oss i somras. Vi gjorde som vanligt några utflykter till ställen där vi varit förut, bl a Adelsö och Vaxholm. Hon och hennes mamma letade svamp i Grimsta naturreservat med ringa framgång. Men det blev i alla fall lite svamp till middagarna. Annars var hon ute och gick, ibland i flera timmar.  I början av september åkte hon hem till Montreal igen. Gemenskapen förflyttade sig till videosamtal på Skype. Nästan dagligen. I fredags, dagen före Allhelgonadagen ringde det på Skype mitt i middagen. En av Annas vänner ringde och berättade att han hittat Anna död i lägenheten. Han hade ringt ambulans men personalen konstaterade att hon redan var död.

Vi är chockade förstås. Vi kan inte sätta ord på hur det känns. Livliga Anna finns inte mer.

I augusti förra året hade jag en porträttsession med henne i Konsthallen ABC. Här är en bild från det tillfället.

Genom åren har jag tagit ganska många bilder på Anna då hon besökt oss. De blir dyrbara minnen att titta på och minnas de tillfällen vi var tillsammans.

Eders Hängivne

Mikrofabriken en gång till

Om porträtt med storformataren

I mitt förra blogginlägg fick ni titta "behind the scene". Nu ska ni få se vad det blev. Eller ja, inte alla men några. Storformatskameran, Toyo-Field 45 CF, har varit flitigt använd denna sommar. Här i Mikrofabriken använde jag ett Nikkor-W f5,6/135 mm och HP5+ pressad till 1600 ISO.

Dagen var vikt för maskinunderhåll och dessa medlemmar deltog i arbetet.

Britta vid sitt smala bås

En medlem jobbade på sin Jaguar i Fordonsverkstaden

Paus i Träverkstaden

Truckservicemannen poserar

Min son Philip poserar vid sin Harley

Eders Hängivne

Utflykt till Göteborg

Om storformatsporträtt i industrimiljö

Det öppnade sig en möjlighet att göra ett andra besök på Mikrofabriken i Göteborg. Avsikten var att ta porträtt med storformataren. Min son Philip agerade assistent och hantlangade vad jag behövde samt raggade folk att fotografera (=andra medlemmar i Mikrofabriken). Mina bilder kommer i ett senare blogginlägg. Philip tog några bilder med mobilen medan jag tog bilder med Toyon.

Den här killen hade svårt att stå stilla så fokuseringen tog sin lilla tid

Några andra ser intresserat på. Killen i det röda skägget tog jag bild på tidigare.

Båda bilderna är från Träverkstaden. Jag tog också en bild i Fordonsverkstaden och några till i respektive medlems bås.

Det ser ljust ut men jag var tvungen att pressa filmen till 1600 ISO för att få en användbar tid.

Eders Hängivne

PS
Jag tog 10 bilder totalt. Ingen ytterligare fotografering i Mikrofabriken är planerad.