Sommarfest i Ivar Lo's park

Om att grilla korv i stan

Analogfotograferna Stockholm avslutade vårterminen med att anordna en Sommarfest i Ivar Lo's park på Södermalm. Vi tog fram våra grillgener och alla möjliga och omöjliga korvsorter med tillbehör. Jag är kroniskt misstänksam mot svenska korvar, särskilt de vegetariska. Men det smakade trots allt bra i sommarkvällen. Många tänkte likadant, parken var full av folk och det blev riktigt festligt.

Det här är nog en av de bästa platserna att fotografera stadshuset på

Parken erbjuder en stor och fin grill. Det blev aldrig trångt.

Det blir extra rymligt med 15 mm på kameran.

Och lekparken duger för vuxna pojkar också.

Eders Hängivne

PS
Jag borde utfärda en traditionsvarning. Det verkar ha den potentialen.

PPS
Leica M4-P med diverse brännvidder och Portra 400

Bulliga bilar

Om den gamla stilen

Mina tidigaste minnen av bilar är att de var bulliga saker med fyra hjul. Ett i varje hörn. När man gick in i dem verkade de stora som hus och det fanns gott om plats att leka i dem under färden. Utom i farfars Austin. Den som kallades "ryggsäcken". I Rättvik såg jag några bulliga rariteter. De är inte så vanliga på träffarna då de är lite äldre än de populäraste modellerna från raggaråldern. Några fick jag bilder på.

BMW 502 från 1958. Tyskarna höll kvar bulligheten längre än jänkarna.

Cadillac -53

Dodge -49

Pontiac Streamliner -48

DeSoto -47

För att bevisa mina bulliga barndomsminnen visar jag här en bild från en resa mellan Åmål och Klässbol. Det är ju inte långt men en fikapaus kan alltid behövas. Jag står framför morbror Nils som dricker kaffe framför deras bulliga bil. Året är 1961.

Fabror Berndt hade en bullig Merca men den har jag ingen bild på. Bara roliga minnen.

Eders hängivne

På besök i Paradiset

Men så långt jag kunde komma från naturen

Paradis är väl en definitionsfråga och högst personligt. När man som jag är intresserad av gamla bilar så är det heller ingen bilskrot i Värmland jag åker till. Paradiset denna sommar befann sig i Rättvik. Jag var där de första dagarna av Classic Car Week och njöt i fulla drag av utsikten.

Alla färgbilder från Rättvik är tagna med en Olympus OM-2N. Jag hade satt mig i sinnet att göra slut på en del gammal film i frysen och detta fick en lite oväntad effekt. De gamla filmerna gav en gammaldags "look" åt bilderna som jag tycker passar och adderar lite tidsanda. Nå, inte alla rullar var gamla. Jag provade ett par tyska Rossman 400 för första gången. Alla rullar är framkallade hemma i mitt lilla mörkrum.

Jag öppnar brett här med en Cadillac Sixty Fleetwood från 1958.

Var namnet Fleetwood kommer ifrån vet jag inte men det kan ha något att göra med badbryggan i aktern.

Här är föraren, men han var inte ägaren

Han hade en skylt i bakrutan som sa "Jag var i Åmål men det var stängt". Eftersom jag är född i Åmål var det ju en bra samtalsöppnare med ägaren. Det är inte ägaren på bilden, bara en medåkare.

Eders Hängivne

PS
Det kommer mera från Rättvik...

Vi lämnar Stockholm bakom oss

Och det märktes

Förra året var jag inne i city och Gamla stan på Midsommardagens morgon för att kolla "leget". Det var folktomt förstås, så när som på en klok turistguide som guidade sin flock kineser (eller japaner) genom de trånga gatorna. Det var ju bara att vänta tills de gått vidare. Som fotograf är det enkelt att inkludera eller exkludera med den ram man har till förfogande. Eller att bara vänta ut att motivet ska bli "rent".

Igår gjorde jag likadant men den här gången började jag på Hötorget och gick via Sergels torg och Hamngatan till Kungsträdgården. Platser som normalt sjuder av liv. Men inte den här gången. Se själva.

 Ingen torgmarknad. Ännu.

 Sergelgången brukar vara folkfylld andra dagar och andra tider.

 Sergels torg i bara mässingen. Naket på folk, menar jag.

 Hamngatan. Men det gick en spårvagn då och då.

 Här brukar det vara fullt.

 Vapenvila

 Promenaden var tom.

 Lite tidigt för lunch. Men billigt är det.

Det är sällan man får stå mitt på Kungsgatan utan att bli tutad på. Oj, där går visst en vaken människa. Dags att åka hem.

Eders hängivne

PS
Jag träffade på några fotografer som var ute i samma ärende. Vi hejade på varandra förstås. 

PPS
Jag använde min svarta OM-2N med f2/35 mm och Acros 100 som sensor. 

Bebisen bortadopterad

Här går det undan

Jag måste börja med att be om ursäkt. Jag lovade ju ett nytt blogginlägg när funktionskontrollen av min Rolleiflex Baby var klar och annonsen ute. Jag hann nätt och jämnt bli klar med rullen så ville en klubbkompis ta den direkt. Och så blev det. Nu bor den nordväst om Stockholm och den har fått ett bra hem. Klubbkompisen är också en kamerasamlare men hade ingen Rolleiflex Baby tidigare.

Jag får väl ändå visa en gammal bild som är tagen med just den kameran.

Mitt första barnbarn hålls här av sin farbror. Att fotografera Bebisar med en Baby går ju jättebra! De är som gjorda för varandra. Och det är alltså inte babyn på bilden som är bortadopterad. Hon bor kvar hos sina föräldrar  och fyller snart fem år.

Rolleiflex Baby (1958) med Macocolor 200. De gula i kanterna är ljusskador på filmen som var uselt rullad på en för lång spole från fabriken. Trist, men motivet medger ju att man beskär bilden i kanterna när man printar den.

Eders Hängivne

PS
Som väl är har jag en Baby kvar.