Hilda - Vänerns okrönta drottning

Om att leva sin dröm

Hilda är en Colin Archer-kopia som är byggd av Tore Wahlström från Åmål. Han byggde henne under 18 år och sjösattes för första gången 1989. Tore gjorde allt arbete själv i trädgården bakom hans hus. När hon var klar lyfte en kranbil henne från trädgården över huset och ner på en transportbil på gatan för vidare transport till hamnen i Åmål där samma kranbil lyfte ner henne i vattnet. I hamnen var hon en given juvel och attraktion för turister.

Hilda av Åmål, 2014. Nikkor-W f5,6/135 mm. Acros 100.

Märkena i kanten på bilden i himlen kommer sig av att jag vände bladen fel i mod54-insatsen till framkallningsdosan. Emulsionen ska vara vänd inåt. Jag vände dem utåt och då kom emulsionen att ligga mot stöden för bladen och framkallningen kom inte riktigt åt. Alla sex bladen jag framkallade vid det tillfället fick samma fel.

Eders Hängivne

Lok utan hjul

Om att stå i vägen 

Jag fortsätter visa äldre storformatsbilder. Någon privatperson hade förvärvat ett diesellok och ställt upp det på ett gammalt sidospår i Åmål, nära Järnvägsmuséet. Han hade dessutom tagit bort hjulboggierna. Det var förstås ett irritationsmoment, både för staden och muséet. Åren gick och så småningom lät ägaren muséet ta över loket. Vad de skulle med det till förstår jag inte. De har nog besvär med att underhålla det de redan har.

Diesellok, 2014. Nikkor-W 5,6/135 mm, Acros 100.

Eders Hängivne

PS
Lite fint med alla blommor i spåret framför loket.

Jubileum och invigning

Om ett ånglok

I slutet av september var jag hemma i Åmål. När jag väl kom dit fick jag veta att Det skulle gå ett ångtåg mellan Åmål och Mellerud, tur och retur. Jag var där och fotade innan avfärden. När tåget kom tillbaka skulle den nya ombyggda plattformen invigas. Sedan skulle tåget göra en tur till Säffle, t o r. Samtidigt hade JÅÅJ ett jubileum (ett år för sent). Här är några bilder på loket. Som mekanikingenjör är jag svag för dessa gamla klenoder. Jag tog bilderna med Rolleiflexen från 1954 på Ilfords Delta 400.

Eders Hängivne

PS
Ikväll exponerar jag dem på papper också.

10 år i Stockholm

Om utvandring från de västra provinserna

Den 15 mars var det exakt 10 år sedan min fru och jag flyttade till Vällingby. Det tog ett tag att lära känna den nya hembygden och Stockholm med omnejd. På det hela taget en mycket positiv upplevelse. Nu kan vi inte tänka oss att flytta (utom lite drömmande om att dväljas i varmare och snöfria omgivningar under vinterhalvåret). Jag är född och uppvuxen i Åmål och levde där mina första 54 år. Vid 49 började jag veckopendla till Stockholm för att arbeta. I början kändes det förskräckligt och jag trodde att jag kanske skulle stå ut ett halvår. Efter närmare fem år med tågresor till och från huvudstaden bestämde vi oss för att flytta så att vi kunde ses varje dag. Det blev inget bra liv med allt resande. Här kommer en kort bildkavalkad från de första tio årens upplevelser.

2008

2009

2010

2011

2012

2013

2014

2015

2016

2017

2018

Eders Hängivne

Invandrad och integrerad Stockholmare

När negativet verkar tomt och innehållslöst

Om en överraskning

Det är lika bra att erkänna. Trots mer än 50 års fotograferande misslyckas jag ibland. Kanske mest för att jag envisas med att fotografera i befintligt ljus.

Jag skannar alla mina negativ istället för att göra kontaktkartor. På det viset kan jag sedan studera negativen bättre och se vilka som duger att kopiera i mörkrummet. Men om negativen är mycket tunna så hittar inte ens skannern något med de vanliga inställningarna utan jag måste skanna ett område på remsan för att få ut något användbart. Den här gången var det så. Jag kunde se att negativet innehöll något p g a några gråa fläckar men det fanns inga kanter att avgränsa mot. Så här blev bilden efter skanning.

Och så här ser negativet ut.

 När negativet är så här tunt blir  exponeringstiden i mörkrummet mycket kort. Då är det bäst att använda ett långsamt papper (läs lågt ISO). Man kan ju använda ett gråfilter också om man kan få fast det på förstoringsapparaten.

Här nedan är en råkopia av bilden på papper. Det går att göra mer, t ex att pjatta över ansiktet för att ljusa upp det lite mer. Det är mycket svårt att få det bra. Det blir gärna för mycket. I den färdiga bilden nedan har jag inte konstrat något alls. Man kan betrakta det som en råkopia för fortsatt arbete. Exponeringen är ok men finliret fattas. Egentligen är den bara gjord för den här bloggposten. Titta inte på den dåliga kvalitén. Det man ska se här är att det, trots att negativet ser nästan tomt ut, ändå går att få teckning i allt det mörka.

Ilford MG RC warmtone pearl 8x10". Max kontrast som min Meopta klarar i 16 sek och f11. Framkallad i Wariobrom WA. Bildstorlek 18x18 cm. Allt antecknat i min mörkrumsbok så att jag kan upprepa om jag skulle behöva någon gång utan att köra hela inkörningsprocessen från början.

Eders Hängivne

PS
Den porträtterade gitarristen heter Torbjörn Carlsson och har sin egen inspelningsstudio, Memoria Music, i centrala Åmål. Vi är jämnåriga skolkamrater men Torbjörn gick i parallellklassen. Vi har spenderat en del tid tillsammans under skolåren. Torbjörn har gjort åtskilliga produktioner och konserter tillsammans med Björn J:son Lind. Själv kallar han sig för ljudkonstnär.